Funderingar under en lunchpromenad!

Idag gick Limpan och jag på lunchpromenad!
Vi spankulerade raskt genom ekskogen och kom fram till den lilla fågelsjön... vi stannade till och tittade på en sjöfågel av något slag. Limpan föreslog att det var en fästing... jag lade till att det kanske var en brunand som parat sig med en fästing och att detta var den blommande frukten som simmade runt lite lagom yrsligt! Limpan trodde att det nog var en vätte... eller en vissla eller vad de nu heter. Den hade något rött i ansiktet... och om det var en liten toppluva så vet vi säkert att det faktiskt var en vätte... men det där röda kan ha varit en partyflärp - och då var det med all omöjlig säkerhet en vissla!

När vi stod där och resonerade så kom familjen svan simmandes mot oss... de snirklade sig fram i hovligt gemak genom näckrosorna... till slut var vi tvungna att hastigt vandra vidare för att undslippa snäppande svannäbbar mot våra icke ont anade rumpor...

Vi struttade vidare mot - kaniiinerna!

Kaninerna är vid det här laget ett helt fotbollsgäng... och det gick fort... det kläcktes inte några ägg som sig bör utan en dag var de bara dubbelt så många... och det mest chockerande var att de bara tjong-i-buljongen var fullvuxna!!! Så nu är det två vädurskaniner av en något mindre modell och åtta strooora, stooooora rackare som ligger där på magen med rumpekotten i vädret och benen rakt ut!

De stora vädurskaninernas öron är så lååånga, så lååååånga - jag blir alldeles tokig när jag ser dem! Om jag var vädurskaninsuppfödare så skulle jag avla fram en modell med tre öron på varje sida... sen skulle jag sitta och fläta de lååånga, mjuuuka öronen hela dagarna - det är vad jag skulle göra... om jag fick bestämma!