Jag fick en fråga från Christian!

Hej Maria!
Om jag säger att jag är jag och du är du! Vad säger du
då?

Med vänliga hälsningar Christian

***

Käre Christian!

Att du förmodligen har rätt, men jag måste säga att jag inte är helt hundra procent säker i denna fråga! Måste fråga dig - har du skepparkrans? Om du svarar "Jajjamensan det kan du hiva upp ankaret, hala trossen på kranbalksvis, sprinkla krabbsänkan, skrocka ballasten och focka styrbordsdurken på att jag har din gamla landkrabba" så har du med all säkerhet rätt - Du är ingen annan än du och jag är med all säkerhet jag!

Käraste hälsningar eders Maria

Nyrejv!

Jag har nu uppnått en sådan ålder att musikgenrer återkommer, alltså blir poppis igen, musikgenrer som jag var för gammal för att tycka om redan när de kom för första gången... som med rejven exempelvis som kom för ca 15-20 år sedan! (shitmo' vad tiden går)

Gruppen Klaxon går som nyrejv (?)... och jag ska gå hem och rulla upp mitt hår i papiljotter... och kanske blåtona håret lite grann också... eller så tar jag mig ett glas portvin och lyssnar på lite nujazz!

(obs - jag gillar Klaxon!)

Jo... det händer...

... att man sitter på jobbet och är så jäkla trött att man helt enkelt inte orkar gå hem - där är jag nu! ... och så är jag hungrig också... tänk om någon kunde komma hit till jobbet och plocka upp mig i en taxi och ta med mig på restaurang... tänk... that would be nice!

The Face of a Sociopath...

Whatch out for polonium in your food!

Popcorn 2006 - Världens bästa Musikfilmer!

En vän till mig (Gustaf) har med sin dokumentärfilm på filmfestivalen Popcorn!

The Road to Stalingrad
Regi: Gustav Halldin och Kalle Petersson
Medverkande: Audionom
Sverige / 2006 / 28 min

2001 slängde sig Gustav Halldin helt oplanerat på Stockholmsbandet Audionoms turnébuss med en filmkamera i handen. ”The Road to Stalingrad” är en rak och rå roadtripdokumentär om en turné där allt går fel. Det är underhållande och skrattframkallande, bisarrt och sant. Dialogerna och de engelska undertexterna är fantastiska.

Coola tjejer!

Hittade en blogg som Alice & Ella har - Utterungar - de tjejerna rockar fett! Unga och smarta - I like it!

Invigningsfest - Ylva Liljefors öppnar butik/atelje!

Ska bli spännande att se ikväll...
Ylvas hemsida här!
Mer av hennes fina kläder och väskor här!

By the way - Jo, det är Maria, sångerskan i Sahara Hotnights som agerar modell här och på resten av bilderna på Ylvas hemsida... Så stiligt så!

Skitsnygga Jävligt Smarta Kvinnors Internationella Dag!

Med mottot:

"Livet är inte en resa till graven med syftet att komma dit i en attraktiv och välbevarad kropp. Det handlar om att glida in sidlänges med en chokladkaka i ena handen, en flaska vin i den andra, fullständigt slutkörd, totalt utsliten, skrikande "Hoho, kan nån ge mig lift!"

Det var tydligen den dagen igår - fick ett mejl om det, men då jobbade jag hemma så jag fick reda på det idag istället... But heck Man - jag tar åt mig lika mycket i allafall...

Jag är en skitsnygg och jävligt smart kvinna... så det så!

Favorithäng i Bryssel

• Citizen Asian Cooking - Prova på deras himmelska räk & kokossoppa tillsammans med deras gudomliga Dim Sum, absolut godaste jag ätit hittills! Mysigt ställe också... lite mörkt, intimt och trevlig personal, dessutom ligger det flera mysiga restauranger kring torget i dessa favoritkvarter...
• Cirkle de Voyager - Ett oerhört mysigt resecafé... bra ställe att träffas på före middagen!
• Hotel Metropole - Ett 5-stjärnigt hotell byggt under det sena 1800-talet med en inredning som speglar arkitektur och design från fransk och italiens renässans till empire och art déco! Deras Excelsior Lounge ger en ljuvligt distinkt inramning till en cappuccino eller en eftermiddagscocktail!
• The Habana Cafe - När suget på en romdrink sätter in...
• L´Archeduct - En jazzbar med orginalinredning från 1937, lagom litet, murrigt och med en balkong där man sitter i sköna gamla fåtöljer lite i skymundan medans det spelas jazz live på nedre plan... de har rätt god Cosmopolitan... men stämningen och inredningen - oh la la - min favorit i Bryssel!
• Mo Café - Beläget i Galeries Royal St Hubert - de har vulgärt stora portioner av Profiterolles med vaniljglass, grädde och varm chokladsås...
• Cafe de Ville - Lång bardisk med bra bar-dj's.

Gudomligt!

Drack ett oerhört gott grönt te - Fujiyama - och slank senare in på Le Palais de Thés för att införskaffa detta elixir... men tyvärr - det fanns ej! Hittade andra godsaker däremot och hade jag bott i Bryssel så hade jag shoppat mig pank i denna ljuvliga källa av tekannor och teer... Gick omkring och tövvlade på alla vackra saker och doftade runt på alla teer innan jag bestämde mig för en påse Earl Grey Wu Long... som en påse med moln från en sommarhimmel... och så blev det en påse chokladpraliner på Godiva Chocolatier också...

Hundar i Bryssel!

De finns överallt de fyrbenta vännerna, så även deras poo-poo på gatorna...
Vissa hittar man på antikvitetsmarknader, andra sitter uttråkade och tjocka i skyltfönster medans matten tvättar trottoaren utanför... andra jobbar som hus-hund på en av Bryssels mer välsorterade ölaffär där han övervakar en miljon ölsorter och minglar lite förstrött bland oss som sitter ner och provar oss fram bland de belgiska ölsorterna... övervakar kanske är fel ord att beskriva sysselsättningen med... men han tror säkert själv att han är oumbärlig som vakthund!

... och så finns det lite finare doggisar... som går på konditori!

Denne kille rör sig endast i Galeries Royales St Hubert... Naturalement!

Angie Reed - That Grrrl Rocks!

... och så finns det intelligenta, roliga och hårt rockande brudar! Har gillat hela grrrl-riot scenen från start, så det var kul att äntligen få se Angie Reed uppträda på Beurs Schouwburg i Bryssel. Hon genomförde en performanceshow där hon interagerade med en videoinstallation under hela konserten. Det hela var mycket roligt och skickligt genomfört där hon lät electropopen ge sina kypnyp åt vapenfixeringen i samhället, katolicismens dubbelmoral och de ensidiga kvinno- och mansrollerna - man kan säga ifrån på olika sätt och Angie Reed gör det mycket smart och kul!
Man måste få leka också... Angie leker... jag gillar Angie...

Ta en titt på Angies videos från showen här!

Så nära EU man kan komma...

... utan att egentligen ha tillträde! Tjyvkikade in i stora plenisalen, åt god lunch, drack god cappuccino och sprang skrikande runt i korridorerna som ett lyckligt barn...

Jag är orubbligt emot vissa saker här i världen:

• Krig/Förtryck (i vems namn
  det än må vara!)

  Porr/Trafficking/Sexslaveri/Våld och förtryck
  mot barn och kvinnor (same world - same
  shit!)

  Droger

Nu kommer jag att skriva om något som inte är trevligt på något sätt... jag måste!!!

När man nu kommer så nära in i maktens korridorer så får man verkligen se och höra vad som sker där ute i världen, jag har vänner som jobbar som journalister och de berättar mer än tidningarna skriver om också och andra som har kontakter med polisväsendet... så jag är rätt van att höra de mest hårresande och ofattbara historier människor utsätter varandra för. Även om tidningarna är duktiga på slask, sensations- och spekulationsjournalistik så får vi ändå inte läsa om exakt hur grova våldtäkterna är, hur vidrig tortyr många kvinnor ständigt lever i inom sina egna husväggar eller exakt hur fullkomligt överjävligt de prostituerade kvinnorna har det - eller sexslavar känns som ett mer passande ord!

När man kommer så nära de som arbetar med detta outhärdliga... så blir man rätt matt i pälsen! Det är lätt att tappa tron på människan när man hör om alla de unga kvinnor som säljs som vilken vara som helst för att stoppas in på en bordell i ett redlight district... deras livsuppgift består i att bli utnyttjad sexuellt av 30-40 män per dag... de befinner sig med all sannolikhet illegalt i ett främmande land utan papper ja, utan någonting what so ever - helt i en annan människas våld som tjänar pengar på att totalt suga ut en människas väsen och sedan kasta bort... Det pågår en ständig debatt om att prostituerade har gjort eget ett val - de har valt att sälja sin kropp till äckliga gubbs som verkar tycka att det är helt ok beteende att köpa sig en sexslav! Men vilken människa skulle välja att göra detta med fri vilja och glädje!? Det skrivs böcker och det görs filmer om den "lyckliga horan" - men snälla ni, gå ner i redlight district eller vilken tragisk bakgata som helst och peka ut denna lyckliga människa som verkligen tycker att hon/han har ett lyckat/lyckligt liv... nej, det krävs nog bra mycket droger för att överhuvudtaget orka vakna på morgonen och veta att en ny arbetsdag består i att ställa upp på att ha påtvingade samlag med 30-40 främmande män dag efter dag efter dag efter...

En bordell i Holland (tror jag) är nu börsnoterad... - BÖRSNOTERAD!!! Det byggs "snabb-bordeller" liknande MacDonalds... som en drivethru liksom... Det planeras bordellgallerior...

...ding-dong... våning 4 - drogfria horor... ding-dong... våning 7 - småflickor under 10 år...

Bara att välja och vraka! Hallickarna kallar sig själva för entreprenörer nu för tiden... - ENTREPRENÖRER!

Jag är en oerhört lycklig människa, lyckligt lottad här i livet med de mest fantastiska vänner, utbildad, har ett stimulerande jobb, underbara föräldrar - lever ett gott liv helt enkelt... Jag jobbar inte med dessa frågor ovan, så jag frågade hur man står ut med att arbeta med dessa frågor varje dag och slåss mot väderkvarnar (vilket man måste göra då dessa frågor har oerhört låg prioritet då det är en vulgär ekonomi i porr/sexbranchen)!? Jag fick som svar att man står ut eftersom man är så många som jobbar mot samma mål och med samma fråga och man pratar av sig med varandra... Vidare fick jag som svar: - "... och säger man inte ifrån så får de hålla på fritt... då accepterar man skiten...!

... och säger man inte ifrån...
så accepterar man skiten!

... låtsas man att det inte finns...
så accepterar man skiten!

Så - det minsta som JAG kan göra är att se skiten och prata om det... hur vidrigt jag än tycker att det är så kan mitt illamående inte ens mätas med den smärta som kvinnor och barn får stå ut med inom porr/sexbranchen!

Ambivalent

Pigg eller trött... ledsen eller glad...
(sorting it out later...)
I vilket fall som helst tog det endast 7 minuter från det att jag hoppade av flygbussen vid cityterminalen tills dess jag klev ut ur taxin vid min port - det är nytt rekord!

... det är skönt att vara hemma och att få sova i sin egna stooora säng med alla kuddar och täcken - i natt ska jag sova på diagonalen!

Godnatt - tror jag...!?
Och tack B - kära vän - för att jag fick komma och bo hos dig!

Jag ska få se Angie Reed!!!

Läste precis i en evenemangstidning att det pågår en performancefestival här denna helg... dit kommer Angie Reed för att uppträda på söndag och vi ska gå och se henne - Yeah grrrl! Har ofta tur när jag är ute och rör på mig... det är alltid något som synkar med ens intressen... Heavenly says as per usual - lovely just lovely darling!

Men... mot art decoarkitekturen, konsten, jazzen, middagarna... och just precis nu mot boutiquerna och bakelserna!

Inloggad på EU-Parlamentet!

Efter en viss pappersexcercise är jag nu inne på EU-Parlamentet och skriver detta! Det är inte många vanliga dödliga som kommer in här tydligen - men nu är jag vän med en Politisk sekreterare med lednings och samordningsansvar inom den svenska delegationen i GUE/NGL Vänsterpartiet - gudbevars...! Vilket gör att jag kan man sitta här, inloggad på ett arbetsrum och skriva. Detta är en vansinnig byggnad (jo, det finns flera i krokarna - en hel stadsdel) med över 7000 anställda... har fått mig en rundtur och hejsat-svejsat på representanter från alla möjliga länder och skakat tass med en utomordentligt trevlig Sin Fein-representant här i de oändliga korridorerna. Procedurerna de arbetar kring är helt vansinniga med en veckas flytt varje månad till Strassbourg... det stå stora lådor utanför varje ledamotsrum vilka de packar ner alla sina saker som måste med varje gång... dessa lådor packas på lastbilar och skeppas så iväg till Strassbourg... bara det måste vara en enorm utgift!

Får en inblick i vad som verkligen sker här i europa och dess politik - det är ingen vacker syn, det är heller ingen vacker människosyn som florerar när man får insyn heller... jag blir lite betryckt över läget här i euoropa angående trafficking, jämställdhet och den starka makt som katolicismen faktiskt har bland annat! Gubbs i kostym som skiter blankt i allt bara de får hög lön och ha en bordell i närheten - That sucks big time... intelligensbefriat... och dessa herrar styr över världen - fint som snus - precis vad varje funtad människa vill ha - ELLER!?
It´s about time for some fucking radical changes!!!

Jag tänkte ta över här nu och spotta ur mig pamfletter i rasande fart - nu ska här bli ordning på torpet mina vänner!

Adios que linda Luna...

So long, Farewell, Aufwiedersehen, Adieu!
Adieu, adieu to you and you and you
I leave and heave
A sight and say goodbye
Goodbye

Take care now darlings... I'm off to Bruxelles!

Glöggparty den 3 december!

Mon amours...
Skickar ut denna blänkare redan nu... eftersom vi i vanlig ordning kommer att slåss om lördagarna och söndagarna i december!

Jag har glöggparty söndag den 3 december - öppet hus från kl 15!

Det blir varm, mysigt och trevligt med glögg och tilltugg... och förmodligen så sjunger Elvis några julsånger också i år ... och som svar på frågan om man får ta med sig barnen - javisst, får man det!

Välkomna!

Sorry - bizzi schedule!

Det märks att alla håller på att avsluta saker, är mitt i saker, är efter med saker... eller är helt borta rent allmänt, det brukar vara så denna tidpunkt på året och själv befinner jag mig i alla stadier samtidigt just nu! Jag har till och med glömt att låna om mina böcker... böcker jag lånat här på mitt eget jobb - jag har lånemodulen på min egen dator som jag i detta nu sitter och skriver på...! Att jag kunde klämma in en bio igår kväll kändes rätt schysst, vi hade inte setts på ett tag jag och vännen!

Men du, vi ses någon gång... vi hörs lite längre fram... ni ska veta att jag tänker på er alla nästan varje dag!

Something is cooking in my kitchen...

Innovation!

Har i min ena tass just nu en GB-sandwich... med lussebullesmak!
Japp mina vänner - helt nytt och kan inte vara annat än smaskigt... nu ska jag sitta här och vara en representabel bibliotekarie och chatta med er som behöver min hjälp en timme framöver... med saffransglass i hela ansiktet!

- "Hej, vad kan jag hjälpa dig med då...? Du vet väl att det finns glass med lussebullesmak va!?"

Kom igen nu - hit me with those ingenious questions darlings!

Nej det var inte vapnet som dödade Palme!

... det räknade vi nog alla ut rätt så snart, det var lite för mycket krumbukter i vägen för att det hela skulle go smooth... men de där finska bröderna... vilka var dom och sitter de i finkan idag eller!?

By the way - det är aldrig vapen som dödar... det är människorna bakom vapnen som gör det!
(ibland får man slå sig själv på fingrarna!)

Sofia Coppolas Marie Antoinette!

Underbara Coppola - tack för du gör film. Underbara Dunst - tack för att du agerar... och framför allt - fortsätt, fortsätt!

Var på filmen Marie Antoinette ikväll och blev absolut inte besviken! Många har tillskrivit filmen en liknelse med Paris Hilton... men ni kan sluta med det nu! Filmen är ett porträtt av en ung flicka som blir bortgift och flyttar till ett annat land och gör allt till en början att tillfredställa det nya landet och dess folk. Flickan måste bli en vuxen kvinna under rätt abnorma levnadsförhållanden om än i lyx och överflöd. Men hon är inte lycklig och det kan till slut shopping råda tillfällig bot på - och där kan en parallell till dagens leverne dras, men där tar också liknelserna slut! Höga krav från modern likaså från ett helt folk att snabbt se till att tronföljden säkras samtidigt är hon är gift med en man som är helt ointresserad av att fixa till denna skyldighet - hur inbjudande hon än är! Själv är Marie Antoinette en varm, glad och yster människa vilket inte riktigt går hem till en början i hovet på Versaille med sina strikta cermonier och tråkiga nonsenspladder! Men hon tar sin roll som blivande drotting på största allvar och anpassar sig till sin situation!

Kirsten Dunst ger ett underbart och breathtaking porträtt av en mycket sannolik kvinna - jag kan definitivt känna igen mig i h ennes känslor... och hon äter de kakor och bakelser som jag vill äta och så hon äter dem sen - sacre-bleu!

Dunst gör ett otroligt porträtt och jag känner nästan hennes andedräkt i mitt öra genom hela filmen... som Susanne Osten sagt om Kirstens rollprestation - "hon andas genom hela filmen" ja, det gör hon sannerligen. En av de bästa scenerna är när hon drar sig tillbaka från hovet och kastar sig på sin säng och trängtar efter Von Fersen vilken hon hade en kärleksaffär med - fullkomligt briljant spelat - så levande och äkta! Jag vill också ligga på en stor säng, iklädd krinolin och sukta så där bitterljuvt! Sen vet vi ju alla hur historien om Marie Antoinette slutade... men likt sin drottningroll så tar hon även slutet på största allvar!

Musiken har Coppola helt genimässigt hämtat från grupper som Cure, Siouxsie and the Banshees, Gang of Four, Bow Wow Wow med flera - vilket avspeglar delar av min gamla vinylsamling från första åren av 80-talet... musiken ger en helt egen dimension till filmen, men allt smälter samman och bottnar i den känslan man har i de sena tonåren när det är dags att bli vuxen men utan regelbok under kudden! Återigen... jag känner igen mig!

Nej - den här filmen har absolut ingenting med Paris Hilton att göra - snarare motsatsen!

Jag älskar Sofia Coppola!
Jag älskar Kirsten Dunst!

Jag får mejl...

... från de som läser det jag skriver här... det händer lite titt som tätt... har förstått att det inte är självklart att skriva kommentarer och det respekterar jag till fullo och jag vet att jag kan vara lite introvert ibland - fortsätt skriva mejl till mig istället!

Fick ett underbart brev från min faster idag som läser min blogg... tack kära faster, det var värmande ord! Jo, det stämmer, jag mår alldeles utmärkt och livet är bra intressant och ljuvligt på alla sätt... med små stunder av tråk och ledsamheter - men det behövs det med!

Även om jag tycker att jag har koll på läget och har jobbat fram en rätt god självbild med åren så behöver jag höra ifrän andra ibland, höra hur mitt liv ser ut från utsidan så att säga... det är lätt att lura sig själv att allt är hunky-dory-good och man är lycklig fast det verkligen inte är så - jag har varit där också... men det har nog de flesta...

Det är ett stort slit att jobba med sig själv - ett livslångt arbete som ger belöning för varje år... förhoppningsvis... jo, vissa mejl och samtal säger mig att det är så! Jag blir nog ändå lite klokare för varje år som går - ändå!

Orden... och människorna där bakom!

Återigen kommer jag själv tillbaka till orden, uttrycken och språket... att välja språket... det är så viktigt för mig och jag gillar människor som ger orden den vikt de är värda... det viktiga är inte att använda rätt ord, stava rätt eller briljera med svåra ord, det blir lätt förstoppat, högtravande och tråkigt!

Men det är ändå där, bland orden, vi människor möts... genom att blanda och ge och leka med de ord vi har skapar vi möten - möten... jag gillar möten... nära möten... riktiga möten... viktiga möten... mellan människor... med ord eller med tystnad!

Känner du att du verkligen möter en människa - på riktigt... släpp inte taget, den människan är med all sannolikhet viktigare för dig än du anar och vice versa... det känner man... och det händer inte allt för ofta här i livet...!


(denna text hörde till inlägget om Jonas Hassen Khemiri som jag skrev kl 10.27... men jag insåg att innehållet krävde att få stå på egna ben... och jag var tvungen att göra en historieförfalskning... nej, jag lever inte dogma - det ska gudarna veta!)

Palmevapnet hittat... eller två finska bröder kanske... eller... nåt...

Polisen bekräftar att det är rätt vapen man nu hittat, alltså vapnet som någon (Christer Pettersson?) mördade Palme med - det sk Mockfjärdsvapnet! Vapnet har rätt serienummer och efter ett privattips så återfanns pickadollen i en sjö utanför Mockfjärd i dalarna och lämnades in till tidningen Expressen. Men... och det är här problematiken uppstår... vapnet kastades ner i sjön (enligt utsago till polisen) 1983, det vill säga tre år innan Palme blev skjuten!

Har man kastat i vapnet efter det postrån den först användes till 1983... för att sedan simma ut och hämta upp den när det var dags att ta Palme av daga...? Långsökt, men kanske det smartaste ställe att förvara ett vapen på - en sjöbotten!? Vapnet stals 1983 vid ett inbrott i Haparanda av ett ökänt finländskt kriminellt brödrapar som senare rånade posten i Mockfjärd, en kund träffades i benet vid rånet och därmed kunde en kula från nämda vapen analyseras. Kulan kunde sedan jämföras med de två kulor som användes vid Palmemordet och de var uppenbart av samma typ!

Ergo - Man har hittat ett vapen som använts av två finska bröder vid ett postrån i Mockfjärd 1983, sedan har detta vapen kastats i en sjö, samma år, senare har detta vapen fiskats upp och använts vid mordet på Palme tre år senare och sedan kastats ner i samma sjö igen... Kulan som använts till vapnet är av samma typ som de kulor som dödade Palme - polisen tillskriver inte att de är identiska, men det kanske framkommer med tiden hur lika kulorna är... Antingen är det helsnurrigt eller oerhört smart! Polisen är i allafall övertygad om att de funnit "rätt vapen" även om Stig Edqvist, Palmegruppens chef, medger att det finns motstridiga uppgifter i utredningen... eeeeh, jahaja... ja, själv är jag i det stadie där jag försöker skilja de båda finska kriminella bröderna från varandra... men det klarnar nog säkert mot kvällningen... eller...

Jonas Hassen Khemiri - Prisbelönad författare!

Jag tycker så mycket om Jonas... tycker om honom så mycket! Jag blir så oerhört glad när han får priser och lovord, det känns så bra och så rätt...

Medan vi litteraturfanatiker väntar svaret på vem/vilka som får Augustpriset den 4 december så går tidskriften Vis litteraturpriset till Jonas Hassen Khemiri i år... och han belönas för "språklig lekfullhet, allvar och berättarbriljans"

Jonas förklarade efter sin första bok "Ett öga rött":

– "Hur vi uttrycker oss har stor betydelse för vilka vi är. Eller vill vara. Därför är det viktigt för mig att ge huvudpersonen ett språk som speglar hans förtvivlade jakt efter sig själv, säger Jonas Hassen Khemiri. Han är född i Sverige av sin svenska mamma, hans pappa kommer från Tunisien. Uppväxten mellan två kulturer har gjort att han inte känner sig hemma någonstans."

Åsa Westlund kollektion

Det är något år sedan Åsa kom med sina läckra träskor... Jag ville ha dessa (London High) och Rudiegirl har ett annat par...

Nu har Åsa kommit med en egen kollektion som säljs på Tjalla Malla och jag har varit där och nypt i plaggen... men jag är inte riktigt typen tror jag... känns inte Maria helt enkelt (som träskorna)!

Undrar vad som är Maria egentligen... ?

Julpynts-ynnest...

... det lackar mot jul och jag har köpt mitt första julpynt för i år - en ren - men inte vilken ren som helst utan en mycket gullig sådan... jag kunde helt enkelt inte låta bli! Jag har egentligen som tradition att köpa julpynt utomlands, det blir resminnen som jag kan summera mina år med runt jul och nyår - jag blir alltid så löjligt sentimental kring juletiden - och då kan jag ju sitta där och sucka, sukta och suga på knäcken! Har tagit ut min resterande semester mellan jul och trettonhelgen, då kan jag var hur sentimental som helst i 3 veckors tid - hallelujah!!! Oftast är julpyntet mycket roligare i andra länder. Ska bli spännande att se vad Belgien har för julpynt att locka mig med... för jag kommer att komma hem med något säsongsbetonat - garanterat!

Mysig måndagmorgon...

Vaknade lite lurvig med håret yvigt åt alla håll i morse - trött men på gott humör! Någon hade diskat så köket var en fröjd att laga till frukost i! Mitt månadskort hade däremot gått ut och jag var därmed tvungen att köpa nytt... och där stod han och log bakom disken i pressbyrån - min favoritkille - my buddy - han vet exakt vad jag vill ha innan jag ens hunnit säga hej...
"Nehej, ingen DN idag alltså det är ju på onsdagarna!".

Nere i tunnelbanan stod sedan min favorittrubadur (jo, jag har en - men han är den ende, annars har jag oerhört svårt för trubadurer) han har en mycket behaglig röst och han sjunger endast de vackraste visorna av bland annat Vreswijk, Adolfsson, Taube mfl... alla gillar honom och han är alltid så glad... jag gav honom mina lösa mynt och vi utbytte ett "godmorgon" och ett smajl...

Nu är det jobba-jobba-jobba, möte-möte-möte, skriva-skriva-skriva...
En måndag - men en bra måndag och solen skiner...!

Hipp-Hippa-Hurra!

Ramlade över denna födelsedagssökningsmotor, fyllde i mitt namn med stor skepsis och inte fanns jag med inte - precis vad jag trodde! Och jag som fyller stor-kalas inom kort!
... men då såg jag att det fanns en sida till med träffar på mitt namn - och där stod ett enda ensammet litet namn och det var jag det!

Måste börja planera festen snart... snart... snart... tiden går så fort och i vanlig ordning hinner jag knappt med. Men det är klart att jag ska ha fest, även om jag tvekat och vacklat den senaste tiden, har faktiskt funderat på att dra iväg någonstans utan att berätta för någon! Men skärpning Heavenly - det här är en chans att samla vännerna från alla håll och kanter, kända och okända, gamla och nya tillsammans med familjen! Det skulle just se snyggt ut - om jag, som alltid tjatar på om att man aldrig ska missa en chans att annordna ett trevligt party, hippa, skiva... skippade kalaset och drog iväg till okänt mål och lämnade alla festsugna vänner - fräckt så det förslår, ja närapå oförskämt!

Japp - fest ska det bli men den blir inte i år, utan i början på nästa (jag bryter lite mot reglementet)... men en mysig&pysig, tinglig&tanglig, mustig&krullig, kramig&gosig och trevlig fest med groovy music är vad mina medmänniskor behöver!

Böjelseformer...

Andras böjelser är något jag gärna slipper veta något om... men ibland undrar jag verkligen - sockiplast!? Minns att det var ett tv-program för kanske ett år sedan där personen bakom denna webbplats var med. Där berättade personen i fråga om att han gick igång på sockiplast... respect man... men det måste vara något av det minst sensuella som någonsin skapats för en fot!

Ooouuuuuiiiiiii!!!

Corvus Corone - Gråkråkor I

Jag tog mig en repa i vitabergsparken där massor av gråkråkor samlats för att äta ekollon och flyga runt och skrika som det värsta ungdomsgänget... följde killarna ett tag i novemberskymningen... verkligen lustiga typer! En något försiktig herre sitter här mol alena på takspiran, medan två jeppar glor i lönndom mot spiran...

Corvus Corone - Gråkråkor II

Uppradade på hustaken ger de en lätt kuslig känsla... de bara väntar... väntar på att någon ska begå ett misstag...

Corvus Corone - Gråkråkor III

... och på en given signal är det dags att lätta - och med ens så var alla borta... förmodligen trakaserar de en annan del av södermalm nu, en skymmande eftermiddag i november...

SöndagsMojo...

... det fortsätter...

... söndag... sol... det novembervita ljuset...
Det kräver en promenad på djurgården med varm choklad och kanske en utställning av något slag!

... och bio vore inte helt fel mot kvällningen...

... today is another good day...

Give me some good Mojo...

Jag gillar att åka taxi genom städer på nätterna... det är lite grann som att titta på en film på ett något intreraktivt sätt...

Det finns riktigt jobbiga taxichaufförer där ute som pratar tvångsmässigt om allt och inget - jag tycker verkligen att det är oerhört jobbigt att åka med dem! Jag köper bara en bilfärd - inte samvaro! Jag har märkt att tystnad är ett känsligt läge ibland... själv har jag inga problem med tystnad... men det kan ses som väldigt provocerande att vara tyst och att låta tystnaden få existera... det är faktistk inte oartigt att vara tyst - men motsatsen kan mycket väl vara det!

Var på middag igår och då blev det en rätt nice taxifärd hem vid två-tiden. Taxichauffören var av den tysta trevliga typen och själv säger jag aldrig något när jag åker taxi - ja om jag inte blir tilltalad då naturligtvis! Men att sitta där i baksätet med en tyst man som kör mig ända hem till porten och avlsutar resan med ett "godnatt madame, sov så gott" ger mig schysst mojo!

Tröttare än tröttast...

... och vaknar upp sent... väldigt sent för min del - 10.30...! Och vaknar upp till urdruckna rödvinsflaskor som står och tittar anklagande på mig... jag förstår nu varför jag har sån huvudvärk.

Oj, kommer ihåg att min äldsta systerson ringde mig igår kväll - han är i stan för en Iron Maidenkonsert och vi bestämde att vi skulle träffas idag... hoppsan, då måste jag kanske försöka ruska liv i min något slöa lekamen!

Det ekar en massa skratt här i lägenheten från i går kväll... jag blir glad... och om jag inte minns helt fel så finns det lite rester från middagen igår... jag måste nog kolla upp det och koka mig lite återställande kaffe nu... måste vara en representabel moster lite senare idag!

Även en smärtande morgon att vakna upp till kan se lite guldskimrande ut så fort man fått kroppen ur sängen och krämar på med lite bra musik - förslagsvis Morningwood med låten Babysitter - man vill genast kasta sig över disken eller något annat kul! By the way - många hundar där ute idag...

Nya mornar väntar...

Snart är ett arbetsprojekt färdigt... klart... avslutat... Tänkt vilka mornar jag kommer att få utan alla dessa tankar som virvlar runt, stel nacke och ångest över att inte hinna klart i tid... Kanske kommer jag att komma lite tidigare till jobbet hädanefter... eller...?

Shakespeare - Sonett no XVIII

Shall I compare thee to a summer's day?
Thou art more lovely and more temperate.
Rough winds do shake the darling buds of may,
And summer's lease hath all too short a date.

Sometime too hot the eye of heaven shines,
And often is his gold complexion dimm'd;
And every fair from fair sometime declines,
By chance, or nature's changing course, untrimm'd;

But by eternal summer shall not fade,
Nor lose possession fo that fair thou ow'st,
Nor shall Death brag thou wander'st in his shade,
When in eternal lines to time thou grow'st.

So long as men can breathe or eyes can see,
So long lives this, and this gives life to thee.

Den vackraste sonetten av dem alla... något förutsägbart, men ändock... suck...

Att dansa tryckare...

Ibland är barnprogrammen bra även idag, annars tycker jag att de var mer mustiga & krulliga på 70-talet. Hamnade just precis i detta nu mitt i ett barnprogram på svt där de fyra unga programmledarna visade hur man dansar just tryckare... med devisen "den som vågar, dör inte förgäves"!

Trickset är i allafall att först och främst ha en schysst danspartner, så lägger man ena handen mellan danspartnerns skuldror och den andra hasar ner i svanken och så gungar man loss... Senare - om man nu är lite vågad - så kan man placera båda händerna på danspartnerns bak... Jo, det var verkligen så de förklarade och visade med hjälp av varandra i sann pedagogisk anda! Det hela var rätt gulligt och jag kastades snabbt tillbaka till klassfesterna i 6:an!

Så... nu har jag fått en uppfräschning i hur man dansar gammal hederlig tryckare och inväntar härmed invitationer till vinterns alla fester - då ska jag testa greppen...

Coola Moster!

När jag var liten så var jag en über-mästare på att bygga kojor - inomhus som utomhus! Även mitt yngsta syskonbarn hyllade mina konster när han var yngre... Syskonbarnet skulle bygga en koja och fick hjälp av någon vuxen... men det dög inte - han hänvisade till sin mosters byggnadskonster inom de högre estetiska och eteriska kojbyggarkonsterna och jag var tvungen att genast komma till undsättning - jojo, man blir stolt så till den grad att ögonen tåras!

Utomhus fixade jag rätt avancerade byggen där man till och med kunde laga mat om man så ville... men det ville inte mina föräldrar eftersom jag var nära att elda upp både det ena och det andra... en hel skog till exempel! Själv stod jag och undrade varför min pappa kom springande i storstövlarna och var upprörd över att jag hade snokat reda på tändstickor som jag använde mig av och faktiskt gjorde upp eld med... jag var ca 10 år gammal!

- "Mäh härregud pappa, det här är ju faktiskt en restaurang jag bedriver här!!! Jag måste ju laga mat fattaru' väl..."

Men det fattade inte pappa och han tog ifrån mig tändstickorna och jag var tvungen att lova att aldrig mer hålla på med tändstickor och eld utan att någon vuxen var med...

- "... suck... jaja... jag lovar... men du förstår ju inte... hur ska jag kunna laga mat nu...?"

Idag, när jag nått fysiskt vuxen ålder, kan jag inte förstå hur mina föräldrar stod ut med mina eskapader och äventyr... men jag kastade väl till med mitt röda hårsvall och blixtrade av ett surmulet smajl - de behöll mig trots allt och de påstår att jag var ett glatt och snällt barn! Jag är förövrigt yngst i syskonskaran och en oerhört envis och bångstyrig lillasyster som alltid gått min egen väg... Jag kan själv och jag gör som jag vill... (även om man faktiskt behöver en hel del hjälp ibland)

Well-well-well, kojbyggerierna har nått nya högre nivåer än jag någonsin vågat drömma om... vad sägs om denna framtidsbubbla högt uppe i ett träd...! Om jag fått se denna skapelse när jag stod där och gjorde pannkakor av lera, älgbajs och vatten så hade jag nog svimmat av eufori... tänk vilken helnajs restaurang man hade haft där uppe... och tänk vilket "poff" det skulle bli när man tänder den första tändstickan för att fjutta eld i spisen... får mig att tänka på när jag råkade elda upp min brors rislampa... men det är en annan historia...!

Cakeboxes in soft silk... here I come...

Snart får jag sitta på caféerna nere i Bryssel... snart får jag köpa exklusiva belgiska chokladpraliner... införskaffa ljuvliga bakverk inbäddade i rosa sikespapper i snövita kartonger med präglade ränder och snirklig silvertext... äta moules och dricka vin... sitta och gagga med vännen in på sena nätterna... ta en drink på den lilla lokala baren som Alain äger... och kanske träffa Bob, han den glada med gitarren som brukar hänga på Alains bar... äta god mat på de där mysiga restaurangerna... flanera några dagar och några nätter... i en annan stad...

... snart...

Soft...

Svarta, blänkande italienska bönor... rostade i 234 grader... nymalda just precis nu... en kaffekopp där espresson rinner som tjära efter kanterna när man snurrar på koppen...

Ekologisk mjölk... precis lagom het... 3/4 så mycket som kaffemängden... och allt blir mjukt, soft och gott...

Det är mysigt att vakna...
(bara det finns kaffebönor hemma)

Pipas på Street!

Denna vecka är det mycket bra band i stan, som en godispåse med bara goda karameller - fruktigt, sött och lite syrligt, skum och segt med en och annan chokladpralin... åh, nu blev jag jäkligt godissugen!

Återigen - Svenska Musikklubben har den goda smaken att ta hit Pipas från England... lite soft electropop. De spelar på Street och jag borde gå och lyssna... men jag känner mig själv rätt väl... fast man vet aldrig vad morgondagen har i sitt sköte... jag kanske hamnar där - eller inte!

Jag minns en tid... en annan eon känns det som nu när jag tänker efter... när jag inte klarade av att missa band som jag verkligen ville se... Nu är känns det mest - "jahaja... men jag vill nog vara hemma och drälla runt i soffan istället...". Känns faktiskt både trist och skönt på samma gång... men jag är väl en trist och skön person helt enkelt!

Lyssna på Pipas på deras myspace. Låten Riff Raff har en skönt skev kör och en underbar lalala-slinga och i vanlig ordning smälter jag som stearin när jag hör dyligt!

Ladybug Transistor

Det kom ett mejl... men i vanlig ordning... jag är för lat... för trött... vill hem... hoppa i något bekvämt och ta mig en kopp te! Men jag hoppas att du, Nättchen, går på Ladybug... du bor ju i princip nästgårds...!

Som den ljuvligaste macron!

På grund av Sofia Coppolas film om Marie-Antoinette börjar kläddesigners hämta inspiration från den franska rokokon... och jag blir mycket glad av detta då jag alltid varit intresserad av klädedräktens historia och utveckling (har tom skrivit en c-uppsats i etnologi i ämnet för hundra år sedan) men själva modeintresset idag går mig rakt förbi - det är för trist och märkesbaserat helt enkelt! Jag saknar det där fantastiska, förljuvande, förundrande och essensen av estetiskt sinne. Det är så oerhört mycket fult och trist mode idag... men smaken är olika - jag vet!

Men nu (Tack Sofia!) hämtas inspirationen från de mest delikata kak-boxar man kan tänka sig... läste Metro i morse och blev minst sagt glad och upprymd! Vackra klänningar, stövlar och håruppsättningar - och jag är hemma! Tyvärr (och här kommer ordfetischisten i mig fram) beskrevs modet som "magiska macaroner"... och visst heter kakorna maccarone/maccaroni på italienska, vilket betyder makaroner... men på svenska heter den mest förljuvande kaka av dem alla faktiskt macron eller makron! Så det så!

Det anrika Conditori La Glacé i Köpenhamn har de mest fantastiska pistagemacroner... var tvungen att köpa deras receptbok bara för att lägga tassarna på receptet... Tack vare denna artikel blev suget oerhört mycket större och tyngre - att dra till Paris och hänga på kaffe- och te-salonger som exempelvis Ladurées.

Ladurée har tydligen agerat filmens kak- och bakkonsult... jag vill också ha Ladurées som mina egna kak- och bakkonsulter... tänk att ha en fransk konditor ständigt tassandes i bakhasorna, viskandes olika kakrecept...

Lade fram som förslag till min chef, att jag kunde ha som arbetsuppgift att resa runt i världen och testa olika restauranger, caféer och barer... och sedan skicka hem inpirationsgivande recept och tips till mina kollegor... han nappade och tyckte att det var en strålande idé - men han gnuggade sig om huvudet och undrade hur det skulle kunna implementeras i mina arbetsuppgifter och vad högsta chefen skulle tycka om det... men om jag hittar olika konferenser som har med mitt arbete att göra under tiden jag reser så är väl det problemet ur världen!? Hur som helst den bästa idén jag har (angående mitt jobb) ligger där och jag är beredd att vilken minut som helst att lätta, sticka iväg och börja mumsa i mig första, bästa pastellfärgade macron...!
Yes Sir Indeed!

Ingen dag är den andra lik...

... därav fascinationen varje morgon...!

Mmmbop!

... en dag har nu förlupit och det där med dagsformen likaså... vissa dagar vaknar man verkligen på fel sida av verkligheten och den känslan är svår att bara skaka av sig...

Men nu, efter en mellanlandning efter jobbet hos en vän, så känner jag mig som pånyttfödd och livet leker igen! Vissa måndagar bör man stryka i almanackan så de inte kommer åter om ett år igen!

Mmm nu längtar jag till morgondagen - då ska jag börja jobba på ett litet projekt... hm... det ska ge mig lite poäng!

Elementarpartiklar

Det händer lite då och då - men rätt sällan ändå - att jag vaknar upp en morgon, fumlar upp ur sängen och yrslar in i badrummet och ser... det är något med spegelbilden som inte stämmer... något jag inte såg i går... har missat... något måste ha hänt medan jag sov...
Man känner knappt igen sig själv, sitt hem... mina vanor liknar mest otrevliga ovanor och jag känner att jag måste bort i ordets alla bemärkelser... börja om på nytt! Jag är helt plötsligt rätt trött på det mesta som har med just "mig" att göra... inte ens texten i detta inlägg ser bra ut... men jag kan inte sätta fingret på vad som skevar!

(... eller så har jag bara en helt ordinär dålig dag...)

Sometimes my body stops me, sometimes my head
I will never be a good palm reader, or a rabbitbreeder
I will never give up until I've tried
I will never be satisfied!


Alla Ray Caesars bilder skevar... om än de ser vackra ut på håll men bara i en nannosekund, sedan inser man att de är oerhört ruggiga och man får en känsla av att man befinner sig på fel ställe på fel tidpunkt!

Klubbar jag aldrig kommer att få medlemskap i!

Caterpillar Club

Caterpillarklubben är en exklusiv världsomspännande klubb där endast de vinner medlemskap som räddat livet genom fallskärmshopp ur ett manöverodugligt flygplan. Klubben bildades 1922 av några amerikanska flygofficerare och har fått sitt namn efter silkesmasken (eng. caterpillar) som förr lämnade materialet till fallskärmar. Registreringen av medlemmar skedde ursprungligen av den amerikanska flygkåren men övertogs senare av fallskärmstillverkaren Irvin, varvid endast de som räddat livet med Irvins fallskärmar fick tillträde till klubben. Varje medlem tilldelas en klubbnål i form av en silkesmask i guld med rubinögon samt certifikat. Den förste svensk som vann inträde i klubben var dåvarande löjtnanten Nils Söderberg, som räddade livet vid ett fallskärmshopp den 8 juni 1926. Fram till 2000-talets början har ca 475 svenskar kvalificerat sig för medlemskap i C.

... eller tänk om...!

Tack Nationalencyklopedin

Ojämn kvalité!

På fredag ska tunnelbanan äntligen fungera som normalt igen... har de lovat! Man jobbar i treskift för att laga de hjul som (återigen) skadats av de fallande höstlöven... jo, i Stockholm har vi det problemet - varje höst!

Det ska bli skönt för jag är väldigt trött på att låta tunnelbana efter tunnelbana åka förbi... överproppad med människor - jag vägrar tränga in mig i en överfylld vagn, sorry men så är det! Jag kommer sent till jobbet varje dag nu...

Passade på att tvätta mitt månadskort i helgen... det gick fin-fint och det funkade lika bra i morse! Så man får väl lyfta på hatten för det lilla - även om själva tunnelbanevagnarna inte är av bästa kvalité så är i alla fall månadskorten skapade att stå emot en timme 40-graderstvätt inklusive torkskåp i 90 minuter... och det måste man ju ge dem en eloge för åtminstone!

Strandsatta klövdjur...

... får mig att undra...

Förra veckan strandsattes ett hundratal hästar ute på en liten ö i vattnet utanför Amsterdam... där stod de tätt-tätt i tre dygn och kunde inte annat. Hästar är som bekant starka flockdjur och räddningsuppbådet hade svåra bestyr att rädda de envisa krakarna... ingen ville ju lämna flocken och då struntar man i om man blir blöt om både hov och man! 19 hästar drunknade...

Igår blev ett gäng kossor strandsatta på en liten holme i Öresund... och där stod de och undrade... Någon larmade polisen om boskap i sjönöd och till slut kom räddningsaktionen igång med de förvirrade ullmekottarna, men även kossor har lite svårt att begripa hur de ska agera när de befinner sig i sjönöd! Förvirrande och stelbenta stod några kvar och lät sig inte övertalas och struntade i att de blev blöta om både klövar och pannlugg!

... valarna simmar mot land och strandar och ålarna agerar motvals genom att vända halvvägs till Sargassohavet och i och med den planändringen utplånar de sig själva... Nog känns det som om djuren känner på sig att något är på gång... och här står vi - dumma människor - och undrar varför djuren beter sig konstigt! I själva verket är det vi som håller på att missa tåget och förmodligen står vi dumt förundrade när smällen kommer...

- Va, varför var det ingen som varnade oss!?

Det kommer kanske att berättas skrönor i framtiden om dessa hästar, kossor och ålar som så tydligt visade att något var fel med moder jord... om det finns någon som kan förtälja skrönorna och någon som kan lyssna...

3Dress

Jag lovar - detta kommer aldrig att bli en modeblogg (boring stuff) men - Behold - mina tre senaste marsipangrisar... i svart med vita prickar, i helsvart och den sista i svart med vita blommor. Alla är figursydda med 3/4 ärm och med lite 50-tals feeling - jag har funnit min vinterskrud!

Fick ett mejl från favoritbaren!

Så gulligt... Berlinsthlm tackade för att jag skriver om dem här på bloggen... Det är jag som ska tacka för att ni har ett så oerhört trevligt ställe jag kan hänga på och dricka champagne!

Fars dag!

Tack för att jag har den Far som jag har...!

Rondellhundarna...

Någon/några skapar hundar i olika skepnader och former och placerar ut dem i rondeller över hela landet! Om någon hund tas bort ersätts den inom kort av ett stort tuggben, hundkoja eller helt enkelt en ny hund... I vanlig ordning börjar människor undra och argumentera för eller emot rondellhundar och ifrågasätta om det är konst eller inte - helt underbart och ett genialt sätt att skapa debatt! I mina ögon är det ett sundhetstecken på att vilja ifrågasätta normer från alla håll och de är livsviktigt! För mig är allt konst och konst är allt - svårt att sätta en gräns då allt människan skapar kan i grund och botten kan ses som konst, att sen avfärda något bara för att man inte förstår gör att man missar väldigt mycket här i livet... vissa saker kanske man inte ens ska förstå, det kanske inte finns något att förstå... kan det inte räcka med en kittling som på något sätt följer med i hjärnan en dag, en vecka eller kanske livet ut... en karamell att suga på ett ögonblick och antingen smakar den gott eller så smakar den illa... if so - spit it out!

I Love Dogs!

Läs mer om fenomenet på DN

... söndag... morgon...

... fåglarna har suttit på hustaken och väntat länge nu... väntat på att människorna skall vakna... och att staden ska börja leva igen...

Zeparatista!

Var på Peps med Rudiegirl på Mosebacke... En gammal man med flätat skägg som sjunger redigt bra trots att rösten inte var i bästa form... har aldrig sett en man krama sin gitarr så oerhört fint och i den vinkeln! Rotrocksreggae som mynnade ut i en del dubbiga utsvävningar... och jag kan inte sluta undra hur många kilo skägg som var på scenen denna kväll!?

Och hörrni småkillar som stod och hängde utanför Mosebacke i torsdags - fråga RÄTT personer nästa gång ni är ute efter brajj... ser vi ut att hålla på med dyligt shit!!! Skyll er själva om vi skrattade åt er!

- Excuse Moi, but We're Ladies och dricker endast rött vin och cocktails! Separeren eder från oss... Tänk att man börjar bli så gammal att man måste revoltera mot kidsen!

So Kids!
Tvätta bort babytalkdoften ni sprider omkring er, vattenkamma fjunmustascherna och frisyrerna, skaffa en utbildning och ett jobb... och gå till doktorn och begär en flaska hostmedicin istället!

En vinternatt

Stormen sätter sin mun till huset
och blåser för att få ton.
Jag sover oroligt, vänder mig, läser
blundande stormens text.

Men barnets ögon är stora i mörkret
och stormen den gnyr för barnet.
Båda tycker om lampor som svänger.
Båda är halvvägs mot språket.

Stormen har barnsliga händer och vingar.
Karavanen skenar mot Lappland.
Och huset känner sin stjärnbild av spikar
som håller väggarna samman.

Natten är stilla över vårt golv
(där alla förklingade steg
vilar som sjunkna löv i en damm)
men därute är natten vild!


Tomas Tranströmmer
En vinternatt ur Den halvfärdiga himlen. 1962

... jag vet hur man får en älg att rodna...

... jag fick en puss tillbaka av den bedårande hängmulen...

Som man frågar får man svar...

Det är ett tag sedan Beta Alfa 2.0 skrev om älgen som svarar på frågor på Jämtlands läns landsting... men jag gillar deras info-älg så jag ställer lite frågor då och då... kan bero på att vi har närbesläktade arbetsuppgifter!

Vi verkar även ha samma motto: "Ingen fråga är för dum!" och svarar därmed glatt på alla frågor. Jag tycker ju att älgen är oerhört söt... men jag var ändå tvungen att fråga, och älgen har en helgjuten och schysst självbild...

MOC!

Jag lider av en trasslig kris!

Det är märkligt det där med hår och frisyrer... en vacker dag bara kollapsar hela frisyren utan förvarning och man kan inte göra något vettigt över huvudtaget! Det kanske handlar om en halv- till en centimeter som gör hela skillnaden - och allt går mycket fort, från en dag till en annan. En annan märklig grejj är också att håret aldrig är så härligt medgörligt som veckan INNAN själva förfallet! Det hela är mycket, mycket konstigt... Som om håret invaggar mig i någon sorts falsk säkerhet - but why!?

Nu var jag iväg till min frisör för en månad sedan och bokade in en tre timmarssejour hos henne i början av december. Ingen annan än Åsa på MOC får ens fundera på att sätta saxen i mitt hår - Åsa är min catcher in the rye som sköter mitt hår på absolut bästa sätt och MOC erbjuder en mycket härligt loungefeeling för trötta frisyrers människor...

Kroppstema denna vecka... eller... !?
Först skriver jag om mitt tvångsmässigt räknande av tår och här återger jag ett tomt pladder om min så kallade icke-frisyr...

Jag behöver distansiera mig och det gör jag med hjälp av ett enormt skånskt skägg i kväll!

Eldräven ställer till det...

... och jag som skällt så på mac... (förlåt mig) men kära L8, det är alltså själva webbläsaren som ställer till problem och ser till att sidorna ser ut som crap - firefox skevar till hela sidan och allt hamnar lite hur som... men det hade vi redan pratat om kanske. Men nu gjorde jag en empirisk undersökning om än ej på kvantitativ nivå. Det kan också hända att de fixat till detta i senare versioner... vad vet jag - jag är en inbiten och konservativ explorer-människa - eller så är jag rädd för att prova något nytt! Mitt estetiska sinne säger Nej tack till rödhåriga rävar som ställer till estetiken när man jobbat så hårt för att nå det fulländade! Gillar de rödhåriga rävarna som djur dock...

Jag känner mig...

... tom, lite ledsen och färglös - ensam på något sätt...

(jag har slutat med den där ... "åh-suck-älskling-hostmedicinen"... kände att jag inte hade makt över mig själv längre och känner man så kan det ju sluta precis hur som helst... i galen tunna eller på ruinens brant - och så vill man ju hushålla med godsakerna!)

No-no-no-nono... no!

Inga kaffebönor!!!
Alltså - none what so ever!!!
Förstörd frukost - och vad tycker jag om det...!?

Icke!!!

Ok, jag får ta mig ett snack med personen ifråga som ska ta hand om det här hushållet... för det här håller inte måttet, det kan jag säga utan omsvep - så här kan vi inte hålla på längre! Någon måste börja diska, städa och shoppa hem livsmedel - i rödaste rappet!

Det finns bara en sak att göra här...
Jag får ta mig ett snack med mig själv ikväll... fast då ska jag ju på konsert... ok, imorgon då... och då ska jag dra upp lite riktlinjer och passar de mig inte så säger jag upp mig själv helt enkelt! Och jag kan alltid säga att det är för mitt eget bästa som jag gör detta... Jag kommer nog att förstå och inse... och kanske till och vara lite tacksam för en gång skull...

Ibland måste man vara hård - men rättvis!

Insikt & sänkta krav ger belöning!

Du vin et du pain... eller snarare champagne och tre goda-goda smårätter i form av en laxtartar, socker-saltad gulfenad tonfisk och en kantarellcrepe med västerbottenost - mmm... mm!

Mina två chefer, Elisabet och jag avslutade en mycket tillfredställande dag på Berlinsthlm. Efter en stor ångest angående ett arbetsprojekt så har allt fallit på plats och jag kan nu ta mig an slutfasen med lust och fägring stor! Ibland tenderar jag att vilja lägga fram en färdig nobelavhandling när det gäller någon arbetsuppgift och så låser det sig totalt - jag vet, en dålig sida som jag måste jobba bort... men nu är jag medveten om den och kan i framtiden sänka kraven på mig själv när jag skruvar upp dem till max - den insikten är faktiskt värd denna avslutande sejour onsdagen den 8 november 2006...

Don't ask me - use the FAQ!

Purple!

Demokraterna tar över...

... men röstskolkarna var många - endast ca 43% röstade. Så man kan undra vilka det är som röstat i kongressvalet då - vilka är de som står bakom siffran 43 %? DN beskriver att det låga valdeldagandet delvis beror på att det låg på en vardag och denna sed går ca 200 år tillbaka i tiden då landet var ett utpräglat jordbruksssamhälle med starkt kristna värderingar. Val skulle hållas på senhösten när skörden var bärgad och att ohelga vilodagen var inte att tänka på. Well, maby it's time for a change then!

Men det betyder ändå att republikanerna inte lyckats mobilisera sina röstare - ett oerhört viktigt incitament där kritiken mot Bush i de egna leden äntligen börjar formaliseras med tillhörande effekter! (men man vet ju inte riktigt med det där landet... detta är ju bara vad jag själv hoppas på...). Visst kan det hända att jag tillskriver Hillary Clinton ett för stort förtroende... men jag gillar henne i den fiskdamm hon simmar runt uti! Hillary - kvinnan som aldrig blinkar (som du så fint beskrev det M!). Läs mer om valet och vilka som verkligen röstade på The Onion.

Micke, du kollar upp läget när du åker till N.Y i början av december och framlägger rapport när du kommer tillbaka!!!

zzz...

This little piggy went to market,
This little piggy stayed at home,
This little piggy had roast beef,
This little piggy had none.
And this little piggy went... "Wee wee wee" all the way home...

Nu har jag haft denna ramsa loopande i mitt huvud några dygn... och när jag vaknade i morse så slog den på direkt... orkar inte sitta och räkna mina tår flera gånger per dag längre, jag har 5 på varje fot och alla är de små grisar - jag vet - jag vet!!! Jag ser detta som ett sätt att göra mig av med orden som tar upp så mycket av min hjärnkapacitet för tillfället - en katarsis!

Är det någon som vill ta över ramsan - varsågod!