Memory mind...

Min farmor blev rätt gammal, runt 95 år om jag inte minns fel. Hennes minne svek henne rätt rejält de sista åren men hon var, som jag minns henne, alltid oerhört glad och full av humor... det skämtades och spexades ofta... men minnet var det alltså rätt illa ställt med! Den sista gången jag träffade min farmor kände hon inte igen varken mig eller min pappa... hon sa:

- "Åh, vad trevligt med besök hörrni... ja jag har ju
ingen aning om vilka ni är, men åh, så trevligt att ni är här och hälsar på mig! Berätta nu, vilka är ni då?"

Och vi berättade vilka vi var och tog tillfället i akt att även berätta för henne vem hon själv var... min pappa sa:

- "Jag är din yngsta son... du är alltså min mor... och
det här är min dotter, så då är du alltså hennes farmor..."

Min farmor svarade:

- "Jahaja... ja säger ni att det är, så är det säkerligen så... jaha... har jag blivit farmor också... vad kul!"

Jag börjar på allvar börja känna viss oro för min egen del nu! Minnet sviker mig hela tiden och snabbt går det... Jag kan tänka en tanke och vända mig om för att gå iväg och hämta en sak, eller vad det nu handlar om, när jag väl vänt mig om så har jag inte en susning om vad det var jag skulle göra... det är lite jobbigt...

Härom dagen skulle jag iväg på något och tog hissen ner... I hissen finns det speglar på väggarna, jättebra när man ska rätta till frisyren innan man kliver ut i verkligheten utanför. Nå, jag stod där i hissen och tittade mig i spegeln och tänkte "Jäklarns, jag har glömt att ta på mig mina glasögon!" Jag trycker på stoppknappen för att åka upp igen, men något kändes konstigt i kroppen samtidigt som hjärnan formulerade tanken om de glömda glasögonen... och efter kanske 3 sekunder så såg jag att jag faktiskt hade glasögonen på mig... Det var ingen skön känsla som spred sig i kroppen kan jag lova!

Hur glömskt är det på en skala!? Jag misstänker att jag är mogen för gravt omhändertagande typ redan NU! Varje kväll jag återkommer till min lägenhet och sover i min egen säng får hädanefter ses som en stor seger...

- "Jaha... jag är gift med dig säger du... och mormor
har jag blivit också... vad kul!"