Ungulates...

Det är märkligt det där med djur och människor... antinen ser man djur som människor... eller så ser man människor som djur... jag antar att vi har ett behov av att projicera våra tillkortakommanden så vi inte känner oss så dumma... eller åtminstone inte dummare än djuren! Själv diggar jag djur stenhårt, men jag har även väldigt lätt att se mig själv i djuren... och tvärtom för den delen! I många fall är djuren bra mycket smartare än oss i mångt och mycket depraverade människor måste jag erkänna... You animals ROCK!

Många böcker passerar mina händer och blick och en av de märkligaste barnböckerna måste nog ändå vara Latawnya, the Naughty horse, Learns to Say "No" to Drugs av Sylvia Scott Gibson. 1991. Tyvärr har den inte passerat min händer i praktiken, jag har bara läst om den på nätet och letat efter den på diverse ställen... och den har funnits på Amazon i begagnat skick för 138 dollar...


Tuffa kusar som röker ciggisar...

Jag blev naturligtvis nyfiken på det här med droger, grupptryck och hästar... de är ju trots allt rätt präglade flockdjur, så jag passade på att intervjua två hästar inskrivna på The Betty Ford Clinic for Ungulates using Drugs placerat i ett outforskat hörn av nordvästra Dalarna.


Yrhättan och Minora på The Betty Ford Clinic for Ungulates using Drugs

- "Hej på er Yrhättan och Minora, har ni lust att berätta lite kort om hur ni hamnade här...?"

- "Visst... det är ingen vacker historia... och inget jag är direkt stolt över... men jag försöker verkligen ta mig ur skiten en gång för alla! För mig började det med att vi stod bakom ridskolestallet och tjyvrökte när vi var i de yngre tonåren... (Yrhättan)

- "Ja, det var en av de unga vallackerna som hade snott sin morsas ciggisar och tatt med sig... ja och bjussade oss på... det var väl ett sätt att verka tuff och våga ta kontakt liksom... (Minora)

- "Man ville väl verka lite cool och världsvan... så man tog emot ciggen och låtsades som om man visste vad man gjorde... drog några bloss och sen blev det halsbloss och sen var man fast!" (Yrhättan)

- "Det värsta är att man då inte hade någon susning om att det skulle leda till tyngre droger och kriminlitet för vissa av polarna... det är en dyrköpt läxa vi lärt oss... " (Minora)

- "Nu ska vi inte måla fan på väggen här, Minora... vi klarade oss rätt bra du och jag! (Yrhättan)

- "Jo, du har rätt... det gick desto värre för Sirocco och Knutte... dom hamnade i Stockholm... på plattan dom... för att sluta i det djupaste av träsk... heroiiiin!!!" (Minora)

- "Mmmm... men glöm inte bort att man kan lyckas och bli rik ändå... ja, som Bugatti Hilltop, hon bor i Beverly Hills idag och är filmstjärna! Hon gick direkt från Blend Mint över till Commerce... Commerce guld... och efter några veckor testade hon kokain för första gången!" (Yrhättan)

- "Ja... det var nog tur att vi inte började med heroiiiin... vi höll oss till kokain istället... (Minora)

- "Vi ville bara vara lite coola och glamorösa... som Hoorse Horsi Horse - han rapstjärnan... " (Yrhättan)

- "Ja han är fan cool! Jag har köpt hans nya skiva! Den är skitbra... och cool!" (Minora)

- "Nä, nu måste vi gå in och käka käk... hej då'rå!" (Yrhättan)

- "Just det... käka... hej då!" (Minora)

Ja, det var vad jag fick ut av intervjun med Yrhättan och Minora innan de skrittade iväg mot middagen bestående av smörslungad havre och melasskanderade morötter. Men den säger ändå en hel del om att människor och djur är rätt lika varandra... frågan är bara vem som är lik vem...?