My finest hour...

Morgonsolen smeker min nyvakna nos medan jag påminns om att få saker doftar så där förväntantsfullt gott som en tidig vårmorgon... Min vän, Malin, är förtjust i de sena eftermiddagstimmarna när solen lämnar långa skuggor med skälmska leenden vilka inger förhoppningar om kvällen som komma skall...

... men jag, jag älskar de tidiga morgontimmarna om våren... fåglarna är så upptagna med att dra upp feta maskar ur den tinade jorden att de inte ens flyttar på sig när man kommer gående... tillit... eller glupenhet... solen väcker dofter som legat i dvala under årets vintermånader... dofter som ler skälmskt och inger förhoppningar om sena eftermiddagstimmar med långa skuggor och löften om mjuka och varma kvällar...