Den galna tränktan...

Min favorit bland de skönsjungande fåglarna, alltså den som sjunger vackrast och vemodigast, är utan tvekan Koltrasten... jag älskar våren när sången börjar höras lite smått i skymningen och jag registrerar alltid när jag hör den första koltrastserenaden varje vår! Sedan börjar man även höra sången på morgonen... man hör någon enstaka fågel sittande sjungandes sin vemodiga visa... en visa som alltid slutar med en liten mustig&krullig fråga... en undran om det finns någon annan koltrast i närheten... som är lika ensam och romantiskt teatral..

Ja, det är verkligen både förtjusande och förljuvande å min ära...

... men så kommer slutet på maj... klockan är 03.30 på morgonen och mitt i min djupaste sömn... jag är mitt i en fantastisk dröm... så hör jag någonstans en koltrast sjunga... eller sjunga och sjunga förresten - gala är snarare en mer korrekt beskrivning av sången i detta nu! Jag blir brutalt, jo - brutalt är rätt benämning här, väckt av en galen koltrast som sitter i kastanjen utanför och skriker och tutar sig själv berusad av sin egen sång... shit... jag blir gaaalen... och man börjar tröttna på det här nu... fan, ta dig själv i kragen och ragga upp någon trevlig hona som är villig att bli på smällen med din avkomma... herregud hur svårt kan det vara om du nu så gärna vill det och lägger manken till!!!???

Jag försöker somna om... det är inte dags för min morgontoilette ännu... någon timme till... pliiiiiiiiis... och samtidigt som jag tvingar mig själv ner i sömnen igen, hör jag koltrasten sjunga en gladtokig men ändå oerhört sentimental sång utanför mitt fönster... misstänker att han lyssnat mycket på grupper som Ingenting och Dungen... och jag känner att den här killen faktiskt är på rätt spår...

- "Tutu tutu... släpp in solen... tutu tutu... släpp in solen... tutu tutu... släpp in solen... skaka av dig dina sorger och bekymmer... hela himlen är blå... hela mitt hjärta skall du få... tutu tutu... släpp in mig..."