Vaniljmolnen...

... sveper förbi på himlen... hösthimlen... det börjar bli kallt och elementen har äntligen blivit varma i lägenheten... (det skedde i helgen)...

... lovar ny årstid... en kall sådan... den som vi faktiskt längtar efter, även om få vill erkänna det... nej, det är så mycket normalare att längta efter sommar... men jag tycker att sommaren är lättköpt...

... viskar om vintern... vintern där vi hittar oss själva igen... man får ro att tänka... tid att kura skymning... att hitta tillbaka både till oss själva och till varandra...

... kysser min panna och lämnar ett ljust rosavitt avtryck... jag tackar och kysser vaniljmolnet i flykten... vintern är i antågande... och det gör mig glad...