31 maj...

Blind Melon - No Rain

... vårens sista darrande dag... det har inte darrats så mycket... mest doftat gott... med lite regn, lite sol, lite kyla, lite värme... men darrat har det inte gjort... eller har det... ?

Jag tycker mest att jag darrar för jämnan och för allt mest hela tiden... allt är värt min uppmärksamhet - stort som smått... fast mest smått... det där som är så lätt att missa - det gillar jag... något kul, något hemskt, något fantastiskt, något ur-tråkigt... Jag finner en viss entusiasm i att ligga och ha tråkigt på en filt en sommardag... att regna inne i ett sommarregn... att titta på en gammal tråkig svensk film... att ha tråkigt är en konstform i sig, men det gäller att se det roliga i att ha tråkigt... och det kan jag! Det kanske hänger ihop med att jag har så infernaliskt roligt med mina vänner för det mesta att jag även kan njuta av att ha tråkigt tillsammans med mig själv... det är förmodligen så det är...

Denna vår har jag varit otroligt närvarande... öppnat stora famnen inför och insupit allt till fullo... rakt av... oavkortat... och visst har det doftat och varit alldeles, alldeles förljuvande... men nu när man för en gångs skull hängt med i vårens frivola skeende så känner jag mig lätt blasé... och är det något som jag inte vill så är det just att utveckla detta beteende - att bli blasé och stängd inför de små tingen... det som är av verkligt värde...

Jag tror att jag ska sy mig en humlekostym... jag gillar humlor... älskar humlor... om jag går omkring i min humlekostym så kan jag ju inte bli blasé heller... det måste motverka min lätt blanka inställning just nu - så får det bli - jag sätter på mig min humlekostym och ringer till mina humlekompisar och föreslår en dans på en sommaräng...