Vad blev det nu då... av en måndag i den sena september... ?

Alla förslag var ovanligt lockande... men det blev en släng till Papercut där jag äntligen fick arslet ur vagnen och efter år av trånande köpte Grey Gardens och The Great Gatsby på dvd!

Dewdropsredaktionen stängd pga matinébesök!

Jepp... jag ska gå på bio mitt på blanka eftermiddagen - Ponyo på klippan vid havet av Hayo Miyasaki. Och medan jag gör det så kan ni springa iväg och hyra min favorit bland de animerade filmerna, nämligen Trion från Belleville... se så... sitt inte här och slöa... schas på er iväg till videobutiken nu! Njut av ett riktigt hantverk... Här får ni en liten förhandstitt:

Coraline...

Den 15 maj... har den premiär... och dvdn är redan bokad!!!

Mamma Mia!

Oooh-la-la... jag gick med Ulrica på bio och såg
Mamma Mia! igår - och jeeezuz vilken otroligt härlig film!!! Meryl Streep är underbaaar... Pierce Brosnan har aldrig varit more lovely... Stellan är förtjusande på sitt lilla sätt... jodå, männen var fina... på sitt lilla sätt... men vilka otroligt bra kvinnoroller de fått till... och alla sjunger otroligt bra, vad andra recensenter än skriver, det sjungs fantaaastiskt! För ni vet hur det är, ibland kan man inte lyssna på en låt som sjungs av någon annan eftersom orginalet är så bra... men här funkar det alldeles utmärkt... och det är det som gör filmen så himmelsk!

Björn och Benny, mina små härligt lurviga genier - ni lyckas med allt och det är jag glad över att ni gör... för DET förtjänar ni... såna som NI fötjänar all framgång som går att frambringa på denna jord... allt annat i samma genre (och de flesta andra) står sig slätt helt enkelt! ... och jag märker att ni har ett stort jäkla lass humor och ett ännu större lass ödmjukhet... och en intelligens som inte verkar gå av för hackor heller!!!

Ja, det var en, av mig, sällan upplevd känslovåg av lycka som spred sig i min kropp redan från första sekunden... och lyssna på det här: efter två-tre minuter (REKORD!)så började tårarna trilla ner för min kind - men av lycka! Då fattar ni... filmen var som en stor jäkla fantastisk pralin med lager på lager... ny smak hela tiden... aldrig tråkig en sekund... och vipps så var den slut... det var till och med svårt att förstå att filmen verkligen var slut... det gick så fort... men så fanns det en liten extra liten likörpralin längst ner i påsen också... strax innan eftertexterna...

Tack för musiken älskade lurvisar! I LOVE YOU!!!

Will Smith

Jag har tittat på I Am Legend på dvd... jag brukar vanligtvis inte titta på de där stora amerikanska filmerna... och Will Smith... är han bra... eller... ?

Jag tyckte bara att filmen var konstig och orealistisk!
Inte på grund av själva storyn utan på grund av att elektriciteten och vattnet verkade fungera som normalt trots att han var den enda överlevande kvar på Manhattan TRE (3) !? år efter evakueringen... DET tyckte jag var lite overkligt måste jag säga... det och alla hjortar som hoppade omkring som en kängurusvärm... om nu kängurur umgås i svärmar... vad vet jag... men i den här filmen så var det i allafall så!

... det var en konstig film... det var det...

Så här är det...

The Mighty Bosh - Music in Cars

... det är någonting speciellt med Gary Numan... så är det bara... inte ens jag kan förklara det... !

Scary Mary!

The Hardly Boys...

... en skräckis med mjuka, mjuuuka hundöron...

Preassure Drop...

... eller som jag sa när vi kom ut på gatan efter att ha sett filmen: "Jag känner mig tom och mentalt våltdagen" där Stefan replikerar: "Ja, jag kunde inte sagt det bättre själv!"

Var med Natte och Stefan på filmen This is England av Shane Meadows... med höga förhoppningar! Filmen handlar om skinheads i England och året är 1983... det skulle bli lite som att titta i backspegeln med massor av bra musik och snygga killar med dr Martenskängor, snygga jeans (UTAN Cheap Monday häng i arslet!!!) och hänglsen...

Det är en fantastisk skådespelarinsats av den unga killen som spelar Shaun men historien känns väldig forserad och lite so, so och tyvärr fokuseras det lite väl mycket på våld och nationalism. Det man vill veta försvinner snabbt ut ut bild till höger eller vänster utan varken förklaring eller uppföljning vilket är synd eftersom uppsåtet med filmen är att just rentvå skinheadsrörelsens grundvärderingar från rasism och nationalism. Grundbulten i skinheadsrörelsen är den svarta soulmusiken vilket uppmärksammas på några få ställen i filmen, annars kastas vi rätt raskt in i den ambivalenta outgrundade känslan av hat och förakt inför andra människor som ofta kan ha sitt upphov i brist på goda förgrundsgestalter och frånvarande föräldrar. Kan ha, säger jag här, vilket denna film trycker på i några av huvudrollsinnehavarnas fall! Det är också en tid i England med den vidriga Margareth Thatcher och Falklandskriget

Visst gillar jag Toots & the Maytals jättemycket och Preassure Drop är en av mina favoritlåtar... men hallå, vart tog resten av musiken vägen... Året ska föreställa 1983 och då undrar jag var exempelvis band som The Specials och The Beat mfl tog vägen här... istället spelades Soft Cells Tainted Love och en massa annat som kändes rätt trist... visst, meningen var säkert inte att göra en musikfilm men ändå - jag känner mig lite snuvad på delar av konfekten, dvs vinklingen av historien och bristen på bra musik!

Men filmen sitter kvar i kroppen även idag, den är helt klart sevärd och rolig på sina ställen med gulliga hångelscener och gulliga skådespelare... men också oerhört mörk, hjärtskärande och obehaglig!

Les parapluies de Cherbourg

Oooh la la... denna franska karamell till film... den går på svt 2 just nu... och jag hyrde den för precis ett år sedan... Själv älskar jag estetiken i denna film i allmänhet och Catherine Deneuve i synnerhet... Färgerna, inredningen, tapeterna, kläderna, frisyrerna och den mustiga&krulliga tangorabatten 2.38 in i klippet... oooh oui! Minns också en urtjusig scen vid en bensinmack med snöflingor som sakta och sorgligt singlande ner över Cahterines vackra håruppsättning... där hon en sista gång inser att hon gift sig med fel man...

Igenkänningsfaktorn gällande estetik och bensinmack är hög för mig i den här filmen, det är ett som är säkert! Det är bara en hake med denna gudomliga pastellfärgade kristyrmarängstårta från 1964 - alla repliker sjungs hela filmen igenom... Paraplyerna i Chergourgh beskrivs som en musikal, men jag ser det mer som en vanlig film där skådespelarna är så inne i romantiken att de måste sjunga fram replikerna! Jag har lite svårt för musikaler i stort - och speciellt i detta fall tycker jag att det är synd på så otroligt rara ärter!

The Lovely Bones...

... boken ska nu bli film... Alice Sebolds bok - The Lovely Bones... eller Flickan från ovan som den heter på svenska. Jag läste den efter att jag fick den tipsad av Lisabeta... först läste jag den på engelska när jag åkte över till New York för några år sedan och när jag kom hem så läste jag den även på svenska...

En väldigt bra bok om en flicka vid namn Susie som mördas men som fortsätter observera sin familj lite grann från ovan... en bra bok... en ruggig bok... en läsvärd bok... som nu blir film med bland annat Ryan Gosling som Susies pappa... vi får väl se hur bra filmen blir, det är alltid lite vanskligt när bra böcker görs om till film!

Min blogg blir FILM!

Eftersom den senaste trenden är att publicera sin blogg i bokform tar jag steget längre...

Jag håller på att göra film av min blogg... och det finns bara en enda självklar person som kan spela huvudrollen som mig själv... och det är min stora, stora kärlek - Eddie Izzard!



... och här nedan ser ni ett klipp ur filmen som förmodligen kommer att bli klar under hösten...

Söndag... och allt är förbi!

Våffeldagen... no waffles for me... jag har inte haft tid... jag har gjort film!

Sommartid... jo, det fixade jag i tid för en gångs skull... sen har jag gjort film!

Jag titulerar mig härmed moviemaker... rätt stolt sådan också... sa jag det att jag gjort film i helgen... det är typ, det enda jag gjort!

Allt annat har jag faktiskt INTE fixat!

Nyss hemkommen och så tung i själ & hjärta...

Funderar ni på att gå på bio... se en trevlig film... något roligt... något med action... något som man inte behöver anstränga sig för att förstå?

Gör inte det!

Gå och se Pans labyrint av Guillermo Del Toro istället... spanska inbördeskriget, en flicka som får en grym general som styvfar... en magisk värld öppnar sig... en magisk värld behöver inte alltid vara god... den kanske är lika ond som ett inbördeskrig... människor i krig är onda och grymma, varför inte en pan? Demonisering... Nästan så Clive Barker kändes närvarande stundvis...

Ibland är det så befriande att slippa Hollywood-skiten när man går på bio... men hur tungt kan det inte bli... det är inte alltid a piece of cake att gå och se en biofilm... nu när jag kom hem var jag tvungen att sätta på musik, tv... vill helst ringa någon samtidigt som jag skriver här... och diska med radion på inne i köket - både vill och vill inte tillbaka till min verklighet...

Tack Guillermo Del Toro för att du berörde mig så långt in i hjärtat och hjärnan...! Hur ska jag kunna somna i kväll? Finns det någon som vill komma och sova över här - NU!

Parfymen: En historia om en mördare

Äntligen kommer den som film - en av mina stora läsupplevelser!

Förutom Jeanette Wintersons bok Skrivet på kroppen, vilken är min absolut största läsupplevelse hittils, så är ett annat förevigat läsminne Patric Süskinds bok Parfymen! Två väldigt olika böcker som gav mig två helt olika läsupplevelser, men båda lika suggestiva! Det var mycket inandningar och suckar som försegick när jag läste båda dessa historier och Skrivet på kroppen slutade med en av mig lång inandning som höll på att ta mitt liv - jag har väl aldrig läst något liknande... jeeezuz...

Men nu kommer alltså Patric Süskinds bok Parfymen som film... med Tim Tykwer (Run Lola) som regissör. Denna bok läste jag i slutet på 1980-talet när jag var ute och reste och jag befann mig i Budapest. På något sätt ramade staden in bokens historia på ett underligt sätt... jag läste och läste samtidigt som jag småfrös hela tiden på grund av den ruggiga historien.

Nu går den upp på biograferna och jag måste se den! Ofta blir man lite besviken på favoritböcker som filmas... men det har gått nästan 20 år (oops, long time) sedan jag läste den och vad jag sett och läst hittils om filmen så verkar den mycket, mycket lovande! Den har till och med fått en 4:a i DN.

By the way - bilden ovan är inte hämtad ur filmen... det är faktiskt ett foto vilket porträtterar mig när jag en underbar morgon precis öppnat fönstret till mitt hus i Toscana... eller Skottland... eller var det nu var någonstans... för att plocka in en ljuvlig ros att dekorera min tebricka med... precis så som jag ska göra i detta nu...

Min tolkning...

... av sångtexten från reklamfilmen i posten här nedanför:

Murgrön ensamheter... nattens mysterier.
Visa mig det gröna... berätta om det.
Hej natur... hej ljuset...

Men kan det verkligen stämma...det är svårt att veta eftersom jag inte klurat ut om de verkligen sjunger på svenska eller inte!? I vilket fall som helst, detta funkar definitivt på mig, en film och en sång helt i min smak... som sagt - jag slår till och köper två BMW!

- Kan jag få dem inslagna i ett fint papper, tack snälla... och helt frankt utgår jag från att alla de gulliga djuren medföljer som accessoarer! Tack raaaring, todiloo!

Cinematic Cravings around Christmas

Det är som så... att varje jul och nyår måste jag se följande filmer/serier/shower... det bara är så!

• Nightmare before Christmas
• När Harry mötte Sally
• Grinchen - Julen är stulen
• Måndag hela veckan/Groundhog Day
• The Office + Julfesten
• Eddie Izzard - Dressed to Kill
• Kalle och Chokladfabriken

Senaste tillskottet är alltså förra årets underbara karamell-yumyum-film Kalle och Chokladfabriken där Willy Wonka personifieras av Johnny Depp... japp, det är så att det krävs lite Tim Burton, Bill Murray och Eddie Izzard för att jul- och nyårshelgen ska vara fulländad...

Brideshead Revisited - again...

Det ska göras film av den mest underbara tv-serie någonsin, som i sin tur bygger på Evelyn Waugh's novell med samma namn - Brideshead Revisited eller En förlorad värld som den översattes till på svenska. Serien spelades in av Granada Television i 11 episoder och visades på engelsk tv 1981 och något år senare i svensk tv. De första 5 avsnitten fokuserade på relationen mellan överklasspojken Sebastian (Anthony Andrews) och den något mer gemene Charles (Jeremy Irons)... dessa avsnitt är de bästa, sedan blir det så sorgligt och Sebastian är mer eller mindre ute ur bilden! De senare avsnitten handlar om Charles och krigsåren som följer.
Nu ska det göras film av serien och Jeremy Irons har tackat ja till att göra en roll - men frågan är om man verkligen ska göra en film av denna underbara serie... och utan Anthony Andrews, med nallen hängandes vid sin sida... ? Eller är jag bara en bakåtsträvande nostalgiker...!?

Sofia Coppolas Marie Antoinette!

Underbara Coppola - tack för du gör film. Underbara Dunst - tack för att du agerar... och framför allt - fortsätt, fortsätt!

Var på filmen Marie Antoinette ikväll och blev absolut inte besviken! Många har tillskrivit filmen en liknelse med Paris Hilton... men ni kan sluta med det nu! Filmen är ett porträtt av en ung flicka som blir bortgift och flyttar till ett annat land och gör allt till en början att tillfredställa det nya landet och dess folk. Flickan måste bli en vuxen kvinna under rätt abnorma levnadsförhållanden om än i lyx och överflöd. Men hon är inte lycklig och det kan till slut shopping råda tillfällig bot på - och där kan en parallell till dagens leverne dras, men där tar också liknelserna slut! Höga krav från modern likaså från ett helt folk att snabbt se till att tronföljden säkras samtidigt är hon är gift med en man som är helt ointresserad av att fixa till denna skyldighet - hur inbjudande hon än är! Själv är Marie Antoinette en varm, glad och yster människa vilket inte riktigt går hem till en början i hovet på Versaille med sina strikta cermonier och tråkiga nonsenspladder! Men hon tar sin roll som blivande drotting på största allvar och anpassar sig till sin situation!

Kirsten Dunst ger ett underbart och breathtaking porträtt av en mycket sannolik kvinna - jag kan definitivt känna igen mig i h ennes känslor... och hon äter de kakor och bakelser som jag vill äta och så hon äter dem sen - sacre-bleu!

Dunst gör ett otroligt porträtt och jag känner nästan hennes andedräkt i mitt öra genom hela filmen... som Susanne Osten sagt om Kirstens rollprestation - "hon andas genom hela filmen" ja, det gör hon sannerligen. En av de bästa scenerna är när hon drar sig tillbaka från hovet och kastar sig på sin säng och trängtar efter Von Fersen vilken hon hade en kärleksaffär med - fullkomligt briljant spelat - så levande och äkta! Jag vill också ligga på en stor säng, iklädd krinolin och sukta så där bitterljuvt! Sen vet vi ju alla hur historien om Marie Antoinette slutade... men likt sin drottningroll så tar hon även slutet på största allvar!

Musiken har Coppola helt genimässigt hämtat från grupper som Cure, Siouxsie and the Banshees, Gang of Four, Bow Wow Wow med flera - vilket avspeglar delar av min gamla vinylsamling från första åren av 80-talet... musiken ger en helt egen dimension till filmen, men allt smälter samman och bottnar i den känslan man har i de sena tonåren när det är dags att bli vuxen men utan regelbok under kudden! Återigen... jag känner igen mig!

Nej - den här filmen har absolut ingenting med Paris Hilton att göra - snarare motsatsen!

Jag älskar Sofia Coppola!
Jag älskar Kirsten Dunst!