1 mil från Stockholm...

Ni vet hur det är... man säger:

- "Vi måste ses... nu är det länge sedan... du måste komma hit... vi kan väl gå och ta en fika någon dag efter jobbet..."

Och vipps så går det något år... även om man finns i samma stad så är det svårt att få till det... men nu fick vi till det! Jag tog t-bana och buss och klev av vid en perfekt gammal milstolpe - jag var precis en mil hemifrån... jag kände mig som hemma och där bodde P, J och lilla Alice - en rottweilervalp på 2 månader... hos P och J har hon bott precis en vecka... och något sötare får man leta med ljus och lykta efter... i många år!!!

Ett sånt fint hus de köpt... och vad fint de har återställt det... en perfekt harmoni av 1920-tal och idag... inget onödigt tjaffs... bara fint... enkelt och skönt - ett mycket harmoniskt hem som man kände sig hemma i! Inget skryt och skrävel - det fick tydligen vissa grannar stå för istället och diskussionen kom naturligtvis in på vad de verkliga och eviga värdena i livet är... och det är så skönt att alla mina vänner fungerar på samma sätt - alla är grundade och nöjda här och nu med det enkla och lilla utan denna hysteriskt innehållslösa och patetiska statusjakt som pågår! Som P sa om någon i grannskapet:

- "Man känner ångesten i hela huset... i hela trädgården... det köps nytt och kastas ständigt... och varje år står en container utanför deras hus och de kastar bort allt de köpte förra året för att köpa nytt... nytt kök... nya utemöbler... alltid något nytt man kan köpa för att dämpa ångesten för det liv man egentligen inte har...!"

Människor handlar för att dämpa sin ångest... och för att imponera på andra... själv blir jag inte det minsta imponerad... jag känner däremot äckel och ser en enorm tomhet istället - förmodligen INTE vad personerna i fråga tänkt sig... men de syns inte funderas vidare på det... för de utgår från att alla imponeras... alla vill ha det så som de har det... vi andra som ifrågasätter är nog bara avundsjuka på dem och deras prylar... jorden snurrar sina varv... livet har sin gilla gång... och ingenting är som man tror...

P's och J's hus kostade en del... vi har en hysterisk bostadsmarknad som ser ut som den gör pga spekulationer och roffarmentalitet! Det är den fina och humanistiska marknaden som bestämt priserna på bostäder och vill man bo får man lov att leka i samma gyttjiga, giftiga damm och hosta upp kosingen någonstans ifrån... vi är många som har studielån och bostadslån att betala av resten av våra liv...och fler lär vi bli då de kommunala hyresfastigheterna snart är ett minne blott i denna stad! Vissa saker bör ägas av staten, det är min mening!

Jag älskar att vara hemma, men hemma är också hos mina vänner... jag är en riktig hemmakatt... fast egentligen... eftersom jag inte gillar katter... så är jag nog snarare en hemmahund... ja, en sån som Alice... med mjuk mage!

Tack kära P och J... för en mycket förtjusande dag... erat sällskap... en fantastiskt god middag... era roliga och kloka tankar och tack för att jag fick tövla så mycket på Alice!