Medeltida ballad om rödhårig jungfru (dramaqueen) drabbad av farsot (förkylning) och ond bråd död (sängläge)

Konung, Fiatwagon, skön Jungfruw i blodbestänght kläde samt slott

Skön jungfruw hon bodhe i dhet rödaste slott,
och konungen han redo alltid, alltid så låhngt bort.

Skön jungfruw hon gräto så hela jorden blewho blöht,
för konungen som stredo och med stormusköten skjöht.

Skön jungfruw blewho sjuk och lades uhuti sin sängh,
men konungen han visste ej han kriga' på en ängh.

Skön jungrfuw hon febrade och hostade upp blod,
och blodet blev till prickar på klänningen så god.

Skön jungfruw hon togo sig för tinningen och lohg,
min stund är nu nog kohmmen det är dags att fhinna fog.

Skön jungfruw fick av prähllen en sista smorning gjordh,
och i sin Fiatwaghon må hon lähmna denna johrd.

Vad vill nu sagan säga om öhmma mähnnskors fährd,
att farsot ej må tagas lätt och wih må döööh med flährd.