Att imaginärt nypa någon i rumpan tycker jag är helt ok!

Imorse nöp jag, rent mentalt, en slö blondin ute på sin morgontoilette i rumpan när jag spatserade till tunnelbananen på väg till jobbet... blondinen var av märke golden retriver och ville helst av allt knalla hem igen och lägga sig på en varm plats och snusa vidare... morgontoiletten är ett nödvändigt ont... för vissa individer...

Min hemliga crush - ledarhunden - har dykt upp igen med sin glada och rofyllda min och nyfikna blick... vi sågs förra veckan efter ett enormt långt uppehåll... jag vet inte om matte antingen valt att promenera andra vägar eller om hon helt enkelt lärt upp hunden på potta!?

Nå, våra blickar möttes och han viftade på sin långa ludna svans... jag struntar i vart du varit... för nu är du tillbaka igen och mentalt kommer jag att nypa dig i rumpan varje gång vi ses!

Destination: Browneyed Handsome Man!

Got a new babe...

... med glupande aptit på livet... en sökande blick och de mest bedårande chokladbruna ögon... jag har sett honom förut... och snusat in hans väderstreck... men vi möttes imorse... och jag förstod... förstod... att det här är på riktigt... det känns i luften... vi vibrerar på samma våglängd... han och jag... jag och han...

... men han såg mig inte riktigt... han var så upptagen av att titta på de blommande träden... på fåglarna som satt och kvittrade... på våren som så vällustigt besöker oss små människor så flyktigt i detta nu... men våra vibrationer kändes ändå... this is it!!!

Hans vackra bruna ögon matchades av ett par lika chokladbruna vippande sammetslappar samt en brun nosande nos... och bredvid gick hans ledsagande människa med vit käpp - helt ovetandes...

Jag lämnar härmed vanilj för choklad...

Bye Bye Blondie!

Han minns mig inte längre...

... han tittade tomt bort när vi möttes imorse... nej, han tittade ej bort medvetet, han var bara mer intresserad av allt annat runt omking... alla färger, dofter och ljud som våren låter släppa ifrån sig just nu... hans fokus låg på fåglarna som kvittrade... på träden som snart går i blomm... och på hundskiten som låg mitt på gången där vi möttes för en kort stund... klart att en dog turd är mer intressant än mig... om man är hund vill säga!

Att längta efter varandra...

Igårkväll sprang jag på lätta steg från en 40-årsfest en trappa ner... vidare ut i natten genom den lilla parken, ni vet, där rastgården finns...

I dunklet stod min gula labradorvän återigen för att uträtta det onämnbara... och den röda lampans blink... blink... blink... fanns alltjämt där...

Men denna gång såg han mig på långt håll... och svansen började röra sig... fram och tillbaks... våra blickar möttes och vi såg på varandra ända tills jag gått förbi... då avtog svansviftandet och allt återgick till det normala...

... men vi fick i allafall några sekunder tillsammans... och en stilla svansviftning och ett leende är värt så oerhört mycket...

... blink... blink... blink...

När jag gick hem genom den lilla parken så stod han där i rastgården... min lilla hundflirt... ledarhunden som vänsterprasslar med mig... han, den gula, gulliga, tjocka och snälla labradoren...

Han kopplades precis loss när jag gick förbi... och han viftade lite avmätt på sin kraftiga svans, men han gjorde ingen antydan att röra på sig... han såg mest skamsen och trött ut... hade nog ingen större lust att gå ut den här kvällen över huvudtaget - grått, mörkt och fuktigt... nej, då är det bättre hemma... inomhus... i värmen...

Jag hade redan sett honom på långt håll... för när jag stegat upp för trappen och styrt mina steg in i den lilla parken såg jag nämligen på långt håll där borta i skumrasket något som pulserade rött - en batteridriven liten lampa som ägaren låtit sätta fast i halsbandet på sin fyrbenta vän...

Så där stod han nu, med en liten röd pulserande lampa som liksom markerade hans puls... markerade hans hjärtslag... hans andetag... jag gick förbi och tittade hela tiden rakt på honom... han tittade knappt åt mitt håll... han såg mest trött ut... och skamsen... en skam ackompanjerad av en batteridriven röd liten blinkande lampa...

... blink... blink... blink...


Historien om mig och "min" älskade ledarhund so far:
Episod 1
Episod 2

Mitt vänsterprassel...

Härom dagen hände det igen... lusten tog över och allt annat glömdes bort för ett ögonblick... det var tur att jag var så stark att jag kunde stå emot de förljuvande känslor som nu svallade över...

Han såg mig på långt håll och våra ögon fixerades i låst position...

Rumpan började svaja av glädje och ögonen var vidöppna... mungiporna gled uppåt av äkta glädje och passion på oss bägge...

Hon var med...

Som vanligt...

Han är fortfarande hennes...

Inget jag tänker göra något åt...

Han tillhör henne...

Hon har tur...

... som har honom!

Vi har vänsterprasslat länge... men nu märkte jag att ju närmare vi kom varandra där vi möttes på gångstigen i parken... desto svårare hade han att dölja sin glädje över att se mig igen... han började tappa fokus på henne... han såg verkligen bara mig... inget annat... hans plikt var som bortblåst och han började vrida sin kropp och riktning mot mig... han började formulera ett - "hej du"! Jag tänkte verkligen... he's looosing it... han tänkter verkligen hälsa på mig, även fast hon är med!!!

Det var jag som var tvungen att låsa fast våra positioner igen... han får inte vika från hennes sida... han tillhör henne... hon behöver honom! I sista sekunden och precis när vi nästan snuddar vid varandra drar jag mig tillbaka för att markera att det inte är ok... vi får inte stanna... vi får inte låta vår önskan att stanna ta över... vi måste gå förbi varandra... utan att låtsas om något... även om det är svårt!

Men i mitt hjärta plaskar han runt... och i hans hjärta finns minnet av mig kvar och den kärlek jag känner för honom... han vet det... och nu vet jag att han vet...

Jag vänsterprasslas med...

Det är inte varje dag vi träffas... men jag önskar att det var så... varje dag... ett bestämt klockslag... för mig vore det inga problem! Han vill väl inte att det ska bli för uppenbart... vill väl heller inte bli allt för beroende av det vi har... magin... det gäller att hålla huvudet kallt... han är faktiskt upptagen... han har också ett viktigt jobb att sköta - att låta våra möten ske allt för tätt skulle lätt stjälpa både karriär och privatliv... det vill ingen av oss... men det blir ju så enormt svårt ibland... att hålla tillbaka... inte låtsas om... samtidigt som vi båda verkligen bara vill ge oss hän... vi blir ju båda så glada över varandras existenser...

Han är så oerhört proffessionell... gör det han ska... han vet att föra sig... och håller tillbaka..

Tyvärr träffas vi aldrig ensamma... hon är alltid med... ovetande... men hon kanske anar... det sägs att vissa sinnen tar över när andra veknar... hon anar säkert... han beter sig säkert annorlunda när min parfym drar förbi som osynliga, men ack så tydliga stråk i luften - det är klart att hon känner det! Hon må vara blind för vad som sker, men luktsinnet och hörseln brukar arbeta desto hårdare när något annat sinne lägger ner... klart hon känner något i luften... elektricitet!

Vi ser varandra på långt håll och hela hans kropp rister lite, jag ser det på långt håll! Själv börjar jag le oerhört fånigt samtidigt som våra blickar inte släpper taget för en sekund... vi närmar oss varandra, han går vid hennes sida... med blicken stadigt i min... tyst signalerar vi hej...och vårat kroppspråk byter några hemliga ord - nästan som en hemlig handskakning - ett hemligt tecken vi signalerar ... åh, vi vill båda stanna och hälsa på varandra ordentligt... men... läget är som det är... han vet att han inte kan släppa henne för en sekund... det känns uppdämt... och vi går vidare åt varsitt håll... utan att vända oss om... åh du underbara... är allt som är kvar i luften när jag forsätter min vandring genom parken mot tunnelbanan...

... åååh... om jag ändå fick stanna till och ta på dig... klappa dig och klia dig bakom örat... bara lite... och du skulle vifta galet på svansen och låta mig klappa dig... hälsa på varandra... bara för en liten stund... MIN underbara labrador... HENNES plikttrogne ledarhund...