Två Kollon i tiden!

E-Kollon

Denna höst har varit så full av Kollon av modell E att kaniner med hängöron har tuppat av när de fått ett kollon i huvudet... jo, det är sant, jag var där och såg det hela!!! Spanska grisar älskar tydligen denna typ av kollon! Jag har minsann hört att grisarna älskar denna lilla... eh... nöt?... så pass mycket att de blir helt paralyserade när de hamnar i en ekskog och det är kollontider... jo, jo smågrisan' vet att fröjda sig!!!

Ett annat intressant Kollon är Alexsandra Kollontai, Sovjetisk politiker, diplomat och författare. Alexsandra var världens första kvinnliga regeringsledamot av Sovjetunionens riksdag som folkkomissarie för sociala frågor. Vidare grundade hon kvinnodepartementet 1919. Hennes namn har många olika stavningar, så det är bara att välja det som passar er bäst!

Kollon-tai

Aleksandra Kollontaj kom tidigt i kontakt med den revolutionära socialismen både i Ryssland och under studieår i Västeuropa. Förvisad av tsarmakten bedrev hon i väst under världskrigsåren i nära anslutning till Trotskijs idéer en ihärdig pacifistisk propaganda. Hon utvisades från Sverige i november 1914. Hon samarbetade med Lenin från 1915–16 trots att hon aldrig anslöt sig till den segrande partilinjen utan förfäktade radikala och kontroversiella idéer om genuin arbetarmakt, kvinnans frigörelse och det konventionella äktenskapets avskaffande. Hon utsågs efter bolsjevikernas statskupp 1917 till folkkommissarie för sociala frågor. Efter att ha påbörjat sin diplomatbana 1923 i Norge verkade K. 1930–45 som sovjetiskt sändebud i Stockholm. Sin viktigaste diplomatiska insats gjorde hon som mellanhand vid de sovjetisk–finska vapenstilleståndsförhandlingarna 1940 och 1944. (enl. NE)

Kollonet-tai bodde under sin tid som diplomat i Sverige på Slottet Storholmen - en alldeles förtjusande lagom liten villa som gör små väsen av sig... absolut inte vulgärt eller skrytit på något sätt... vilket är sååå charmerande! Storholmen är beläget på en ö utanför Lidingö, men tyvärr ligger den lagom smyg-fabulösa byggnaden mer eller mindre i ruiner idag. Det finns få fotografier från detta underbara lilla hemman, där både Krüger, Kollontai samt en Punchkung roat sig på det mest flamboyanta sätt en gång i tiden... ryktet säger även att självaste Greta Garbo varit på besök i denna fantastiska lilla villa! Fotografen Ewa-Marie Johansson har dock nosat upp denna pärla och fotograferat dess underbara lämningar vilket man kan beskåda i boken To be or not to be som kom ut i november 2007. Sanna mina ord kära vänner... DET slottet ska bli MITT... MITT... och bara MITT... och då är ni alla välkomna på middag!

Två absoluta "NEJ!" i tiden!!!

Skivan Artister sjunger Olle Ljungström - Nej tack!!!
Olle Ljungström som sig själv - Nej!!!
Artister som tolkar Olle - Nope!!!

Brolle som Buddy Holly i musikalen "Buddy Holly" på Göta Lejon - Nej tack!!!
Brolle som himself - Nooo!!!
Brolle som Buddy - Neeej!!!

Den enda som är värd sitt namn i detta sammanhang är faktiskt Buddy Holly!

Världshistoriens segaste förkylning!!!

Däe... jag är alldeles för däppt i dosen för att uddrycka mig i skrift idag...

Optimist... eller... pessimist... det är frågan...

Man känner sig själv bäst... hoppas jag... men jag kunde ändå inte låta bli att göra testet hos Svd - optimist eller en pessimist!?

... och jag blev en fånigt solklar...

Söndag...

... och det är business as usual här hemma!

En cool katt med skägg & pipa fyller år idag!

... min älskade pappa!
Ät mycket tårta och ta dig en liten hutt som grädde på moset! Grattis på födelsedagen och ha en riktigt härlig dag, så ses vi nästa helg!

Puss o kram och hälsa alla där hemma!

Funderingar under en lunchpromenad!

Idag gick Limpan och jag på lunchpromenad!
Vi spankulerade raskt genom ekskogen och kom fram till den lilla fågelsjön... vi stannade till och tittade på en sjöfågel av något slag. Limpan föreslog att det var en fästing... jag lade till att det kanske var en brunand som parat sig med en fästing och att detta var den blommande frukten som simmade runt lite lagom yrsligt! Limpan trodde att det nog var en vätte... eller en vissla eller vad de nu heter. Den hade något rött i ansiktet... och om det var en liten toppluva så vet vi säkert att det faktiskt var en vätte... men det där röda kan ha varit en partyflärp - och då var det med all omöjlig säkerhet en vissla!

När vi stod där och resonerade så kom familjen svan simmandes mot oss... de snirklade sig fram i hovligt gemak genom näckrosorna... till slut var vi tvungna att hastigt vandra vidare för att undslippa snäppande svannäbbar mot våra icke ont anade rumpor...

Vi struttade vidare mot - kaniiinerna!

Kaninerna är vid det här laget ett helt fotbollsgäng... och det gick fort... det kläcktes inte några ägg som sig bör utan en dag var de bara dubbelt så många... och det mest chockerande var att de bara tjong-i-buljongen var fullvuxna!!! Så nu är det två vädurskaniner av en något mindre modell och åtta strooora, stooooora rackare som ligger där på magen med rumpekotten i vädret och benen rakt ut!

De stora vädurskaninernas öron är så lååånga, så lååååånga - jag blir alldeles tokig när jag ser dem! Om jag var vädurskaninsuppfödare så skulle jag avla fram en modell med tre öron på varje sida... sen skulle jag sitta och fläta de lååånga, mjuuuka öronen hela dagarna - det är vad jag skulle göra... om jag fick bestämma!

Jag tänker inmundiga hösten...

The Roches - Quitting Time, 1979

... men en liten nyfunnen pärla - The Roches...

Tre irländsk/amerikanska systrar - Terre, Suzzy och Maggie Roche sjunger i stämmor så hela himlen stannar upp och tar ett djuuupt andetag... vinden virvlar, kvillrar till och sprider helt nya mystiska dofter... träden rodnar och tappar sina löv...

Det är perfekt höstmusik - helt perfekt!

Oh la la... ce moi!

När filmen Wallace & Gromit - Varulvskaninens förbannelse kom 2005, så tyckte en av mina kära vänner att Lady Tottington var sååå lik mig... eller om det var jag som var sååå lik henne!? Nå, nu när jag ser bilden jag lade ut igår (inlägget nedanför) så inser jag liknelsen jag med!

Om jag bara...

... hade lite längre hår... då skulle jag se ut så här just nu!

Jag sparar och sparar, fast det växer så ebarmligt långsamt vilket det inte brukar göra i normala fall! Men en vacker dag så är det min tur... min tur att återigen göra fluriga håruppsättningar passande en lady spankulerandes omkring på sin skotska hed, rooopandes efter sin Heathcliff... hårbanden har jag redan, de knåpplade jag ihop när jag var sjukskriven förra veckan!

Väx hår, väx!
We have a mission!!!

Var är Scott Walker när man verkligen vill kramas.. ?

Igårkväll när jag åkte hem från jobbet, och tunnelbanan gick över bron i gamla stan, stod solen lågt, eller... den snarare låg... låg som ett stort runt guldägg strax ovanför västerbron...

Jag vände nosen rakt emot ljuset och tittade rakt in i det glödande guldägget - ja, ja... jag vet att man inte fååår titta rakt in i solen... men det var ju ingen sol, det var ett guldägg!!!

Ett glödgat skimmer låg över riddarfjärdens vattenspegeln och solen speglade en vacker solgata... det doftade guldglitterbeströdd mossa... guldglimmande skogsstigar... nya guldborderade ullvantar... och i magen kände jag en liten höstglöd... det där bitterljuva... lite ödesmättade... ensamma...

Morgonskägg!

Denna morgon blev jag abrupt väckt, ur en ganska otäck dröm, av ett stort lurvigt och otrimmat lösskägg som skuttade upp i fotänden av sängen skrikandes:

- Titta på mig!!! Jag är Demis Roussos!!!"

... och sjungandes med det mest intensiva vibrato jag någonsin hört:

- "Ever and eveeer, forever and eveeerrr... Yooou'll beee my spriiing... My rainbooows end... And the sooong I siiing... !!!"

Yrslig, ruffsig i coiffuren och fullkomligt överumplad av detta sjungande skäggmoln satte jag mig käpprak upp i sängen och bara dumglodde på detta mustiga&krulliga lilla spektakel! Under sängen hörde jag delar av Canastaklubben fnissandes... själv kravlade jag mig ur sängen med skäggmolnen fortfarande kvar i sängens fotände - sjungandes. Jag tog mig en lugnande dusch, åt frulle och gick till jobbet... funderandes över varför jag inte kan få vakna av en klockradio som alla andra... !?

Morgonrodnad...

Jag stå och mal mitt kaffe... tittar ut och får se en förtjusande morgonrodnad där ute... det ser kallt ut, men med ett rosa skimmer.

Vår sida av jorden ber om ursäkt för att hon känner sig trött och seg... vi godtar ursäkten, kära nån - det är höst!

Morgonrodnad bäddar in oss små människor ändå mer... vi vill göra som jorden: be om ursäkt och stanna hemma i sängvärmen...

Jorden har ett jobb att sköta - så även vi!

Jorden rodnar vidare och vi hastar vidare... snart på väg till jobbet... knappt ursäktade.

Ork int...

Idag har jag jobbat med svettningar och hjärtklappning... men mitt sega virke gör att jag ändå står pall... nu måste jag skrapa bort resterna av canastaklubbens party, så jag ork int låta orden smeka era sinnen mer idag... sorry - blame it on the bossanova!

Jodå...

... flämt... jag har kravlat mig iväg till jobbet... men inte fan känner jag mig frisk inte... jävla skitfansförkylning!!!

Vaknar tidigt...

... det är kallt ute men solen är på väg upp... hösten är verkligen här, det känns på lukten... och på det här råa... det osynliga...

Vaknar tidigt... och kan inte somna om... går därför upp...

Går upp... eftersom jag vaknat tidigt är ingen annan vaken ännu... alla grannar sover...

Alla mina grannar sover... det är mörkt i alla fönster... hos en del är gardiner fördragna... jalusier skymmer sikten hos andra... de sover...

Jag är ensam vaken... så vitt jag vet... och det känns exklusivt...

Till min pappa från Canastaklubben

I natt har det varit party under min säng... canastaklubben har haft initialriter för de nya medlemmarna! Det har fnissats och dansats så sängen har skakat... det har klirrats med kristallglas och cocktailbären har susat genom luften... små stinna röda bär vilka sitter som fastklistrade under mina strumpor för tillfället! Portvinet har de druckit ur... min samling cocktailböcker ligger utspridda under hela bordet... en stor hög med disk väntar mig i köket... det har spisats plattor - eller kanske jag ska säga - låtar!!! För det var nämligen två (2!!!) låtar som gick på repeat hela natten - HELA NATTEN!!! Vid datorn hittade jag en portvins- och tassbefläckad lapp där det stod följande:

Lägg ut de här två låtarna (som vi, fniss-fniss, groovat för fulla muggar hela natten) till din pappa, "Edmondo", för vi vet att han diggade Los Diablos när han och din mamma var till spanien 1971!
Hälsningar dj voff-voff, Canastaklubbens egen hus-dj.

Så pappa, det här är till dig från Canastaklubben!


Los Diablos - Fin de semana



Los Diablos - Un rayo del sol

Åååhhh... en sån vacker dag...

... och så ligger man här och snörvlar... hmmm... men jag känner på mig att hösten blir vacker och att jag kommer att få mina fiskar varma jag med!

Om inte så har min bror varit i de Norska fjordarna och fiskat... så jag hoppas på en härrrligt rykande het bouillabaisse nästa gång jag åker hem...

Fy för den lede!

Åter från proviantexpeditionen!
... och nu är jag helt slut... svettig som en liten gris i en bastu... andfådd... nödbedd... och ursäktad!

Belöning: Ett skjut nosspray!!!

If a girl has to...

... kravla till konsum... så måste hon!!
Ser ni något tuffsigt och ruffsigt med rött hår... med mörka ringar under ögonen... nysandes med meterlånga snuskiga papperstussar i framtassarna - så är det jag som måste iväg och proviantera... hälsa gärna, men ta icke i vacker tass... jag kan vara smittande!

Samtidigt, fast i Uruguay 1965...

Los Shakers - Sempre tú

Tänk att The Beatles var i Uruguay redan 1965... det är det inte så många som vet om... eller hur!? Men här på dewdropsredaktionen har vi en enorm kunskapsbank - vi vet det mesta om allt... så är det bara!

Konvalecens - dag 2!

Behöver jag säga att jag hellre skulle vara frisk... och gå till jobbet... ?

Jag har aldrig varit så täppt i nosen... det är knappt så nossprayen hjälper... jo, i kanske en timme... sen är det kört igen! Det blir en dos på 12 sprayduschar per dygn och man bör enligt säker källa endast dosera 2-3 ggr dagligen... men om man räknar in nattligen så bör faktiskt upp till 6 ggr per dygn vara ok - vilket ändå gör mig till en rejält shitty nosspraysaddictive!

Värktabletterna är nästan slut... men i självbedrägeriets förhoppningsfulla ljus påstår jag högt och ljudligt att jag inte kommer att behöva dem i helgen - nej, nej... då är jag ju frisk igen... frisk som en nötkärna!!! (NOT!)

Någon...

... fick mina livsandar att rycka till i en förljuvande suck... Tack för det, nu blev jag nästan frisk!

- Ååååhhhhåååååhåååååhhhååååå... Mon Dieu - Sacre Bleu!!!

The Mighty Boosh - King of the Mods!

Vad jag har gjort hela dagen nu när jag är så jäkla förkyld och varit hemma från jobbet... ???

Tittat på The Mighty Boosh-boxen som jag köpte i England i somras naturligtvis... !

Åååh, jag älskar Vince Noir - King of the Mods!!!

Det finns bra mycket viktigare saker än...

... att vinna den där tävlingen jag nämnde tidigare imorse! Jag tackar för mig, bockar och bugar... och kryper ner i sänghalmen igen... sååå... ni ser... även jag kan ge mig... ibland... !

(... men då vill jag att ni ska veta följande: jag hade duschat, ätit frulle, läst DN, proppat i mig tinkturer i den mängd att jag nära nog brutit mot vissa lagar... jag var på G alltså... men sen kroknade jag... )

Apropå den globala ekonomiska krisen...

Är det inte något otrrroooligt sensuellt över rovgiriga och roffande girigbukar... !????

Dunderförklyd!

Den där förkylningen som jag så fint förträngde i lördags... ja, det funkade inte riktigt så bra... för nu kan jag faktiskt se musiken... höra blommorna prata med varandra... det som susade i säven, susar och kväker i mitt huvud... golvet skevar så förfärligt att jag måste gira och hålla balansen som om jag hade bredbyxad sjömanskostym på mig... medikamenten håller mig ändå på fötterna... jag knaprar allt... och sippar allt som innehåller cocillana i förnamnet.

Livet... den ena dagen si... den andra dagen så... onekligen spännande ur alla perspektiv!

Vara hemma från jobbet???

Är du toookig människa!!! Utan sjukdagar den 31 december - vinner!!!

Då har jag haft besök...

... av en agronom... och han sa att jag satt vackert... men att jag nog borde fundera på att träna lite mer... träna överhuvudtaget... försöka hitta någon träningsform som jag faktiskt tyckte var förnöjsam... för min egen skull alltså... men, jeeezus, vad skulle det vara... jag hatar all form av träning... boooring, booooring, boooooring. Vi kom fram att jag åtminstone tycker om promenader och att jag borde göra ett schema... !?

(hmmm... eller var det kanske ergonom han var... ja, ja... gonom som gonom!)

No Krakes!

Just a Skate!

Näe... kråkorna var puts väck imorse när jag kom upp ur tunnelbananen... en ensam skata knallade hurtigt omkring där på gräsmattan... och längre bort några fåniga, fjuniga ringduvor... men inte en kråka i sikte! Var är ni min mulliga, gulliga, mustiga och krulliga små vänner... var... vaaar... vaaaaar!?

- NI SAKNAS MIG... !

Onsdag... & jag utgår från att min dag ter sig ungefääär så här:

Varje morgon...

... när jag kommer upp ur tunnelbanan här vid jobbet, så möts jag av tre kråkor som går och betar på den stora gräsplanen till vänster (titta imorgon när ni kommer till jobbet så får ni se!). Det här är tre riktigt rundhylta och stadiga tårtbitar... jodå, jodå... de här kråkorna är trinda som små grisar! Där går de och betar och lyssnar efter mask, och de verkar inte så särdeles kräsna för de tuggar och drar i något mest hela tiden... ryggtavlorna påminner om sadlarna på små ponnies och fjäderdräkten har utvecklats till gråa fjuniga puffbyxor... inte för att de burrat upp den med hjälp av en hårfön och papiljotter... nej, nej... puffbyxorna har vuxit fram ur kråkornas massiva kulinariska festiviteter!

Jag börjar tro att de håller på att spela in en kråkversion av filmen Brakfesten...



BRAKFESTEN
(orginaltitel: La Grande Bouffe)
fransk/italiensk film från 1973

Marcello Mastroianni - Kråka 1
Udo Tognazzi - Kråka 2
Michel Piccoli - Kråka 3

Handlingen: En svart komedi om tre medelålders och framgångsrika kråkor som planlöst skuttar runt på en på en gräsmatta där de gemensamt har bestämt sig för att äta ihjäl sig...

Avslagen medlemsansökan:

Det verkar vara högsägong för inval av nya medlemmar i Canastaklubben... och så länge de utnyttjar min brevbärare att bära hem en kopia av alla ansökningshandlingar, så tänker jag tjyvläsa breven, det är inte mer än rätt! Med tanke på hur Canastaklubben rumstrerar om och härjar runt, så har jag trott att i princip alla blev invalda... men, men... så verkar inte vara fallet! Det enda som stod i det här senaste brevet, vilket damp ner på dörrmattan preciiis innan jag struttade iväg till jobbet var:

"Sorry commorade, Canastaklubben beklagar avslaget. Men vi har redan tåspetsdansare i klubben, om ej med fiskfjällsboll - vilket känns otroligt nyskapande må vi säga. Men största orsaken är att vi tyvärr inte har råd med såna mängder lasagne till vickningarna!"

Senaste monologen:

- "... ett chokladägg med en naken apa i... och sen får man springa med blöjor på en spång insmord med sirap..."

(... jag tror Lizabeta pratar om japansk förnedrings tv... men jag är inte säker...)

Mmmm...

... laxfyllda toppmurklor... grillade pilgrimsmusslor... frikassé på kräftstjärtar och kantareller... mmm... raggmunk med creme fraiche och rom... åååh... hjortronmousse... grillad sparris med parmesansmör... halstrade havskräftstjärtar med spenat och hasselnötsflarn... oooh... ugnstekt kalkon med rostade rotfrukter... potatis- och scharlottenslökskräm med hummer... vit chokladpudding med punsch... gräddstekt marulk med apeslinkokta morötter, majsravioli och sojacitronsås... åååh...

- JAG ÄR SÅÅÅ HUNGRRRIIIG OCH KLOCKAN ÄR INTE ENS TIIIOOO!!!

Söndag... & vi blir lite romantiska här på redaktionen...

Karina - Romeo y Julieta

Amadeo Modigliani...

... men Modi... att fly från livet... kan vara att dö... är det då att leva... ?

Godkänd medlemsansökan!

- Det var Blue Bird av Hull
Det var Blue Bird en brigg
Som med sviktade stumpar stod på
Över soten i snöstorm med nerisad rigg
Själva julafton sjuttiotvå...

Ännu ett brev har anlänt med Canastaklubben som mottagare. Nu öppnar jag kuvertet utan att skämmas... låtsas inte förstå att det INTE är till mig! Denna gång är den en engelsk sailor som givits medlemskap i klubben!

Denne lille elegante sailor kan minsann sjunga sjömanssånger så det står härliga till... ja, han intygar att både vuxna och barn börjar gråta när han sätter igång! Det bedyras å det heligaste i brevet att jyckens främsta favoritsånger är Harry Brandelius med Gamla Nordsjön, Kjell Krages Ålefeskarns Vals, Jungman Jansson, En sjöman älskar havets våg och Evert Taubes Balladen om Briggen Bluebird. Vidare berättar han att han har ett specialrecept från icakuriren på Melange de la Mer, vilket han gärna tillagar till nästa vickning!

Damned!

Jag misstänker å det starkaste att jag blivit förkyld... men jag tänker faaan inte låtsas om det... det som förträngs - finns inte!!!

Godkänd medlemsansökan!

- Talkin' to me punk!!!???


I morse damp det ned ett kuvert i min brevlåda... adressaten var:
Canastaklubben
c/o Frk Maria
Lägg'et under sängen.

... ok... jyckarna har även anekterat min adress alltså... !?

Hmmm... jag tjyvkikade i kuvertet... jooo... jag ångade upp det och tjyvkikade... liiite bara... MEN HALLÅ!!! Vad hade ni gjort??? Kuvertet innehöll en godkänd medlemsansökan till Canastaklubben samt ett foto på den nya medlemen... en söt liten pricknos måste jag säga! Som specialkunskap stod att pricknosen kunde härma alla repliker ur Dirty Harry utantill!

... oooh... vilket härligt partytrick... !

Morgonstund har guld i mund...

Jag fick precis en idé!!!
Men jag behöver några hundar med långa hängande öron... nej, nej... det är inte det där projektet med hundöron istället för bakfickor på jeans för män... mmmm... mjuuuka och leeena hundöron...

Nej! Stopp!

Ok, nu var det faktiskt en annan idé som seglade upp till ytan! Själva sinnebilden har funnits där länge, men nu känner jag ett litet miniatyrfotoprojekt växa fram... men jag är alltså behov av en hund för detta... någon som har en snäll, lugn och glad hund med hängande öron!?

Hmmm... jag vet att det finns en Saga med gula härrrliga öron där ute...

Idag har jag jobbat halvt ihjäl mig...

... mjäh... ok... kanske lite överdrivet, men jag har fått jäkligt ont i fötterna då jag knappt suttit ner och varit på språng hela dagen. Ett system kraschade igår och efterarbetet drog ut på tiden något enormt och jag blev inte klar med mitt gårdagsarbete förrän nu!

Vidare hade jag bokat in mig för massage på förmiddagen... och det gjorde så jävla ont när benen masserades att jag flera gånger morrade högljutt, hötte med näven i luften och höll på att slå massören sönder och samman... som tur är, är massören en fåtölj... en massagefåtölj!

Sen upptäckte jag en rökutveckling och hindrade därmed hela vår arbetsplats att brinna ner till grunden!

Jag har ätit en kanelbulle och Lizabeta har ätit en croissant!

Nu släcker jag ner... vattenkammar luggen, nyper fram några engelska rosor på kinderna och beger mig hemöver... inser att ännu en normal arbetsdag är slut!

Hmmm... det där klargörandet här under...

- ... var jag för snabb där Motel-Bambi... ?

- Nej, du var inte för snabb... men dina känslor är lite långsamma just nu... de är nog lite förskrämda... det är bara det!

- Men mina känslor brukar vara hypersnabba!!!

- Just det... snabba som katter på spunnet socker... men du, baby-darlin'... se detta som en utmaning... du är snabbare i hjärnan än i hjärtat just nu... tänk på det som sades igår: "Går det för långsamt - sakta ner farten!!!

- Oj... det är smart när man tänker ett varv på det...

- Japp baby-darlin'... smart!

Klargörande...

- Hmmm... baby-darlin'... du har gått med oro i magen... det har jag haft på känn!

- Haru'... ?

- Jojo, sånt märker jag förstår du...

- Jaha... göru'?

- Jaru'... det gör jag... men nu har det släppt... eller hur... det har släppt nu... i alla tre fall... eller hur... ?

- Jo... det har släppt... saker och ting har fallit på plats... eller åtminstone fallit ner från ovisshetens himmel... det har de... fallit ner... och i mitt hjärta känner jag en lättnad... fjäderlättnad... hmmm... ja... skönt...

- Baby-darlin'... då är jag glad... glad för din skull...

- Tack älskade Motel-Bambi!

- Du kommer att få en fin höst... det känner jag i magen... i alla magarna... och i hjärtat!

- Åh... det behöver jag... det behöver alla... alla behöver en fin höst... det är då vi samlar tankarna igen... och vi vill samla dem väl... och grunda dem ordentligt till vintern... för när snöflingorna åter faller... och gnistrar så där obeskrivligt vackert... då måste alla tankar vara lugna för att vi små människor ska kunna höra ljudet... det allra vackraste ljudet av alla... nämligen det när snöflingor singla genom skyn...

- Du sa det baby-darlin'... du sa det!

- Tack Motel-Bambi... tack för att du finns här inne!

- Tack för att jag får finnas här inne... här får du min blöta mule i pannan baby-darlin'... puss!

Never, never - I WAS a ye-ye girl!!!

Always, always - I AM a ye-ye girl!

Lovely Darling, just lovely... ha ha ha... baby, baby, baby by the way - oh ye-ye!

... och vad tycker vi om vattenkammade män i kostym och tjockkarmade glarror... hmmm??? ... HMMMMM???

Jo - vi ÄLSKAR dem!!!

Vad har hänt med en skön rödhårig... ?

Har hon rymt med Scott Walker... ?

Kan hon ha tagit sin rökgråa Volvo P1800 och dragit på rotmos till... eh... Roma... eller kanske till... Firenze... ropandes "Ciao, Ciao - belissimo ragazzi!" med en cigarill i mungipan och en flaska champagne i handväskan... förmodligen görandes burnouts nära avfarten till Gnesta eller Järna vid det här laget... ?

... är det möjligen så att hon köpt en hundvalp och sitter och tövlar med dess mjuka lena öron tills hundvalpen svimmar av... ?

Eller... har hon slagit till och gift sig med den där mannen som skötte ruljansen på den där antikladan hon besökte i lördags... han som var så lik Jojje Wadenius... han som var så trevlig och prutade utan att hon bett om det och toppade affären med att ge henne ett gratis nummer av tidskriften Piff från 1954 där nakna damer med runda härliga och naturliga former visade upp sina yppiga behag... har hon verkligen gift sig med honom... för han var sååå trevlig... ?

Hmmm... det kan faktiskt vara så att hon sagt upp sig på jobbet för att öppna en öronsalong där hon rullar upp papiljotter på långörade fyrfota vänner... jo... sååå kan det vara... eller... ?

Well... that's for me to know... and you, maby never to find out...

Det är många ögon idag...

... både här... och där... så jag bjuder er mitt ena gröna, sköna öga... det skelande!

Söndag... & de coola, frapperande katterna smyger fram!

Bobbie Gentry - Fancy

... och jag bara undrar... med den presentatören också... hur coolt kan det bli... ???

Ugglor från Uppsala-Ekeby...

... flyttade in hos mig igår... tre stycken på ett bräde!
Jag hoppas att de kan hålla lite koll på Canastaklubben om nätterna...

Jag har bestämt mig... det finns bara en man i mitt liv... och det är Scott Walker...

Min nya rosa Volvo P1800 Sportwagon

... jag kunde inte låta bli att köpa den också!!!

Hold on to your horrific panties girlfriend!!!

Träffade en gammal bästis som jag inte träffat på ca 10 år igår. Vi gick till BerlinSthlm och drack några glas champagne och åt goda nibblingrätter... och eftersom vi hade mycket att prata om så erbjöd jag en nattfösare hemma hos mig... Vi tog hissen upp... seglade förbi våning 2... och vidare upp mot våning 3 då något cerise sakta släntrade förbi utanför hissgallret - what!!! Jag tryckte på stoppknappen och lät hissen åka nedåt igen... tryckte på stoppknappen ännu en gång och detta mötte våra blickar:



... vi stod båda och bara dumglodde... och undrade vad i hela aftereightmarineradepäron-i-ugn är det där??? En rrrosa fantomenmask??? En slangbella??? Delar av min gamla madrass??? Nej, den var blå! Vi öppnade hissgallret och jeeezus... det var ett par cerisefärgade spetstrosor som näpet nöp sig fast i pusten i hisschaktet!!!



Min vän tittade på mig, flinade och frågade:

- "Är det dina... ?"

(Vill å det starkaste betona att jag aldrig... ALDRIG... skulle köpa något så horribelt och osmakligt som ett par cerisa spetstrosor!!! Här är det puderfärgade mamelucker som gäller!!!)

Noblesse Oblige!

Min salong har smittat av sig... och blivit ett bibliotek... hemma hos en vän... i en annan stadsdel här i gamla eken... sååå jäkla elegant!!!

... vips, vips, vips... där smet tre medlemmar ur Canastaklubben iväg, snabba som små illrar, för att snusa reda på hur bra det går att spela kort och skvimpla portvin i den där eleganta salongen i Vasastan...

Robbad på en påse shit!

I söndags gick jag ut med två papperspåsar till återvinningen på hörnet... jag hade även en trasig kartong och allt var lite bökigt att hålla i framtassarna utan att tappa något... så jag ställde ifrån mig den ena kassen utanför porten i gathörnan...

Återvinningsstationen ligger ca 50 meter bort så det skulle bara ta mig någon minut att återvända för att plocka upp den efterlämnade påsen vilken förövrigt hade ett trasigt handtag...

Jag satte alltså ner påsen och vek ihop kartongen under armen och i den andra tassen hade jag påse nummer 2! Jag hann gå några steg sedan hörde jag ett igenkännande prassel bakom mig... (när ens egen påse prasslar, så känner man igen det - gammalt indianskt ordspråk) precis som om någon tog upp påsen för att hjälpa mig att bära den... trodde jag i min enfald!

Jag går några steg till innan jag vänder mig om och då ser jag en kvinna... hon såg helt normal ut... som tagit upp påsen i famnen och bär iväg med den - åt andra hållet!!! Eeeh ok, tänker jag... och vad tror hon att hon funnit för guldgruva???

Jag knallar vidare till återvinningen... situationen var så jäkla konstig att jag inte kunde göra något annat... och det var ju absolut ingenting värdefullt i den påsen om man säger så - gamla tidningar och papper!!! Och medan jag står där och petar ner gamla tidningar i kontainern, så bligar jag länge åt damen.. och jodå... hon går iväg med kassen i famnen... tvärs över parken... mot... inte vet jag... en annan återvinningsstation kanske - för det var verkligen bara shit i påsen!!! (förutom en inlämningsuppgift om bevattningssystemen i den antika världen år 2000 fKr, som jag skrev 1990 - den är värd sin vikt i guld = 2st A4)

Men jag slapp kånka TVÅ tunga påsar till återvinningen - och det ser jag som en ren vinst!

Jag har redan köpt den!!!

... för lääänge sedan... eftersom jag ÄLSKAR Amy Sedaris!!!

Fängslad igen!

Första dagen denna vintersäsong med kalasbyxor!!!
Varmt, kliigt, stökigt och bökigt...

Jag ska göra mig en taklampa i 60-talsstyle!

... en sån som min mamma gjorde till ett mysrum på 70-talet... då behövs en badboll, garn samt tapetklister!

Hey! Ho! Let's go!
Blitzkrieg Bop!

1 september...

... första månaden på hösten... klockan är 06:24... nattens tunga andedräkt torkas sakta bort av morgonsolen... måndagmorgon... och det är jobbigt att kliva upp... håret är flurigt... och värmen under täcket börjar bli så där bedrägligt härligt och svår att skiljas från... men man måste...

Det är faktiskt skönare att vakna på mornarna om hösten än om sommaren... man vet att det fortfarande är kallt och rått där ute samtidigt som nattens ande håller på att tappa greppet... men än ligger man under det varma täcket... och när det är dags att gå till jobbet, så har dagens ande sakta och försiktigt viskat liv i stan...