Jag försökte... verkligen... men tröttnade!

En video om dagen... en kul idé... men guuuud så trist att inte prata... säga något... berätta en historia!!! Ok, det är en dag kvar... sen är mitt projekt slut... söndag imorgon... sista låten!

Sen... är det ju så... att jag har NAMNSDAG idag!!!

Saturday Night Fever...

Friday on my mind...

Thursday...

Wednesday Morning 3 AM...

Ruby Tuesday...

Blue Monday...

Vi ville bara säga hej!

- Hej!

Vi ville bara säga hej!

- Hej!

Vi ville bara säga hej!

- Hej!

I de mörkaste skogarna flödar kreativiteten... så är det bara!

Jag har hunnit otroligt mycket på två dygn i en mörk bergslagsskog...

- Varit på loppis där jag var nära att brotta ner en karl med polisgrepp och sno hans 6 st runda lampskärmar han lyckades lägga vantarna på några minuter innan mig! Min mamma hindrade mig från att åka in i finkan pga övervåld mot medmänniska...

- Lyckades köpa tre nya husdjur... för en rätt billig penning...

- Har sytt mig två klänningar... fick låna mammas symaskin eftersom min vägrar sy sicksack nu förtiden... fisförnäm jävla Husqvarna! Min mammas maskin har faktiskt roliga sömmar att välja mellan... så det så...

- Jag har vaktat min syster... och övermanövrerat en sur telefon som mitt i natten kände att det var lisvnödvändigt att berätta att dess batterier sackat ur... samt matat fåglar och en ekorre i halvmeterhög snö... för jo, här är det full vinter med halvmetern snö förstår ni...

Men nu ska jag snart återvända till gamla eken igen... inatt sover jag i min egen säng!

Simsalabimsalabimelisim...

... så var jag i de mörka bergslagsskogarna igen... ingen bananbakelse på det anrika konditoriet ännu, det ska bli mammas hembakta semlor istället!

Tog tåget mot Mora igår, utan platsbiljett, där jag fick trängas med både sportlovsfanatiker och kvinnliga vasaloppsgalningar... varför... VARFÖR upplyste inte SJ om detta när jag bokade en biljett UTAN platsbiljett??? Hyffs kallas det... vanligt upplysningshyffs!!!

Naturligtvis har jag redan varit nere på lilla favoritantikbutiken som hemskans-hemskans skall slå igen!!!

Inköp: Ett stycke HARE... ett stycke UGGLA... ett stycke kinesisk FISK... djur i parti och minut, exakt exaktemente så ser det ut...

Elenette...

Ibland måste man pusha lite... för människor i ens omgivning som är kreativa... i detta fall blir det en push för - Kalle - och Elenettes nya video!

Fredag är Fransk Pop!

Sheila - Adios Amour

Oh la la så stylish hon är, Sheila, i hallonets rrröööda nyans... granitgråa kjolar gör det hela så snyggt, så snyggt... stilrent med värme... för vad spelar det för roll om något endast är stilrent... om det saknar äkthet och värme... ???

Det sprider sig en kall doft av tidig vår... och hoppet återvänder till den lilla människan igen... vi säger adios till gammal kärlek... och välkomnar en ny amour... kanske säger vi "Hej du!" till vad som helst, bara det är amour... !

Fåglarna tutar i kapp likt skogstokiga enmansorkestrar och allt håller på att ta en början... vi tittar upp... och ser... ser omkring oss allt det vi försakat sedan höstens fuktiga yllefilt lades över våra sinnen... men nu är det dags för solens små känsliga fingrar att tina upp våra frostnupna nosar och med nyfikenhet börjar vi hälsa på varandra igen...

Vad vi alla gör... när vi andra tittar på!

Stina blev inspirerad av att jag ständigt smygtittar på min granne, Kalsongkillen aka Nakne Mannen, och hon beskrev vad hennes grannar ser när de smygtittar in på henne. Jeeezus, Stinas grannar har en helcrazy show att beskåda om man jämför med mina stackars utsvultna grannar. Grannar och grannar förresten... dvs hon den där ende grannen jag lagt märke till som tjyvkikar på mig... hon som bor högst upp i huset mittemot mitt... hon som brukar sitta och röka på sin kungsbalkong - hon är den enda jag lagt märke till sitta och stirra rakt in på mig samtidigt som hon sitter där i kölden och röker sin välförtjänta cigarett... hon - Cigarettkvinnan!

Hon ser följande:

Maria kommer hem från jobbet och lägger sig i en alldeles för kort soffa med två yllefiltar och tre kuddar och somnar framför tvn... ibland vänder hon på sig när det börjar värka lite för mycket i nacken... sen vaknar hon... och kravlar över till sängen... och somnar...

Jag vet... jag borde bjuda mina grannar på något mer... men hon är inte så rolig att titta på hon heller... Cigarettkvinnan... hon bara sitter där och röker och glor!!! Nej, hon är så tråkig att hon inte ens får en egen etikett, hon får helt enkelt gå under "mina grannar"!

Gråsparven i ullster och bolster

... med silverbestänkt hår så vattenkammat men ändock med viss ostyrighet...
Bakom de svartbågade glasögonen fanns ett hemlighetsfullt leende... var... var har du suttit och filosoferat i hela ditt lilla gråsparvsliv... det undrade jag medan du bytte tunnelbanelinje på Slussen...

Ni är alla så söta...

... det kan vara bra att få veta och sedan komma ihåg!

Saker som Turbo-Totte tycker är pyton:

"Isch!" Turbo-Totte står för sina åsikter!

- Ruttna lingon...
- Smutsiga gamla sockor...
- Gammelgäddan i vassen som snappar efter svansen när man badar...
- Tonåringar på drift...
- Dålig pension till alla pensionärer...
- Statisk elektricitet i luften som gör att pälsen står som en gloria...
- Balsam som gör pälsen helt platt och livlös...
- Dåliga långfilmer...
- Trassliga förhållanden...
- När mjölken tagit slut hemma i kylskåpet...
- Dåligt skalade apelsiner där mycket av det där vita finns kvar...
- Salt sill...
- Söt sill...
- Geggamojja mellan tårna...

Nu är Bosse Parnevik så där konstig igen...

... och Lasse Holmquist och Bengt Bedrup fattar nada-niet-nooothing!

(ok att Bedrup anar oråd bakom ryggen... men Lasse han fattar nada-niet-nooothing!!!)

(... eller är det så att Lasse bara spelar med... kan det vara så... och att Bedrup blir förd bakom ljuset... kan det det... kan det???)

En tisdag i februari:

... jag känner mig blek, tjock, hungrig och mätt!

Och nu ska folktandvården säljas ut...

Hela den här regeringen är som ett examensarbete på Konstfack!!!

Jag är... en liten... kanin...

... liten... men ovanligt fiiin! Öronen mina... är långa och fina... och viftar som öronen ska... vift, vift!

(Observera, om jag får be, att detta ICKE var ett examensarbete på konstfack!!!)

Senior Reinfeldts rattfylla:

Helt klart ett examensarbete på konstfack!!!

Jag vaknar här i gamla eken...

... och Liza-Beta vaknar i ett hotellrum på Manhattan... tänk så olika kan det vara en måndagmorgon i februari...

Godmorgon och välkommen till en ny och uppfriskande vecka där snöflingorna yrslar ned från himlen och jag fann en tekopp med mögligt te på mitt skrivbord...

Kulturministern...

... var inte heller så förtjust i examensarbetet som utmynnade i en förstörd tunnelbanevagn... fan hon är på hugget kulturministern!

Det börjar lukta lite för surt och ruttet på Konstfack... ät några plommon och gå på toaletten så ska ni se att det känns bättre!

Konst är allt och inget... jag gick själv en tvåårig estetisk linje efter gymnasiet och är obotligt beroende av att skapa med både hjärna och händer, i de flesta former och material... men att söka vidare till en konstskola kändes aldrig aktuellt för min del... jag fick en känsla av en viss anal bajsnödighet i kombination med att bli oerhört styrd av omgivningen, så nej, jag sökte vidare i det teoretiska estetikens härliga hav och vid sidan om har jag pysslat på i min egen värld och aldrig låtit mig styras av annat än min egen lust!

Det är alltid viktigt att ifrågasätta sin samtid tillika historien, men att Konstfack på något sätt är ute och snedseglar känns oerhört tydligt just nu, bland annat i och med det där "självmords/psykfallskonstverket" för några veckor sedan... ska bli oerhört spännande att se vad hon verkligen vill med sitt projekt!!! Jag vet ett annat smått "provocerande" projekt som en konststudent önskar iscensätta men som jag inte vill uttala mig om i detta nu och uppriktigt så känns det lika irriterande som en mygga som cirklar kring ditt huvud en sommarnatt när du bara vill sova! Vidare skrev DN idag om konstfacksstudenten som klottrade ner en hel tunnebanevagn samt krossade en ruta... nej, detta var inte vandalism utan studentens examensarbete... !!??? Jag blir inte mindre irriterad när vanliga vandaler kvaddar tunnelbanevagnar, så på vilket sätt skulle detta vara annorlunda i konstens heliga namn... ?

Right... wow... grattis... hotstuff... jag skiter på mig av exaltering... faktiskt!

Ok, det verkar finnas en lust till att skapa provocerande konst... men måste alltså provocerande konst likställas med att agera dum i huvudet??? Jag bara undrar Eller är det så att all konst redan är gjord... det som finns kvar är att agera så idiotiskt och högljutt man någonsin kan för att höras och synas i bruset och för att få lite uppmärksamhet... ?

Sverige är ett litet land och få konstnärer röner någon berömmelse... och det känns som om de etablerade konstnärena provocerar på en något högre nivå får jag en känsla av... och jag blir gärna provocerad - men på ett intelligent och eftertänksamt sätt tack så mycket.

Jag vill lika OGÄRNA betala skatt som går till polisinsatser vid fotbollsmatcher som till dessa konstprojekt... nej, konstfack - tänk om tänk nytt... ni är ute i stillastående survattensgölar med era pretentiösa småjollar just nu...

Konst är till att beröra på alla sätt och alla nivåer och därtill att diskuteras... men det finns faktiskt konst som så gärna vill vara "konst" och helst av allt "provocerande"... men som faktiskt inte är något annat än anala energivampyrer... så är det... det gäller även allt annat här i livet... så varför skulle konsten gå fri... ?

Ok, min symaskin gick sönder... eller... den vägrar sy sicksack och därför kunde jag grotta in mig i det här just nu... jag ber om ursäkt och skrapar med foten... NOT!

Fan konst är ju så otroligt härligt, roligt och förljuvande på alla möjliga sätt... och provocerande konst får en ofta att stanna upp, tänka ett steg längre, att ifrågasätta sin egen person och hela samhället när den är gjord med hjärna och hjärta... men inte den sorten vi sett sippra ut från konstfack på senaste tiden... tyvärr... det är min åsikt, men då har jag alltid varit lite skeptisk till de svenska konstutbildningarna... vi är ett litet land... och det märks så otroligt väl här... och jag kan inte låta bli att undra om en konststudent i exempelvis London eller New York skulle ha behov av att smasha en tunnelbanevagn i konstens höga namn... nej, det känns inte så... men i lilla landet lagom verkar det fungera som provocerande konst! Märkligt!

Jag tycker att Peter Englund gav ett sådant otroligt bra svar på hela den här problematiken i torsdagens DN Kultur "Veckans lantis" när han fick frågan: "Varför har du valt att inte bo i Stockholm?", där han svarade precis vad jag tänkte: "Vilken besynnerlig fråga, den måste man vara stockholmare för att ställa antar jag. Motfråga: Varför bor inte du i Berlin?"

Idag...

... har symaskinen åkt fram ur gömmorna igen... jag ska sy mig några klänningar... sy sy sy... sy sy sy... sy sy sy... sy sy sy...

Melodifestivalen - jo, det var kvadriljoner gånger bättre förr!!!

Det var otroligt skitbra då som till exempel 1980 när man placerade en pingvin i huvudrollen... catchy, catchy, tack Luxemburg:



Oooohhh baby... ein bisschen rockenroll i en hoper blandade vita hattar och ett jäkla tryck i näverluren eller vad det där instrumentet heter där nere i Schweiz, året var 1977 och det bjöds på bredbent boogierock (ett höjdarår i melodifestivalshistorien):



Så fort det rabblas en massa skibbedidoo raj raj raj hooo hoooo baby hey hey hey samtidigt som en sofistikerad koreografi- DÅ är jag PÅ! Belgien har ofta tryckt på mina knappar... och de tryckte hårdast här 1977 (en otroooligt bra lineup detta år):



Här ger Grekland en massa doffa faffa soffa soffa dofiiii miiii... och åteigen en handförförande koreografi - jag är totalt såld (fan vilket år det var, 1977):



Och här då - värsta discorökaren!!! Tyskland ryckte undan mattan med tre ultracoola katter och en låt som sitter som en smäck även idag... ja jag har nynnat på den här låten sedan den där magiska melodifestivalskvällen 1977:



Det är är nästan DET BÄSTA bidraget någonsin!!! Nederländerna gav en dingelidongsång på högsta nivå 1975! Jag var 11 år och sjöng med så högt jag någonsin kunde... "Dinge dong listen to it, maby its a piggie even when your lover is gone gone gone..." men jag fattade inte riktigt vad den där lilla grisen hade med något att göra... många år senare hörde jag att det inte var piggie, utan big hit... och det förändrar ju en hel del:



Ibland fick något land en total marzipanpsykos och då blev det så här som exempelvis Tyskland 1979... Men det var bra TV, det var det verkligen!!!:



Återigen en massa boom boom boomerang snäggeliidang dingdong digeridooo... från Österrike och året är, trot eller ej, 1977! Fantasigäckande kostymer, män i enormt stinna skägg och en känga åt skivindustrin ger det hela ett nästintill tabubelagt skimmer... oooh i love it:



Det här är också ett av de absolut bästa bidragen någonsin... oj oj oj vilken förljuvande liten popdänga... Save all your kisses for me... året var 1976 och England slog till med en homerun!:




Så, medge att jag har rätt nu... det var mykcet, mycket, mycket bättre förr!!!

Såg ni... SÅG NI???

Kulturministern var på tv-nyheterna imorse... hon pratade till och med... Heureka... vi HAR en kulturminister som kanske till och med arbetar för sin lön... hon FINNS på riktigt!!!

(NÄR är det val igen... NÄÄÄR!!!???)

Liza-Beta åker till New York på söndag...

... är jag avundsjuk... NEJ INTE ALLS!!!
Skutta iväg du lilla ponny... och låt mig stanna hemma i hagen för att äta gammhö... orättvisa kallas det.... orättvisa!

Jag ger mig själv en award - det blir bäst så!

Det haglar en massa utnämningar både här och där... hit och dit... upp och ned... snart är det oscarsgalan också... men inte tänker jag sitta här och vänta inte... nej, det är inte min stil! I bakfickan ligger en utnämning och bränner... och DEN ger jag till MIG SJÄLV!

Jag utnämner mig själv till St. Bitch the fierce, the Lady of shameless sass!

Motivering:
För det första - jag är rödhårig och det borde räcka till vilka nomineringar som helst! Jag är duktig på att bjuda mig själv på glass och körsbärsvin när jag minst anar det och minst av allt behöver det! Att Canastaklubben har valt att härbärgera hemma hos mig säger väl allt... egentligen... hmmm... att ens motivera varför jag får denna award känns överflödig... jag tar emot den med stor glädje, enorm tacksamhet och hel oljetanker ödmjukhet... så från botten av mitt hjärta - TACK!!!

Canastaklubbens skyddshelgon:

Mona Lisa

Reflektion

Min granne mittemot kom hem för ca 5 minuter sedan och han är redan i bara kalsongerna! Imorse fick jag beskåda hela mässingsorkestern spela upp inför öppen ridå medan jag inmundigade min frukost! Han har gått under smeknamnet Kalsongkillen sedan han flyttade in för 2 år sedan, jag skrev om honom precis när han var inflyttad... men nu märker jag att han ofta börjar gå under epitetet Nakne Mannen... vi får se hur han väljer att presentera sig och ur det så tror jag att det där med namnet kommer att ge sig självt!

Som man ropar får man svar...

Kotten och Bongo, canastaklubbens "Tigerkaksbaksexperter"

Två oerhört skyldiga nunor, tillhörande Kotten och Bongo, stack fram under sängen imorse när jag vaknade... ivriga att lura mig kvar i sängvärmen... ivriga att hålla mig borta från köket... ivriga om att komma med underfundiga undanflykter... ivriga om att be om ursäkt... i just precis den ordningen! Men så lättlurad är jag inte... eller snarare - jag var tvungen att gå upp eftersom jag skulle traska iväg till jobbet!

Nå, jag kämpade mig ut i köket med två svartvita sammetslappsbeprydda jeppar hängandes i mina hasor och stretandes i motsatt håll men dock förgäves! Och det var ingen vacker syn som mötte mig när jag till slut kämpat mig ut i köket kan jag lova! Det var äggskal, strösocker, mjöl, kakao och vaniljsocker, rester av smält smör och mjölk i en upp och nedvänd kastrull... smet och klet, både högt och lågt... samtidigt som jag klaffsade runt i stora mängder av vad som i emulsion kallas sockerkakssmet hörde jag ständiga små ursäkter nedifrån mina fötter där de två jepparna fortfarande höll sig krampaktigt fast i hopp om att jag inte skulle märka något!

- Men kära nån... vad i alla rödhårigas namn har ni sysslat med inatt???

... frågade jag...

- Vi ska ha kafferep... ursäkta... och det låg på Bongos och min lott att hålla med doppat... sorry... så vi slog till och gjorde en stadig Tigerkaka... vi är sååå ledsna... du får naturligtvis smaka... om det blir över... förlåt...

- Ok killar... det var ju snällt... men det ser ut om någon släppt en sockerkakssmetsbomb här inne... vem ska ta hand om det här, jag måste susa iväg till jobbet... och det här med att baka mitt natten när nattmössan skall vara på... hur tänkte ni egentligen!!!???

- Vi tänkte att Tigerkaka är gott!

Lika som bär!

Bäjgel (sååå söt!)

Bigel (sååå gott!)

Dags att se på TV!

... åååååhhhh... Udo... !

Neko Case... åh älskade vad jag saknat dig!

Ute nu!

Men nu är du äntligen tillbaka med en ny singel... och fullängdaren kommer den 3:e mars med tillika stiligt konvolut! På singeln People got a lotta Nerve sjunger hon om att hon är en maneater... och naturligtvis sjunger hon så där vackert som bara hon och några få till kan... Emmylou Harris till exempel... in i märgen och in i hjärtat där hon snurrar runt med air och grace, men ändå med en sorgfylld tyngd och ett slingrande vemod... och se en sådan vacker coiffure hon har här på singelkonvolutet... måhända att även hon har ett Mrs Robinson år i år...


Ute den 3:e mars

Tyvärr kommer hon inte förbi gamla svedala den här gången... och jag kan bara utmattat fråga - WHY THE HELL NOT??? Därför får man i brist på annat besöka henne istället... här!

Ok, lyssna noga nu... för jag säger det här endast en gång:

Här nedanför befinner sig ett kammarspel i 10 små korta akter... ni kan alltså inte börja läsa genom att enbart skrolla nedåt i vanlig ordning, nej, ni måste börja med den första akten som började i fredags och sedan skrolla uppåt och slutet finns alltså alldeles här under... så blunda medan ni skrollar ned så ni inte förtar den olidliga spänningen om Audrey, Bambi, Chao Li, Punk Andersson och den horribelt hemska Pom-Pom!

God läsning mon amis... seså, skrolla ned till fredagen och akt 1 nu!

Audrey och Bambi...

... jahaaaa... nu blev ni förvånade... eller hur... Bambi alive and kicking!!! För inte har Audrey ätit upp Bambi heller... neeeej... ni är toookiga... det vore fullkomligen skrattretande galet... för att inte tala om elakt!!!

Bambi var lite för smart för att överlistas att hoppa ner i en kokande gryta tillsammans med några usla charlottenlökar, lagerblad, en skvätt sherry och några enbär! När Pom-Pom tittade bort vid ett tillfälle, så bytte Bambi ut sig själv mot en förpackning sojakorvar... och eftersom Pom-Pom var litet på lyset, så märkte han ingen skillnad!

Pom-Pom är nu inlåst på hispan, medan Audrey och Bambi lever lyckliga i alla sina dagar med massor av mys-pys och små sånger...

... och Punk Anderson då, undrar ni... vad hände med honom?
Jo, förstår ni, han driver nu världens största turbobananlikörkartell i Latinamerika tillsammans med ingen mindre än...



... Angela Channings gamle trotjänare Chao-Li... johooodå... så fick det bli!

Snipp, snapp, snut - så var sagan slut!

Audrey...

... har insett att Pom-Pom är bad to the bone... och hon gör allt i sin makt att råda bot på allt hemskt som hänt denna weekend! Både Damien Karras och Lankester Merrin är inbjudna att utöva exorcism på Pom-Pom... och får de bara kasta runt med offrade getajävlar, skvätta lite vigvatten och knyta flätor av vitlökar så ska vi nog se att allt blir bra igen! Själv byter Audrey namn till Ofelia och går i kloster... hon tycker att det är bäst så eftersom hon känner sig oerhört skuldtyngd... !



Lankester Merrin ger Pom-Pom det onda ögat... och sekunden efter skvätts det lite vigvatten över det lilla oborstade monstret...

Audrey...

... har hon äntligen förstått vem hon bjudit in i sitt hem... det verkar vara så... vi hoppas verkligen att det är så!!!

Audrey...

... blev bjuden på middag av Pom-Pom... en middag han själv tillagat... med ytterst passande chianti... jo jo, visst kan chianti te sig en aningens alldeles på tok för blaskigt för vilt... men vid sääärskilda tillfällen passar det alldeles ypperligt! Fråga Pom-Pom om den saken...

Audrey...

... letar efter Bambi...

När hon frågade Pom-Pom om han sett Bambi så svarade han att han trodde att Bambi nog gått ut och köpt en tidning eller nåt...

(... hmmm... är det doften av enbärstryfflerad helstekt rådjurssadel med gräddsås gjord på sherrysky och hasselbackspotatis och rönnbärsgelé jag känner... eller hallucinerar jag... ? )

Audrey...

... tänker sig inte för och uppfostrar Bambi att shoppa mat enbart gjord på halv- och helfabrikat! Och vi anar vem som äger affären där de gör sina inköp... visst gör vi... jooodå... en liten typ med vippande öron som eventuellt bär en liten rossefett och kanske en klutt potatismos strax ovanför tredje ögat! Så oeftertänksamt kära Audrey... så oeftertänksamt...

Audrey...

... löser ut Pom-Pom från fyllehäktet efter ett ruskigt fylleslag... se så rufsig och sjavig han ser ut med en tuss ihoprullad gaffatejp mitt uppe på skulten... eller är det en klutt potatismos!!!??? När... NÄR.. ska hon se honom för den han verkligen är... ???

Audrey...

... luras av Pom-Pom att bjussa Bambi på spetsad bananlikör! Pom-Pom leder en bananlikörkartell tillsammans med Punk Anderson, så han har allt att vinna på att Bambi blir fast i bananlikörträsket... och återigen är Audrey en oskuldsfull marionett i ett ondskefullt spel!



... och ja precis, det är som ni tror... bananlikörkartellkompanjonen... det är han - Punk - som var kompis med Jock Ewing i tv-serien Dallas!

Jeeezus vilken soppa!!!

Pom-Pom...

Jag vet... det är svårt att tro att Pom-Pom skulle vara ond på något sätt och det är exakt det han spelar på... men kära nån, till och med Audrey är förd bakom det där ökända ljuset... Pom-Pom är ingen annan är Belzeeebub himself - tro mig... TRO MIG!!!

Audrey...

... lär Bambi röka ciggisar... medan Pom-Pom sitter under lampans sken och tittar på! Det är Pom-Pom som kommer att dra in stålarna när Bambi väl är fast i träsket... eftersom det är han som langar ut giftpinnarna till det lilla klövdjuret! Audrey är bara en bricka i spelet...

Heathcliff! It's me Cathy... come home... I'm so cold... let me in your window...

Älskade... ääälskade Kate Bush!

Ibland får man krafsa hårt och länge på sin egen dörr i väntan på att bli insläppt av sig själv! Tänk att man ska vara så svårflörtad ibland!!!

Ok killar och tjejer!!!

Ska vi komma överens om en enda sak åtminstone... att INTE salutfiiisa varandra i tunnelbananen på mornarna!!!??? Det är en rätt obehaglig upplevelse ändå!!! This one's going especially to the man i brun jävla jacka!

(tack my darrrling Stella för det eminenta uttrycket - "salutfis"!)

För ditt eget bästa:

PPM!

HUR kan det komma sig... att man få en sån jävla fjantsumma i pension, när man jobbat hela livet??? Men... man ska inte gräva ner sig i det för jag antar att våra folkvalda politiker har samma villkor... sen... när de går i pension... 11.200 i månaden... FÖRE skatt... eller... ???

Jag har sen länge insett att jag får flytta iväg till en öde ö och käka kokosnötter när det ät dags för panschisen... eller så får det bli det där lilla kollektivet där vi turas om att steka gröt... ARE YOU WITH MEEEE!!!

Update: Ok, det ska erkännas - jag har INTE jobbat hela mitt liv... jag har utbildat mig HALVA tiden!!!

Lux Interior...

... har dött... vilket känns konstigt... för det var inte så länge sedan jag såg The Cramps på Göta Lejon... eeeh... 1985... !? En scenvirtuos är borta... det är ett som är säkert för ingen, INGEN kan svälja en hel mic och ändå sjunga en sång hängandes längst ute på en enorm förstärkare på scenkanten så dekadent som gamle Lux...

Psychobillyns frontman has left the building...

... il peut aller quand il n'est pas HASP est...

Canastaklubbens dj Ellen-Dellen aka Mademoiselle Påmpamdår

Igår kväll låg jag i min säng och höll precis på att somna när det plötsligt började rassla lite försynt under sängen... det pustades lite grann... små djupa suckar... och sedan märkte jag att det drogs lite i täckets nederkant... en liten nysning hördes samtidigt som någon tassade fram under sängen... fram kikade en lång svart nos... upp i sängen kröp Canastaklubbens lilla Ellen-Dellen med vitpudrad peruk! De bruna ögonen tittade bedjande på mig och hon sade lite försynt:

- "Hej... jag har hört att du ska åka till Paris... och jag vill följa med... till Paris... jag får plats i ditt handbagage jag looovar... pleeease... pleeeease... pliiiiiiiiiiz "...

Det är svårt att vara skärpt så där sent på kvällskvisten... så jag lovade att ta med Ellen-Dellen aka Mademoiselle Påmpamdår i handbagaget när jag åker till Paris... problemet är att jag även lovat Otto, Canastaklubbens cocktailbärssyltare, en plats i handbagaget... hmmm... det kommer att bli trångt i den lilla bagen på flyget... men det ska nog gå vägen...

Ellen-Dellen rasslade snabbt tillbaka under sängen... hon var nöjd... och det sista jag hörde där nere under sängen innan jag somnade var små förtjusande fraser på franska...

- "J'ai appelé Ellen-Dellen, mais vous pouvez m'appeler Mademoiselle Påmpador, oui! Je t'aime, mais je suis toujours fidèle Canastaklubben... pardonne-moi"...

Yooohooo Darling!

Kom ihåg att fixa nytt pass inför Parisresan!
Foto till nytt leg fixas i Paris, detta enligt traditionerna!

(Nope, jag har INTE fixat nytt leg än... måste ju till Paris först!)

Det ÄR en coiffure!!!

... och jag tycker att den klär mig... förutom att den visar något av min insida också... deep and profound - but hey, it's sunday!

Mer har jag inte att säga idag... jag befinner mig i en övergångsfas som jag inväntat i drygt ett år nu och nu äntligen har den infunnit sig! Om väntan på ett uppvaknande tog ett år så utgår jag ifrån att själva metamorfosen tar bra mycket kortare tid! Priset som jag trodde var högt, var lågt om man drar bort skatt för självbedrägeri... och valutan visade sig vara leksakspengar med en doft av Kafka... men jag slank ut bakvägen ännu en gång... och klarade mig med en hårsmån...

Note to self: SE människor djupt i de skogstjärnsdjupa ögonen detta år... för någonstans där inne lurar sanningen och det är den man vill åt... allt annat lämnas åt sitt öde!