Min senaste baby får plats i en ladys handbag!

... min älskade lilla fågelkikare... tänk så förtjust man kan bli... och så förtjusta småfåglarné skall bli när jag tjyvkikar på dem!

Instant morgonkris...

Drömmer något om att jag är ute i skärgården... något skrämmande händer... jag vaknar... somnar om... drömmer om att jag åker i en bil och i en mötande bil sträcker en person ut armen och i handen håller personen en kalashnikov - helskumt, jag vet! Den gamla fredsaktivisten i mig undrar... men då har jag den senaste tiden, i vaket tillstånd, undrat en hel del över varför jag inte längre är aktiv och idealistisk som jag var när jag var yngre... det räcker inte med att säga att man är humanist... man måste hjälpa behövande och bekämpa orättvisor mer aktivt än i bara tanken... tanken räknas, men att verkligen sträcka ut en hand är det som verkligen gör ändring... antar att jag blev gammal till slut - men bara på utsidan!

Klockan är tio i sju... jag vaknar bara för att mobilen larmar för en tvätt-tid på arla morgonkvist... något jag gör enbart för att stärka karaktären...

Trasslar mig yrsligt ur sängen... drömmen hänger kvar... samlar ihop tvätten och yrslar mig ned i tvättstugan... men innan jag tar hissen ned så öppnar jag en vädringsbalkongsdörr i trapphuset. Där ute blommar syrenen och solen fullkomligen häller ner sina varma strålande tassar ned på innergårdens leende sökande nosar... en koltrast sjunger ett ode till just denna morgon och tornet på Sofiakyrka hälsar godmorgon och jag hoppar in i hissen...

... när jag sedan kommer upp igen... så har doften av morgonsolsindränkta syrener lingrat sig in i trapphuset, kroppen kommer ihåg känslan av morgnar i Florens för en massa år sedan och en känsla av att allt är möjligt strömmar igenom min kropp!

Han har sjungit nu... Koltrasten!

Jag hade totalt glömt bort det när min pappa frågade mig igår kväll via telefon:

"Har han sjunigt än?"

Vem då, frågade jag...

"Koltrasten!"

Jaaa! Han sjöng i tisdags... när jag gick hem från jobbet... han lät glad!

HELA DAGEN!!!

... jag skojjar inte!!!

Här & Nu!

Nu sitter han där igen... koltrasten... här utanför... i parken... högst upp i ett snart blommande träd... och sjunger...

Det är samma bitterljuva melodi och slutklämmen är alltid frågande... en kort paus inväntar ett svar... sen börjar han om igen...

Ååååhhh... den här tiden är den ljuvligaste på hela året... och jag vet att ni hört mig säga det förr... men om andra stunder... om andra årstider...

Betyder detta att ni inte kan lita på mig...
Nej... ni kan alltid lita på mig i den sanna sekund som jag säger något... allt annat är lögn och förbannad dikt... !

God torsdagsmorgon kära, kära ni!
Vore ni här... skulle ni få en puss i pannan samt en kopp gott italienskt kaffe...

Idag...

... sjöng koltrasten för första gången... jag gick hem från jobbet vid 18.30... och där i mörkret och regnet satt han... den förste suuugne hannen... sökandes... en suuugen hoooona...

- "hoooohooooona... kvidevitt, tutilut, trallala, hmmmhmmhm, truuuuuuttttt..."

Och i vanlig ordning avslutade han med en fråga... jo, koltrastarna gör det... lyssna själv får du höra...

Tretton sätt att betrakta en koltrast

Bland tjugo snöhöljda berg
var koltrastens öga
det enda som rörde sig.

Jag var en man med tre sinnen,
liksom ett träd
i vilket tre koltrastar sitter.

Koltrasten virvlade bland höstvindarna.
Det var mindre del av pantominen.

En man och en kvinna
är ett.
En man och en kvinna och en koltrast
är ett.

Jag vet inte vilket jag föredrar;
modulationernas skönhet
eller glidningarnas.
Koltrasten när den visslar
eller strax efteråt.

Istappar fyllde det höga fönstret
med barbariskt glas.
Koltrastens skuggbild
for fram och tillbaka över fönstret.
Missmodet
anade i skuggan
en outgrundlig orsak.

Ni magra män från Haddam,
varför drömmer ni om gyllene fåglar?
Ser ni inte hur koltrasten
spatserar omkring fötterna
på kvinnorna i er närhet?

Jag känner ädla tonfall
och klara, bjudande rytmer;
men jag vet även,
att koltrasten är inbegripen
i allt det jag vet.

När koltrasten flög utom synhåll,
antydde den slutet
på en av många möjliga cirklar.

Vi åsynen av koltrastar
på flykt i ett grönt sken
skulle också välljudens kopplerskor
ropa högt och skärande.

Han färdades över Connecticut
i en kaross av glas.
En gång genomilade fruktan honom,
när han av misstag
såg skuggan av sitt eget ekipage
som koltrastar.

Floden är i rörelse.
Koltrasten måste flyga.

Det var afton hela eftermiddagen.
Det var snö i luften,
och det skulle snöa.
Koltrasten satt
bland cederns grenar.


Wallace Stevens ur Dikter, 1954

Vaken... på väg!

Hur kommer det sig att jag masar (masa - vilket ord... använder man uttrycket i Dalarna tro...?) mig ur sängen så här tidigt en lördagsmorgon... flurig i frippen... fortfarande trött... men jag ids inte ligga kvar... jag ska iväg och fira min älskade mamma i helgen och jag har lite projekt och saker jag måste fixa med först... skära lite papper... stoppa in i plastfickor... fixa med lite musik... kanske också plocka undan lite grann här hemma så det är snyggt när jag kommer tillbaka i morgon igen...

Nåja, jag är naturligtvis inte den enda early birden som är vaken, uppe och oerhört pigg i denna arla morgonstund... nejdå... det kvittras av allla möjliga sorter här utanför... och en som jag aldrig hört förut... det är en lite moloken fågel som inte har det vackraste av läten... tuut, tuut... tuut, tuut... utan klang och finess... men även fåglar måste väl få vara lite trötta på morgonen, det kan ju ta ett tag för vissa att sjunga upp... och med den kaskad av fågelsång så kan det vara lätt att tappa modet, det gäller att ta i för kung och fosterland om man ska tränga igenom allt galet kvitter! Koltrasten lyser med sin frånvaro denna morgon - jag har väl inte klättrat upp i kastanjen och strypt den i sömnen!?

Det har varit en bra vecka... en rätt intensiv vecka... och naturligtvis har jag glömt bort lite saker jag borde gjort - men allt har ordnat sig i sista sekunden! Ni som inte hört av mig... sorry... det har inte funnits tid den senaste veckan... men nu har jag ordning på torpet, saker under kontroll, solen skiner och allt doftar gott... man vill ta en drink på en vacker plats... fri lek står på schemat, jag är öppen för allt!

Vi höres och synes mon amis!

Den galna tränktan...

Min favorit bland de skönsjungande fåglarna, alltså den som sjunger vackrast och vemodigast, är utan tvekan Koltrasten... jag älskar våren när sången börjar höras lite smått i skymningen och jag registrerar alltid när jag hör den första koltrastserenaden varje vår! Sedan börjar man även höra sången på morgonen... man hör någon enstaka fågel sittande sjungandes sin vemodiga visa... en visa som alltid slutar med en liten mustig&krullig fråga... en undran om det finns någon annan koltrast i närheten... som är lika ensam och romantiskt teatral..

Ja, det är verkligen både förtjusande och förljuvande å min ära...

... men så kommer slutet på maj... klockan är 03.30 på morgonen och mitt i min djupaste sömn... jag är mitt i en fantastisk dröm... så hör jag någonstans en koltrast sjunga... eller sjunga och sjunga förresten - gala är snarare en mer korrekt beskrivning av sången i detta nu! Jag blir brutalt, jo - brutalt är rätt benämning här, väckt av en galen koltrast som sitter i kastanjen utanför och skriker och tutar sig själv berusad av sin egen sång... shit... jag blir gaaalen... och man börjar tröttna på det här nu... fan, ta dig själv i kragen och ragga upp någon trevlig hona som är villig att bli på smällen med din avkomma... herregud hur svårt kan det vara om du nu så gärna vill det och lägger manken till!!!???

Jag försöker somna om... det är inte dags för min morgontoilette ännu... någon timme till... pliiiiiiiiis... och samtidigt som jag tvingar mig själv ner i sömnen igen, hör jag koltrasten sjunga en gladtokig men ändå oerhört sentimental sång utanför mitt fönster... misstänker att han lyssnat mycket på grupper som Ingenting och Dungen... och jag känner att den här killen faktiskt är på rätt spår...

- "Tutu tutu... släpp in solen... tutu tutu... släpp in solen... tutu tutu... släpp in solen... skaka av dig dina sorger och bekymmer... hela himlen är blå... hela mitt hjärta skall du få... tutu tutu... släpp in mig..."