The Necessary Distance...

The Sound

Jag befinner mig just nu precis på gränsen till dalarna... nästan precis på breddgraden... men här är kallt... och mörkt... och jag känner en klump av vemod i mitt veka hösthjärta... jag gör det ibland, när jag åker "hem"... känner ett vemod... men jag behöver få mig en dos av rejält vemod ibland, det liksom rensar ut och skapar plats för ett här och nu... skapar plats för nytt... det gör så att jag kan vara nära, nära... nära...

Förmodligen handlar det om att vissa årstider triggar igång vissa minnen... och i mitt bitterljuva njutningscenter så triggas jag av vemodet... vemodet jag kände som tonåring... Det är något med det bitterljuva som får mig att verkligen känna att jag lever och andas... det bitterljuva summerar mitt liv och gör att jag kan njuta av ett här och nu med blicken framåt men ändå lite bakåtlutad i minnen... det ger mig på något underligt sätt (eller det kanske inte alls är underligt om man frågar Dr Jung) det nödvändiga avståndet - the necessary distance som sångaren Adrian Borland förklarade så klartänkt i en intervju någon gång i mitten av 80-talet... en intervju som tog mig med storm och har präglat mitt att sätt bemöta de eventuella problem som ibland dyker upp på stigen... om man bara ger stunden eller problemet the necessary distance så kan man lösa upp knuten... och räta ut tråden...

Jag ska banne mig leta reda på det där gamla kassettbandet och lyssna på intervjun med Adrian när jag kommer hem... för jag minns att han sa en massa bra saker den käre Adrian vilket blandades med låtar från den då nya skivan av The Sound Counting the Days (1986) med förljuvande låtar som Counting the Days och Dreams Then Plans...

De var bra otroligt lågmält och smäktande bra The Sound... tyvärr tog Adrian Borland sitt liv 1999 och det är alltid tråkigt med människor som känner att den enda utvägen är att försvinna från jordelivet... det gör det så mycket sorgligare att leva vidare för släkt och vänner... men han kanske kände att han behövde the necessary distance...