Att låta som sig själv...

Telefonen ringer och min kära vän är i nöd:

- "Tjena, det är jag... hur mår du... mår du bättre... du... vi ska ha middag ikväll och jag är lite nervös... hennes syster kommer... och vi har aldrig träffats förut... jaja, det har gått två år, men ja, det har inte blivit av förrän nu... vi har glömt att köpa vin... är det möjligen så att du har vin hemma som vi kan låna...!?

- "Ja, shit, visst jävlar... eh... host, host... fan, de är klart... äh det är så där alltså... ingen feber men jävligt trist alltså... boooring du vet!"

- "Men gud vad konstigt du låter... så där brukar inte du låta... känner knappt igen dig... vad märkligt... he he he..."

- "Jaha, oj då ursäkta mig..."

- "Nej, det gör inget, du lät inte som dig själv bara..."

- " Jag håller på att scanna in gamla foton, det kanske beror på det... dialekten kanske kommer fram... och det oborstade språket beror nog på förkylningen... man lackar ur lite grann..."

- " Ja, så är det nog... he he he..."

- "Eller så känner du egentligen inte mig... jag är ett jävla svin helt enkelt, oborstad, burdus och hemsk att ha att göra med... krossar myror med ett finger, människor med hela handen... alkis på dekis... massor med vin hemma... dricker hela dagarna... knarkar... och bråkar med grannarna... misshandlar min kropp å det grövsta, massor av tatueringar sedan min tid på sjön, piercing-ringar precis överallt... jag slåss på billiga syltor, äter arsenik, dricker t-sprit och skiter i att betala räkningarna... totally ruined... ett vrak helt enkelt..."

- " Eh... visst visst... sure... vill du att jag ska handla något åt dig, ska på konsum vid dig först innan jag kommer över?"

- "Ja gärna, guuud vad du är gullig ... host... host... då behöver jag lite ekologisk lättmjölk, färskpressad morotsjuice och filmjölk med jordgubbssmak... "