Figuration...

Jag har äntligen lärt mig... jag har slutat att boka tvättstugan kl 7 på lördags/söndagsmornarna... ibland gör jag saker som inte ens jag förstår... det är ju faktistk rätt jobbigt att glida ur en varm sovmorgonsäng i ottan - för att tvätta! Oförståeligt att göra, men jag har arkiverat beteendet i mappen "Bra för karaktären", vilket förövrigt är en rätt intressant mapp... innehållsmässigt... men som jag, i och med det nya året 2007, beslutat mig för att inte stoppa ner några nya filer i...

Nå, idag har jag tvättstugan mellan kl 10-13 istället och jag måste erkänna att det känns rätt bra... jag kunde vakna i min egen takt, ligga och fundera ett tag och sedan läsa i den bok jag precis börjat med... ibland tar det ett tag att komma in i en bok, men man ger inte upp när man anar att det är en av de där böckerna... en av de som kommer att bli en följeslagare, som kommer att dyka upp lite då och då i tanken och som man kommer att benämna i diverse samtal som om det var en kär gammal vän... så, i morse låg jag och läste en bra bok i helt renbäddad säng med nyinköpta påslakan i svala färger, fyra kuddar och två täcken... Hur ljuvligt kan inte livet vara...

... dags att kliva upp, göra frukost och tvätta...

När jag nu var på väg ner till tvättstugan för att stoppa i maskinerna med veckans sammelsurium av klänningar, linnen, t-shirts mm... fick jag stå och vänta på hissen som förde någon annan person uppåt åt mitt håll... hissen knarrade och stretade uppåt, stannade på mitt våningsplan och ur steg min närmaste granne på vänster sida - den kända författarinnan - hon har sin skrivarlya i den lilla, lilla lägenheten bredvid min. Vi hejade på varandra och jag höll ett famntag kring min tvättkorg och hon famnade en stor kartong vilken avslöjade att hon införskaffat en ny skrivare till sin dator... en HP... Vi tittade menande på vår last och flinade lite grann... alla har vi våra ok att bära...

Ok, tänkte jag... min närmaste granne, författarinnan, håller alltså på med en ny bok och nu ska manuskriptet skrivas ut på en splitterny HP-skrivare medan jag matar tvättmaskinerna med veckans persedlar... det får mig att undra... figurerar jag någonstans i hennes böcker...? Det brukar väl andå vara så att idéer kommer till en i vardagen, någonstans nära, mitt under nosen... Jag tänker på min faschination för Ensamme mannen... funderar på att skriva en bok som skulle heta:

"Den Rödhåriga kvinnan och den Ensamme mannen - Två hungriga själar åtskilda av en gata"

Fast han verkar inte vara så hungrig, passionerad och intressant Ensamme mannen... det är mitt intryck så här lite grann från andra sidan gatan, men vad vet jag... i de lugnaste vatten... Men litteraturkritikerna hyllar mitt skönlitterära verk och lyfter det till skyarna... "En fantastik roman, fylld av hunger... en tjuvkikande kvinna i rött hår... en ensam man, lagandes mat i bar överkropp på sommarhalvåret... och mitt i allt - en gata...!". "Ett utomordentligt välskrivet vardagsdrama där matlagningen får en magiskt och sensuell farmtoning i form av två människor, åtskilda av en gata vilket gör att den ene inte vet vad den andre tillagar och äter till middag... Läs och njut - ett passionsdrama blir inte starkare än så här! Fröken Julie på dramaten är baha-baha i jämförelse!"

Nu när jag tänker efter så brukar vi stöta på varandra, jag och författarinnan, när jag är på väg till eller från tvättstugan... tidiga helgmornar alltså... när mitt hår är som yvigast... i t-shirt... trött, trött, trött... lite yr... förmodligen skelandes och krockandes med hissdörren... kånkandes på min tvättkorg... Jag får nog ta och läsa hennes böcker... för att se om någon sådan person figurerar bland orden... mellan sidorna... någonstans mellan pärmarna... förmodligen inte... men kanske... det vore ju onekligen rätt ointressant...!