Våra kära krämpor!

Vi är inte unga längre - så, nu har jag sagt det högt!

... jag har även köpt mig en elastisk binda vilken idag är lindad runt min högra handled... hårt och tajt... jag får nästan blodstopp... bara nästan! Mina höfter och mina knän är som de är... kronisk värk sedan mååånga år tillbaka (härstammar förmodligen från när jag som tioåring blev påkörd av en bil när jag var ute och cyklade!). Jag har en nykommen horribel värk i min vänstra fot som i sanningens namn inte var symptomfri innan denna värk tillkom (den är lite känslig och, tja, speciell, sedan jag blev skjutsad på en vespa och råkade överanstränga fotleden pga att jag satt lite för långt bak och spände därför foten i en mycket obehaglig vinkel, detta hände för snart 15 år sedan)... ja, och så har jag då min handled som något hände med när jag så amazonlikt rodde i styv kuling ute på den vildaste sjö i skärgården under semestern... hårt kämpandes för att vi inte skulle krossas mot klipporna vi hade på båda sidor om den taffliga lilla ekan!

Alla mina vänner har krämpor på något sätt... alla! Äkta krämpor eller påhittade, det spelar faktiskt ingen roll -för finns de i någon form, färg eller i sinne då finns de! Enkel matematik!

Idag började Anna känna av sin ichias... och hon var genast ute på internääätet och letade information! Man bör ligga ner och vila, men inte FÖR länge, då kan man få fel på fötterna... men vad är då länge, undrade vi, för det stod inte... och räknas den tid man ligger i soffan framför en film??? Och hur är det på helgerna, undrade Lizabeta... när man går direkt från sängen på morgonen till soffan och ligger där några timmar... är det länge!?

Nej... det är gammeln som slagit rot i oss... vi är inte unga längre... det är bara att konstatera! Nu ska jag laga mig något att äta (förslagsvis välling!), sen ska jag lägga mig i soffan - men jag ska inte ligga för länge... och jag ska ligga med fötterna högt!