Sofia Coppolas Marie Antoinette!

Underbara Coppola - tack för du gör film. Underbara Dunst - tack för att du agerar... och framför allt - fortsätt, fortsätt!

Var på filmen Marie Antoinette ikväll och blev absolut inte besviken! Många har tillskrivit filmen en liknelse med Paris Hilton... men ni kan sluta med det nu! Filmen är ett porträtt av en ung flicka som blir bortgift och flyttar till ett annat land och gör allt till en början att tillfredställa det nya landet och dess folk. Flickan måste bli en vuxen kvinna under rätt abnorma levnadsförhållanden om än i lyx och överflöd. Men hon är inte lycklig och det kan till slut shopping råda tillfällig bot på - och där kan en parallell till dagens leverne dras, men där tar också liknelserna slut! Höga krav från modern likaså från ett helt folk att snabbt se till att tronföljden säkras samtidigt är hon är gift med en man som är helt ointresserad av att fixa till denna skyldighet - hur inbjudande hon än är! Själv är Marie Antoinette en varm, glad och yster människa vilket inte riktigt går hem till en början i hovet på Versaille med sina strikta cermonier och tråkiga nonsenspladder! Men hon tar sin roll som blivande drotting på största allvar och anpassar sig till sin situation!

Kirsten Dunst ger ett underbart och breathtaking porträtt av en mycket sannolik kvinna - jag kan definitivt känna igen mig i h ennes känslor... och hon äter de kakor och bakelser som jag vill äta och så hon äter dem sen - sacre-bleu!

Dunst gör ett otroligt porträtt och jag känner nästan hennes andedräkt i mitt öra genom hela filmen... som Susanne Osten sagt om Kirstens rollprestation - "hon andas genom hela filmen" ja, det gör hon sannerligen. En av de bästa scenerna är när hon drar sig tillbaka från hovet och kastar sig på sin säng och trängtar efter Von Fersen vilken hon hade en kärleksaffär med - fullkomligt briljant spelat - så levande och äkta! Jag vill också ligga på en stor säng, iklädd krinolin och sukta så där bitterljuvt! Sen vet vi ju alla hur historien om Marie Antoinette slutade... men likt sin drottningroll så tar hon även slutet på största allvar!

Musiken har Coppola helt genimässigt hämtat från grupper som Cure, Siouxsie and the Banshees, Gang of Four, Bow Wow Wow med flera - vilket avspeglar delar av min gamla vinylsamling från första åren av 80-talet... musiken ger en helt egen dimension till filmen, men allt smälter samman och bottnar i den känslan man har i de sena tonåren när det är dags att bli vuxen men utan regelbok under kudden! Återigen... jag känner igen mig!

Nej - den här filmen har absolut ingenting med Paris Hilton att göra - snarare motsatsen!

Jag älskar Sofia Coppola!
Jag älskar Kirsten Dunst!