Är det solen jag skymtar där mellan molnen...

... jo... den skymtar och lämnar spår av sina mjuka och förtrollande strålar på min höstbleka nos... saker börjar reda upp sig... trasiga pryttlar blir som nya... jag tar mina beslut... jag gör det jag ska... det sorgmodna börjar vända och bli till en lätt försiktig glädje...

... och solen smeker min höstbleka nos... där mina nu nästan bortglömda fräknarna fnissar i takt med mina raska steg!

Egensinnig vänskap!

Min vän och jag promenerar hem från en indisk middag... vi går förbi butiken Bikupan, alltså Röda Korsets second handbutik, och får se en blodröd t-shirt med Albaniens riksvapen/flagga tryckt på bröstet... Albania stod textat under dubbelörnen i ett lätt 70-tals-stuk...
- Snygg!!!
Sa vi högt i munnen på varandra, varpå min vän fortsatte med en spontanmonolog utförd på nobel, sofistikerad högadlig engelsk dialekt:

- "Execuse me, but are you from Alabama?"

- "No, I'm from Albania!"

Varpå vi båda vek oss av skratt som varade säkert 5 minuter... sen gick vi hem till mig och kokade kaffe och te och åt chokladpraliner...

- "Motel-Bambi...

... får jag fråga dig en sak?"

- "Visst, fråga på... du är ju så duktig på det... emellanåt...!"

- "Tack för den du!"

- "Var så god!"

- "Ok, Motel-Bambi... Vart är alla människor på väg...?"

- "Är det din fråga!?"

- "Ja... !"

- "Det beror på årstid... men jag antar att du menar just nu... vart är alla människor på väg just nu... hmmm, det är höst och alla människor fryser en aning antingen för att det regnar eller för att det är kallt trots att solen skiner... de är sålunda på väg till något varmt - ett hem eller en annan människa... det är dit de flesta människor är på väg just nu..."

- "Det var nog det jag misstänkte... att det var på det lilla viset... tur för alla som har ett hem eller en annan människa då..."

- "Ja, det är tur... vi har tur...!"

Jag är en sån som...

... koreograferar mina egna kommentarer!

Absolut inte en oäven länk!

Electric Scotland

Absolut inte en oäven fråga!

Finns det någon där ute som äger en skiva med The Sound?

Alltså Adrian Borlands grupp från mitten av 80-talet! Det är skitsvårt att få tag på skivorna och de kostar lika mycket som den berömda skjortan ska ni veta? Jag vill rippa/bränna/tjyva/kopiera... ja, vara lite egoistisk och olaglig!

By the way I'm Scottish... vilket inte har någonting med detta att göra... ville bara göra ett statement, vilket vi bestämt att vi inte sysslar med överhuvudtaget!

The Church - Under the Milky Way

Wish I knew what you were looking for...
Might have known what you would find...

... under the milky way tonight...

Ni som söker utan att finna...

Jag ser hur ni kämpar... utan att få svar på frågan... själv anar jag er fråga utan att ni ställt den direkt till mig...

Jag kan inte hjälpa till... ni måste nog ställa frågan direkt till mig först... och det kan ju vara så ebarmligt svårt... ja, rent utav omöjligt ibland... att ställa de där förljuvande frågorna...

... men de är ofta just precis dessa frågor man helst av allt vill ha svar på... och det är, ska jag avslöja, just precis dessa frågor man vill ha ställda till sig... jag lovar!

... så hörrni, bli lite modigare... fråga mig... fråga... jag är snäll och vill väl... jag på gränsen till älskar er (några av er älskar jag på riktig... ni vet bara inte om det... än!)

... fråga mig dock inte om jag ställer rätt frågor till er... för det vet jag att jag inte gör!

Så står man här igen då...

... kvällspass både fredag och sedan måndagen igen... hur bigga är odsen!?

Det kanske inte verkar så märkligt för någon annan än just mig... men just idag så känns det rätt segt eftersom vi nu har vintertid och i fredags var klockan fortfarande 18 när klockan var just 18 och jag fick gå hem!

Nu blir ju klockan 19 enligt min kroppsrytm... där är jag som en ko... kroppen vill redan ha gått hem för en halvtimme sedan just nu!

Eländiga sötvattenspirater!

Jag började läsa boken Kärleken är som ett blandband - Livet, låt för låt på tunnelbanan i morse... Boken är skriven av Rob Sheffield och det är en berättelse om livsbejakande förälskelse och avgrundsdjup saknad. De 22 kapitlen utgår alla från 22 olika blandband där Rob berättar om kärleken och saknaden till sin fru som dör och därmed lämnar honom ensam med minnen och en samling blandband - soundtracket till deras liv...

Jag kände en klump i halsen redan när jag befann mig på första sidan... och på sidan fyra började tårarna göra mig uppmärksamma på sin ankomst... jag slutade läsa... och svalde, svalde, svalde bort krusningarna i de mossgröna...

Rensade mobilen på sms istället...

Kom till jobbet och pratade med min rumskollega Maria om det här med hur musiken lyckas drabba oss människor så mycket djupare än all annan konstform... det går liksom rakt in i kroppens alla celler omedelbart och sedan är vi styrda för livet... av en låt... för alla har vi väl någon eller några låtar vi knappt kan lyssna på bara för att de börjar slå an en sträng av vemod och saknad... efter någon... efter något...

Då kom underbara och ljuvliga Eva, som en polstjärna på en mörk himmel, in på rummet med ett gäng Tintin-album...

- "Vill du ha de här!? Jag är klar med dem nu..."

Samtidigt påpekar Maria att Sjöhistoriska museet i detta nu har en utställning som heter Tintin till sjöss! Där får vi följa Tintin, Milou och Kapten Haddocks äventyr till havs. Utställningen visar upp Hergés originalteckningar och det finns till och med en kopia av Professor Kalkys hajubåt i naturlig storlek...

Det är nog så att det kanske räcker med det vemod som hösten ändå ger oss små människor... det är kanske dumt att späda på det genom att läsa denna sorgmodiga bok som jag hade bestämt mig för att läsa nu...

Det verkar som om hösten kanske kräver lite Tintin istället... så kan jag kliva tillbaka på den redan inslagna vägen lite senare i vinter när snön lyser vit på taken!

- "Anfäkta och regera alla mörkrets makter! Mot Sjöhistoriska museet!!!"

The Fiery Furnaces - Ex Guru

Helt klart bäst just nu!

I min soffa...

... ligger en skadskjuten fågel...
Jag har matat den... givit den att dricka lite vatten... nu har jag bäddat ner den lilla skadskjutna fågeln i soffan... bäddat ner under en filt... låter den sova.

... tyst... schhh!

I min soffa ligger den lilla skadskjutna fågeln och sover... medan jag diskar... diskar och finner en bortsprungen marmeladkniv...

Nu har jag åter funnit min belgiska marmeladkniv och i min soffa ligger den skadskjutna lilla fågeln... sover... och sover.

Jag ska koka lite kaffe till fågeln och te till mig... till detta behövs nog lite Ben & Jerry icecream... yes sir, Ben & Jerry... en skadskjuten fågel behöver glass!

- "... vad gör jag om du somnar...?"

- "... du väcker mig...!"

Da Girl!

Da bird! Da bread!

Ett långt telefonsamtal senare...

Min vän ringde... och efter ett långt samtal föreslår jag en rekordelig fika på ett konditori idag... hon svarar:

- "Nej, jag går gärna förbi ett konditori och köper med mig något... men sen måste jag nog få komma hem till dig och ligga i din soffa eller på ditt golv ett tag... "

... min soffa, su soffa!

How come!?

Tilde de Paula sitter i tv4:s nyhetsmorgon och intervjuar fotografen till en ny fotobok om Flatenbadets camping där hemlösa/utslagna människor bor i husvagnar... hon säger:

- "Jag hade ingen aaaning om att människor lever på det här sättet i sverige..."

Hur är det möjligt att en människa har undgått att det finns hemlösa och utslagna i detta land? Hela nybyggda Hammarby Sjöstad är byggt på det som en gång var en fristad för hemlösa... tiggarna har funnits fullt synliga i Stockholm sedan flera år tillbaka...

Jag blir otroligt provocerad och undrar på vilka kriterier hon anställts av tv4?

Nej, Tilde tillhör absolut inte de tv-personligeheter jag stoppar in i de intelligentas fack... jag förstår inte hur hon kan få sitta i tv-studion helg efter helg... i mina ögon är hon rent korkad! Jag finner inget annat ord... jag smakade på debil och naiv... men stannar helt resolut vid korkad!

Sen undrar jag över Steffo Törnkvist också... ännu en av dem som ger kanalen sin "hö-hö-hö" profil... den kvinnliga medkollegan får ständigt utstå osmarta pikar samt ständigt även rätta sin manlige kollegas eviga felsägningar... men man behöver ju inte titta på tv4... nej... det är sant!

Godmorgon på er...

Det blev ingen konsert för min del igår... släpade mig runt på konsum vid 19-tiden där jag hängde över kundvagnen som en trasa... ringde än hit, sms:ade än dit:

"jag är ledsen, men jag orkar inte... jag är en dålig vän.... ja, ett riktigt svin faktiskt, men jag är trött som en tröglori... jag går här på konsum och gråter av trötthet... nej, jag orkar bara inte... "

Men jag lyckades tussa ihop två av mina vänner istället!
Så de gick på konserten tillsammans... tror jag... medan jag låg i soffan, gäspandes och sluddrandes med L8-Lee i telefonen... somnade...

Att jobba kväll en fredag...

3 små ljuvliga macroner

... suck... alla andra går hem... kvar står vi, en stab på tre... ensamma kvar... alla andra går iväg... till middagar... till vin... till levande ljus... skratt och skrål...

... kvar står vi... tre...

Då passar jag på att fixa fram tre små kakor... tre små macroner med mumsig fyllning... till tre små personer som står kvar här på jobbet... till klockan 18!

Alla tre blev glada och nu är det snart bara en enda timme kvar... sen får också vi vandra hemmåt i fredagskvällen... frågan är om jag orkar gå på konsert ikväll eller inte...
Svenska Akademien spelar på Debaser!

Electric Prunes - Long Days Flight

Lite psykedelika så här på fredagseftermiddagen... jag ska jobba till kl 18!!!

Groovy guys!
Groovy sound!
Groovy Vox Wah-Wah pedal på slutet!

Och för övrigt...

... så är det rätt ok... men ni vet hur det kan bli ibland... man dippar lite grann... det är det där förbannade tidvattnet tror jag bestämt!

(ja, månhelvetet alltså!)

Ja, ja...

... jag har i allafall en enorm tyllkjol på mig idag... det lättar upp stämningen kan jag lova!

... den är svart!

Ååååh... gullisar!!!

Tänk vilken tur jag har som har er!
Alla mina vänner som är så otroooligt underbara!!! Hur nere jag än känner mig så får jag gapskratta flera, flera gånger varje dag med er... jag skrattar när jag läser era mejl... fnissar med er inne på era arbetsrum... och jag gapskrattar på fäjsbooken och här på bloggen... Hur har jag lyckats samla just ER omkring mig... alla ni med era underbara sätt att sammanfoga ord och att analysera... jag är sååå lycklig... men med lite låg energi just nu!

Jag har snart återhämtat alla mina energier igen... tack vare er alla!
Puss på er!

Han började spåra ur utanför scenen också.

Som en gång på Park Sunset Hotel när han försökte klättra ut ur sitt rum genom badrumsspegeln, i tron om att det var ett fönster. Han ringde mig och sa: "Det är dags för soundcheck och jag kommer inte ut ur rummet!"

/.../

Snutarna kunde inte heller få upp dörren så de tog sig in genom fönstret och bröt upp dörren med specialverktyg. Och där var Phil, täckt av skärsår, i full färd med att försöka klättra ut genom badrumsspegeln. Märkte han inte att någon som såg ut precis som han kom inklättrande från andra hållet? Man hade förväntat sig att han skulle ge honom företräde, eller hur?

Lemmy Kilmister ur White Line Fever.

Små & stora tankar 1

Världen är bra... eftersom den har tålamod att vänta på att människan ska förstå sig på den... men nu verkar världen ha tröttnat... vilket jag kan förstå!

Kärleksbevisen av Beppe Wolgers

Jag gick och hämtade ut ett paket idag...

Jag har köpt en bok via Antikvariat.net, en diktsamling av Beppe Wolgers - Kärleksbevisen... förstahandsutgåva naturligtvis! Nu har jag nästan allt av min husgud Beppe... nästan allt... En bok lånade jag tyvärr ut (ja, det var dumt!) och den är nu förkommen (... men, men...) och en annan har jag ännu ej haft i min ägo men en vacker dag så kommer jag att äga även den!

Paketet var vackert inslaget i brun wellpapp med grön tejp... och inne i paketet låg själva boken inslagen i ett tunnare brunt papper... minutiöst vikt och sedan tejpat... en fröjd att beskåda... förljuvande att sedan försiktigt öppna som att vika undan rosblad för rosblad... och som en dyrbar pralin låg sedan diktsamlingen Kärleksbevisen där i mina tassar... vacker och tunn i grovgrängat, lite gulnat papper från 1961... doftande ljufveligt...

På första sidan står det följande:

- Du älskar henne inte!
- Jo, det gör jag.
- Bevisa det!

... och sedan följer 29 bevis...

Andra beviset

Jag kan tala bara med henne.
Det andra beviset är
att jag inte behöver tala med henne.

Vad den älskade inte säger
säger hon i gemensam tystnad.

Vad behöver jag höra mer
än det jag kan höra en julidag
av hennes andetag.

Att finnas är ett sätt att tala.

SL:s kränkande affischer!

Har ni sett dem???
Kampanjen "Bevara äktenskapet - mamma, pappa, barn"
Bakom kampanjen står Katolska kyrkan, Pingströrelsen, Svenska Evangeliska Alliansen och en rad namnkunniga personer, som Stanley Sjöberg, Ulf Ekman, Anna Maria Corazza Bildt och Siewert Öholm.

Jag blir så otroligt förbannad över att kollektivtrafiken tillåter fördömmande reklam!!! Hur i helvete tänker de??? Och att sveriges utrikesminister med fru stoltserar med sina namn - oerhört oetiskt och omoraliskt!!! Ja, helt ofattbart fruktansvärt!!! Alla som inte gifter sig MEN skaffar barn döms alltså ut! Det är väl inte förbjudet att gifta sig, vad jag vet... men hur kommer det sig att motsatsen inte tolereras???

Jag har redan varit inne på SL:s hemsida där jag skickade in ett klagomål på att jag inte tolererar detta!!! Rasism och fördömmande av andra människor hör faaan inte hemma i den kollektiva trafiken!!! Ja, inte någon annan stans heller!!!

8 saker jag inte tänker ge en sportslig chans!

Jag har blivit utmanad av Verbal Kint... och 12-åringen i mig skriker och skrattar och glittrar med ögonen... så tar jag mig ett djupt andetag, lugnar ner mig och tar mig an utmaningen med förtjusning! Buckle up all you boys and girls... nu blir det åka utav!!!




1. Trångsynta, fördömmande och korkade människor som inte tänker själv! Eller människor som säger saker de tror att man vill höra eftersom det brukar funka på andra... Har bara "NEJ TACK, jag är INTE intresserad av att varken lyssna eller umgås med dig!" att säga där! Är jag därmed fördömmande...? Kanske det, men jag är smart, intelligent och har ett enormt lass humor! Och jag tänker själv! (So sue me!)

2. Sexism och ytlighet! Bort med det från mitt ansikte och intellekt tackar så mycket!

3. Sexhandel och trafficking!

4. Kapitalism - även om jag tyvärr är en del av skiten... det går ju liksom inte att undvika i dagens samhälle - but that doesn't mean that i aprove with the shit!

5. Stureplansliret! NähähäHAHAHA! No Way... livet är för kort för att ödslas på såna meningslösa ställen!

6. Fuuula märkesvaror!!! Ja, ja... det är ju humor i skiten eftersom man skrattar åt att allt är så otroligt fuuult och att människor är så korkade att de betalar hutlösa summor för att köpa sig en stil! Det går över mitt förstånd faktiskt... men jag antar att de imponerar på varandra... eller nåt!?

7. Lena Linderholms konst! Va!? Vill ni att jag utvecklar det??? Näe, där får ni faktiskt tänka lite själva alltså!

8. Människor som öser ur sig floskler - såna som jag alltså... !?
Well, you know what you can do - SUE MEEE!!!
(Coolt, jag ser ju ut att vara medlem i Bader Meinhofligan!)

Jag utmanar härmed följande smarta, intelligenta och roliga människor:

Stellapolaris
L8-Lee
Stina
Ulrica
Rudiegirl
Johnny

Living on the edge...

Har inte fyllt på stålar i mobilen och därav kan jag inte svara på era sms!!! (ja, jag kör med refill och det passar min livsstil totally perfecto!)

Mitt leg gick ut den 28 maj i år... och jag har inte skaffat nytt ännu!!! (ja, det fungerar skitbra i butikerna och då fungerar det för mig totally perfecto!)

Frk December!

This one is only for Johnny!
(Men ni andra kan göra er egna kalender här och det är ovan nämnda Johnny som letat och funnit!)

Ursäkta mig min herre, men vill ni ingå äktenskap med mig!?

Så har jag idag träffat en alldeles uuunderbar man!!!

Carl Jan Granqvist...

Denne man har idag lärt mig följande:

- Att allt är änderligt...
- Att varje unge bör kunna ympa ett träd samt anlägga en kompost...
- Att måltiden är en plattform för det humanistiska samtalet där demokratin får sin näring...
- Att sinnena blir bärande av samtal...

Oooh-la-la för kultiverade, intellektuella och sensibla gentlemen med ett stort lass humor!

Hinner inte... hinner verkligen inte...

... hinner inte skriva något idag... jag ska iväg till ett palats och träffa Carl Jan Granqvist! Hela dagen ska vi diskutera kunden... bör de som kommer till mitt jobb gå under epitetet kunder... ?

Hmmm... jag hoppas på att Carl Jan även bjuder på mat och vin i palatset... jag tar för säkerhets skull på mig en snygg aftonklänning och hoppas på samtal, förutom kunden, om hunden och lunden också!

Cold & Blue...

Is that what this is all about, you asked... and I said.. No... I wait for ships that won't come in... Tides don't last forever, don't you know?

Ior-effekten

Ibland händer det att man bara blir ledsen... så där utan att riktigt veta vad det beror på... man är bara genomledsen i kropp och själ... och utan att det är minusgrader ute så fryser man i ben och märg... det kanske är det nordiska kynnet som gör sig påminnt så här när hösten går mot vinter..

Man sitter och tittar ut genom fönstret... och lyssnar på vemodiga sånger i lurarna... och så börjar underläppen att darra... och sen är det kört... man blir jääätte leeedsen... hmmmm... ja, där hamnade jag nu... darrande underläpp och små krusningar i mina skogsgröna... suck...

... och min kära, älskade vän är ledsen i själen just nu... och det kanske är så att man suger upp lite grann av andras ledsamhet för att försöka lätta på deras sorgsenhet... för man vill ju inte att ens nära och kära ska vara ledsna... nej, det vill man inte... så då tar man lite av deras Ior och gör till sin egen Ior... man tappar svansen och man vandrar runt med böjd nacke och undrar vart den tog vägen... den där kära, kära ääälskade svansen... svansen som ger trygghet... utan den är man blott intet... (inbillar man sig åtminstone)

Jag vet i allafall vad jag skulle kunna försörja mig på om jag någonsin blev utan arbete - Professionell Gråterska... för det är jag riktigt, riktigt bra på... att gråta!

You just name the occasion and I'll come and Cry like a baby!

Doften av en årstid...

Idag doftade det annorlunda när jag gick till jobbet... det doftade inte längre god höst... det luktade murket, blött och kallt... hösten är snart till ända och vintern kommer snart att ta vid... om vi bara är tålmodiga så kommer det snart att dofta så där vintergott... för det doftar mycket gott av nyfallen snö och rimfrost...

Året var 1988...

... jag var 22 år gammal... hade korpsvart hår och gick en tvåårig estetisk linje på en folkhögskola som låg i en mörk skog med mörka sjöar där stjärnorna glittrade sig vackra spegelbilder om natten... jag var fortfarande lycklig... men jag ville därifrån...

Oooh I just love this guy!

... så är det... jag älskar människor som är som denne underbara kille... och här dansar han till en av mina top 20 låtar genom tiderna också... så mycket bättre kan det nog inte bli!

Hans mål...?

"I will post a dance video everyday until May 4th 2008. That's the goal. 365 days of body rockin'. Spread the word!"

dipsetmuthafucka

Skogskyrkogården

Det ruttnar i himlen och gud finns inte längre kvar.

Änglarna byter ut sina vita särkar och de vita vingarna har de tagit utav... Molnen har ändrat sin form och ljuset slipper inte längre igenom, hinnan brister och tunga faller dropparna till marken.

Men träden har sina rötter i himlen... därför blir jag inte våt...

Arkitektens ande lutar mot min axel... hans andedräkt bildar daggdroppar i mitt hår.... han undrar om jag är nöjd... till och med lyktstolparna är i fas med tiden...

Jag är nöjd...

(1996)

Jag hittade en anteckningsbok när jag städade...

Det var en anteckningsbok som jag delade med min då "bästa vän" Carin. Anteckningsboken gick under namnet : Ett pärlband av sköna stunder med Carin Freud & Maria Jung... Men Carin och jag umgås inte längre... det blev för mycket, den där bakfulla dagen efter en nyårshippa hos ett par vänner... och vi började ofasa med varandra efter detta... men vi hade väldigt kul så länge det varade!

***

1 Januari 2002 - en helt vanlig dag i Carin Freuds och Maria Jungs liv

- Carin Freud är så bakfull att väggen inte slutar snurra.
- Carin Freud separerar från X efter 6 1/2 år.
- Carin Freud inhyser sig själv hemma hos Maria Jung
- Carin Freud lider av svårartad PMS.
- Carin Freud lider av svår inledningsfas till kraftfull förkylning.

- Maria Jung lider av svårartad ångest pga en kamp om ersättning med sitt försäkringsbolag angående en vattenskada i badrummet.
- Maria Jung upptäcker en enorm vattenskada i vardagsrummet, vilken härleder från kungsbalkongen i lägenheten ovanför... det börjar sippra vatten ner på väggen och i fönstret vilket sannerligen INTE är ett gott tecken!
- Maria Jung vet inte om det än... men hon kommer snart att upptäcka att en vattenskada i köket under köksbänken kommer att få grannen i lägenheten under att ringa på och fråga om det finns något som läcker hemma hos M. Jung.
- Maria Jung har i detta nu inte funnit något som skulle kunna tyda på en vattenskada i hallen... ännu!

... en helt vanlig dag för Carin Freud och Maria Jung... eller var det något mer vi ville när vi ändå är på hugget!?

Holy Hives!

Det finns ruggigt bra låtar med på The Hives nya skiva... och det säger jag inte pga att de är småpöjkan hemifrån... Nope Sir! Jag menar vad jag säger!

Lyssna på låtarna: Tick Tick Boom, Try It Again, You Got It All... Wrong och Hell No och går ni inte igång på dessa låtar så kan jag bara säga - synd!

Jag hör ofta att man inte gillar The Hives men någonstans känner jag att det snarare handlar om den gamla ohederliga avundsjukan i sedvanlig kombo med sur-jante - Du ska inte tro att DU är något! Vilket är en av de tristaste inställningar en människa kan ha enligt min mening! Nej, jag gillar Pelle och bandets passionerade inställning till det de gör, kära nån, att spela i band är ju lite av teater och nog har de en ödmjuk inställning i botten, det går knappast att ta miste på! Jag gillar människor med en sund och grundad självkänsla vilket gör att de tror på sig själva... för vem tror på en om man inte gör det själv... !?

Det är stor skillnad på att ha bra självförtroende eller en god självkänsla...

The Hives tar lätt över de tajtaste brallorna efter band som exempelvis Ramones - där råder ingen tvekan, jag talar här om tajtheten och lyckoruset de till fullo lyckas frammana... och så har de så otroligt snygga scenkostymer också!

Nej, jag trotsar all avundsjuka och jante i mitt liv och tar till mig det som jag finner gott och bra - The Hives gör gott i musiksjälen, så är det bara... och jag tycker att det är kul när det går bra för småbrorsorna till gamla bekanta hemifrån och att de lägger världen för sina fötter... frågan är bara när jag ska lägga världen på samma sätt... !

Tjoho hörrni!

... en två tre fyra fem sex sju åtta nio tio elva tolv tretton... minuter kvar, sen är mitt pass slut... och helgen börjar...

Våningsäng!

Jag sov fortfarande... sussilurade så sött... men klockan närmade sig "dags-att-vakna" och jag förflyttades långsamt från betamode till alfamode. Medan jag låg där och vaknade till hörde jag hur det var något som lät under sängen! Det liksom tassades runt och det kom små fnysningar... inte undra på så dammigt som det är där under! Min första tanke var att nu jäklar är det en av dammråttorna som verkligen vaknat till liv och börjar rumstrera runt och boar in sig där i mörkret... men så var det inte!

Det fortsatte med små nysningar - jag svarade med ett: "Prosit där nere!". Jag fick ett litet försynt "... tack!" till svar och det var då jag förstod att det inte var en dammråtta som låg och tryckte där under sängen... en dammråtta skulle naturligtvis ALDRIG sagt "Tack"!
Så jag kravlade runt i min säng... hävde mig över sängkanten... tittade in där under i mörkret... och där mötte mig denne lille filur!

... jag är inte ens förvånad längre... jag bara utgår från att Canastaklubben hade ett mycket trevligt samkväm igår kväll... samt konstaterar att det nog är dags för mig att dammsuga under sängen...

Do not disturb!

... som sagt... det har varit lite mycket just nu...

Zodiac Mindwarp - Prime Mover

... det blir ju lite trist om jag inte har tid med att skriva något what so ever en hel dag... So I give to You... Zodiac Mindwarp & The Love Reaction eftersom jag idag kom på att jag såg honom i London 1987! Han hade svarta t-shirtsbyxor på sig UTAN kalsonger under eländet... det var varken sexy eller hot på något sätt kan jag lova!!! Sen såg jag honom på Ritz något år senare... det var inte speciellt sexy eller hot då heller...

Nope hörrni...

... jag har inget jag kan dela med mig av idag... lite mycket annat att tänka på just nu... det blir bättre i morgon eftermiddag - promise!

Våldtäktsmän börjar få fängelse!!!

Och vips börjar man sakta märka av att vi verkligen lever på 2000-talet... helt plötsligt börjar inkvisitionens grepp sakta men säkert försvagas... och kanske en vacker dag endast vara ett minne blott...

Upp med tassarna brudajäkel!!!

Jag blev robbad igår kväll... jag hade jobbat sent och kvällen var mörk... jag gick i vanlig ordning genom den lilla parken med hundrastgården...

I kastanjens skugga rasslade det plötsligt till bland lövhögarna... jag hörde en väsande röst och kände en kall pickadoll i ryggen, ja, jag visste ju inte då att det var en pickadoll... men jag blev snart varse...

- "Ro hit med stålarna brudajäkel och muckar du bråk så ser jag till att du får åka pling-plongtaxi till plåsterhuset!!!"

- "Men kära nån, svarade jag samtidigt som jag gjorde en inanding, allt jag har i min handväska är mina papiljotter... jag har inga pengar på mig i detta nu... bara papiljotter!!!"

Pickadollen trycktes in lite hårdare i min rygg... ett stråk av cigarrdoft drog förbi i luften... och rösten väste vidare:

- "Ok, you stupid girl! Då tar jag dina papiljotter då!!!"

Jag lämnade ifrån mig min papiljottpåse, något som varenda kvinna naturelement bär med sig i sin handväska, påsen försvann med ett ryck från mina tassar... och bort från platsen sprang en vit liten ulmekott med röd rosett i frippen, en cigarr i mungipan och en alldeles för stor pickadoll hängandes i dess ena framtass... ja och nu även en dinglande papiljottpåse i den andra!

När den vita varelsen försvann i skuggorna av träden tänkte jag:

- "Ulmekottar - är det något att vara rädd för egentligen... de utmålar sig att vara farliga som fan själv, men nöjer sig med en påse papiljotter... jag börjar tro att de jobbar som hårfrisörer åt kossor på dagarna... !?"

Snäll & Stygg!

Den mentala trötthetens kaos...

Man kommer hem från detta... en helt fantastisk helg i Ångermanland i få förunnat sällskap... och man vill ändå bara gråta...

Jag känner mig för tillfället mentalt förkrymt... mentalt berövad av något... men jag vet inte riktigt av vad... eller så lämpar det sig kanske inte att berätta om det här...

Även om allt verkligen är bra och roligt och hösten är förljuvande på alla sätt... så känns det tomt långt där inne... tomt och ekande... ja, trots att jag är glad och skrattar högt varje dag...

Ok, jag har en grej här i veckan som känns oerhört påfrestande att ta i tu med... men jag måste... ni vet hur det är... det går inte att smyga ifrån, det är bara att borsta smulorna ur skägget och hålla en stiff upper lip och köra i racerfart och sen är det over and done... eller...!?

... men bara så ni vet... just nu är det: "... peta inte på mig, för då börjar jag att gråta..."

Hemma igen...

... och efter all frisk luft, en suicidal ångermanlänsk grävling, god mat, söt och mumsig flaggpunsch, smäktande lent portvin, en fin början till gikt, ett recept på en kunglig kur från 1600-talet mot nyss nämda sjukdom samt annat trala-la... så måste jag gå och sussilura bland alla mina kuddar och täcken nu! Eventuella rövarhistorier kommer jag att berätta om senare... förmodligen med början i morgon! Vad som var den medpackade överraskningen? Jamen det var ju en flaska punsch och en flaska portvin samt två små glas... det är vad jag kallar nice surprise!

Puss och välkommen hem, gullet, du har varit saknad... hälsar jag mig själv!

Al Gore får Nobels Fredspris... (?)

... eeeh... och jag håller med min rumskollega tillika min personliga drottning av allt vetande - Lena:

- "VA!!! Al Gore får fredspriset!!!??? ... eeeh... det var väl roligt... för honom... ! Han kommer förmodligen hit i sitt privata jetplan för att hämta priset... eller!?"

Strindbergs spöke...

Jag ska åka till Hemsön... men inte det Hemsön som Strindberg en gång skrev om, nej det är inte till Kymmendö i Stockholms skärgård jag ska till...

Jag ska till Hemsön som ligger i den Ångermanländska skärgården och jag ska dit med en vän, Stina...

Vi kommer fram när det är mörkt och kallt... och vaknar upp när det är ljust och tyst... så där underbart tyst vilket gör att det kittlar i öronen och man tappar andan i några sekunder...

Att vandra vid havet och låta höstvindarna virvla runt och linda in sig i håret är läkande för den lilla lilla människan... och jag har en överraskning med mig i packningen!

La plume de ma tante!

La la la la la, la la la la la la la la;
La la la la la, la la la la la la la la.

La plume de ma tante
Est sur le bureau de mon oncle,
Le papier de mon oncle
Est sur le bureau de ma tante.
[repeat]

The pen of my aunt
Is on the bureau of my uncle,
The paper of my uncle
Is on the bureau of my aunt.

If you don't parlez vous français
Then this will be Greek to you,
If you can't figure out what the words are all about
Just sing la la la la loo

La la la La plume de ma tante
Est sur le bureau de mon oncle,
Le papier de mon oncle
Est sur la bureau de ma tante.

[repeat all the la la's]

***

Detta inlägg tillägnas min käre vän Natte!

Cool dam!

Har Doris Lessing en egen myspace-sida?
Jajjamensan, det har hon!
Way out cool & congrats Doris!

(Tackar Lisabeta för tipset!)

Echo & The Bunnymen - Lips Like sugar

Oj, kära nån... vad guuullig har var... Ian McCulloch... mannen med körsbärsmunnen... och så ung han var på den tiden! Låten har en otroligt pojkaktig tramsighet över sig när den beskriver det eviga kyssandets väsen... jo, det är fjantromanstiskt så det förslår - men vem är jag att döma... jag - fjantromantikernas okrönta drottning och själv användandes beskrivningar i stil med "nysskyssta apelsinblomshonungsdroppande rosenrosa läppar"...?

Lips Like Sugar når inte alls den höghet som låten Killing Moon - mitt första breathtakingmöte med de fluriga, mustiga&krulliga Kaninmännen 1984! Med körsbärsmun och flurigt tuperad frippe likt Reid-bröderna fast med ögon likt de mörkast glittrande skogstjärnar lullade han runt i alldeles för stora rockar - oh, så förunderligt förtjusande och jag minns det som igår!

Jag misstänker att det är sina egna rosenröda han besjunger höviskt korrekt i Lips Like Sugar lullandes i sitt helt egna universum, Ian... och det är i mina ögon helt rätt i detta fall... herregud hur skulle han någonsin kunnat låta bli - han har ju de mest nysskyssta apelsinblomshonungsdroppande körsbärsläppar!!!

Uppdate:
För er som läser denna otroooligt spirituellt förljuvande text för andra gången och känner att det faktiskt inte är samma text denna gång - ni har fullkomligt rätt! Man kan inte gå ner i samma flod två gånger... och blogger fungerar lite på samma sätt! Ska man gå in och ändra något i texten så händer det lite titt som tätt att hela lilla texten liksom raderas! Kvar gapar ett tomt fönster på skärmen... och i magen isar en kyla till... en kyla som jag med åren lärt mig att snabbt kasta ut med badvattnet... ibland går det bra... ibland inte... ibland tror jag bestämt att det är bra... och ibland vet jag att det inte är det! (angst, angst!)

Update II:
Och inför en andra update så ändrar jag till nysskyssta! Inte okyssta och absolut inte nykyssta, utan nysskyssta!

Doris Lessing!!!

Ja min själ, det var ett upplyftande val av nobelpristagare i litteratur!

Svenska Akademiens motivering lyder:
”den kvinnliga erfarenhetens epiker, som med skepsis, hetta och visionär kraft har tagit en splittrad civilisation till granskning”.

Jag är mycket nöjd... så nu gör det inget att Lemmy inte fick priset i år...

Nobelpriset i litteratur...

... jag har ingen aaaning om vem som kommer att få det idag... tänker därför inte ens spekulera i ämnet... jag inväntar klockslaget för tillkännagivandet och kommer förmodligen att bli glatt överraskad!

Själv läser jag Lemmys självbiografi White Line Fever för tillfället... men jag tror inte att det blir Lemmy Kilmister som får Nobelpriset i år... fast kanske... varför inte!?

Jag tippar på Lemmy faktiskt... och om två timmar får vi veta om jag gissat rätt!

Jag fick ett vykort från Mr. Darcy!

Kära voffiga Frk Maria.

Jag skriver dig från den Londoniska staden på de Brittiska öarna och jag är här för att träffa min gamla faster Mrs Prunella. I vår anrika blodhundssläkt så är Mrs Prunella matronan - voffar hon så kommer man springandes med svansen mellan benen annars får man sig en avhyvling som heter duga och förmodligen stryks man ur testamentet! Som du förstår så kommer det att bli mycket nosande i Hyde Park, spatserande med käpp och plommonstop längs Pall Mall samt inmundiga afternoontea på The Ritz med crumpets och clotted cream. Jag har köpt mig en ny tevärmare i skotskrutig tweed samt en ny röd sammetskudde med guldtoffsar till min sovkorg. Mmmm grrrr, jag blir alldeles lurvig i pälsvecken när jag tänker på hur gott jag kommer att sussa här framöver! Har ni träffat den vidunderligt sköna Frk Pollyanne på senare tid? Hon är ständigt i mina tankar och jag tänker bjuda över henne på en kopp te när jag kommer hem igen. Jag tror att Mrs Prunella skulle tycka mycket väl om Frk Pollyanne, det tror jag å det bestämdaste! Nu må jag svassa iväg på min förmiddagspromenad längs Themsen och sedan få mina långa öron polerade med sämsskinn!

Adjö kära Frk Maria, må vi snart ses!

Voff voff från eder Mr. Darcy

... och ännu en dag...

... har förflutit... vart tog den vägen... och steg jag någonsin upp imorse... eller är det fortfarande igår...?

Nej, det måste vara en ny dag... en annan dag än den som var igår, menar jag!

Denna dag slutade på Landet... och då pratar jag inte om spenaten, för där var jag igår!

E-kollon

Ett ekollon utan mössa är väl inget ekollon säg...
Grisar äter ekollon... vare sig de har mössa eller ej, grisarna alltså!

Mitt ekollon hittade sin mössa...
Så hickade jag till och mössan for iväg som en projektil i luften!

Mitt ekollon har ingen mössa längre...
Men grisar äter ekollon... det är jag säker på!

Why? Because you asked me to...

Ont i nacken och trasig iPod... livet känns tungt just nu...
Jag spelar de ljuvaste melodier ändå... medan fåglarna beter sig som drunkna sjömän och trädens ödesmättade susande förtäljer om att det är dags att sova...

Men jag vill inte sova...

Jag vill vara vaken och titta på den där filmen som börjar alldeles för sent...

Jag vill vara vaken och promenera på en månbelyst stig i skogen där små stenar glittrar som om de vore äkta diamanter...

Jag vill vara vaken och dricka calvados på en förstukvist iklädd tjocka tröjor, långa virade sjalar och mina nya Dr Martens 20-hål medan nattens dis sänker sig i svackorna och nosen blir kall och färgad rosenrosa av köld... samtidigt som någon säger till mig:
"Du är vacker när du fryser..."

Jag vill inte göra som naturen... sova... nej... inte nu!

Det är alldeles för tidigt för det... eller så är jag i ofas med allt runt omkring mig just nu...?

Same old... same old...

Någon har fått Nobelpriset idag... skitbra... grattis... men jag orkar'nte skriva om'et!

Old Spice!

Tröjor som noppar och fäller som den värsta hunden... jag har en grå byracka på mig idag... och en svart kjol... what to do!?

- Shave the damned bastard!!!

För allmän kännedom:

Apropå barerna i nya Skrapan här på Söder...

- "Den öppnar inte förrän i oktober... och det är samma ägare!"

Ni förstår ingenting nu va...?
Nej, det gjorde inte vi i går kväll heller, särskilt då vi varit på Imperiet kvällen innan... DÅ var det öppet... det ÄR oktober nu och vilka ägarna är skiter vi fullständigt i!!!

Det är lätt att bli provocerad av dörrvakter och den här killen var inte den vassaste kniven i lådan... han verkade inte ha alla indianer i kanoten... om man säger så!

Men BerlinSthlm var alldeles förtjusande i vanlig ordning och på Ljunggrens var det mycket nice space och jäkligt bra musik... space är viktigt baby - viktigt!

Dags att köpa:

... 20-håls Dr. Martens eftersom det är dylika man behöver när man spankulerar omkring på ägorna till sitt skotska slott... jag har provat dem som ni kan se... nu ska jag suga på karamellen och invänta nästa löning!

Vibor Red

Estoy candalabarar
Obligoing brightly
Voy e vamos a las stars
Twice nightly never lightly

Where's that little Dinosaur...?

Ok, det var lite nonchalant av oss att släntra in när konserten börjat... och som straff fick vi stå längst bak i den fullpackade lokalen. Inte mig emot, jag brukar ganska ofta stå och hänga längst bak på konserter. Han må vara hur charmig som helst, käre Jonathan Richman... men att göra en konsert som känns som en enda lång låt... Nope Darling!

Han är så oerhört gullig... och charmig... och bra... men ack så trist det ändå kan bli... för det var inte en dålig konsert, nej-nej... bara så ebarmligt trist, enformig och rätt anonym! Vart har den gamle protopunkaren tagit vägen? Vart är Roadrunnern... den lilla insekten... den lilla dinosaurien... varför har han slutat dansa på lesbiska barer... spelar han inte längre egyptisk reggae... ???

Vidare kan man diskutera hur pinsamt överförtjust en publik kan agera!?
Här skrattades det åt helt meningslösa textrader... bara för att liksom visa att man förstår vad han menar, Jonathan... "jodå, jag kan min Jonathan och jag vet att skratta när han sjunger om 5th avenue - för jag fattar ju att han sjunger om NY och det är ju coolt!" Själv stod jag och undrade om jag missade något roligt som hände nere på scengolvet... och att det var det som alla skrattade åt... liksom en kollektiv nervositet över att inte fatta hur kul han är den där tokige Jonathan, då är det bäst att skratta lite här och där faktiskt... och många hängde på!

... eeeh, nej, han måste ju ha undrat varför delar av publiken skrattade hysteriskt mitt i meningslösa textpassager... och applåderna och jublet visste inga gränser mellan låtarna - ja, om man nu lyckades förstå att det var en ny låt! Det var trevligt... men det bara malde på och det konstiga var att alla utom jag verkade bortom alla gränser överförtjust!

Nej, allra käraste Jonathan... jag är besviken - men inte bitter och jag älskar dig lika mycket idag! Puss på dig, kära gamle vän... men nu återgår jag till dina gamla skivor är jag rädd - och förmodligen blir jag klassad som bakåtsrävande nostalgiker... so be it!

Johoo daaarlings!

Jag har inte tid med er idag... vi har just precis ätit frukost på Tiffanys och ska iväg... iväg... iväg... min lilla väninna och jag... shopping av små exklusiva chokladpraliner och afternoontea väntar oss... men jag älskar er ändå!

Jag tror nog att jag tänker vara lite bakis i morgon... champagne och Jonathan Richman väntar oss...

Transfetter!

Hjälp... jag ska ut och äta lunch med en bakfull människa!!!

Sök och du skall finna...

... NEJ... det är inte alltid så... jag hittar fan ingenting när jag verkligen letar!

Nattlig kreativitet

Hur ljufvelig är inte denna ros,
när daggen fuktat dess nupna nos...

Ibland kommer stroferna till mig på nätterna... jag vaknar... som i ett töcken måste jag upp och skriva ner dessa ord... ord jag ej annars skulle komma ihåg att jag ens tänkt! Jag vet att en dag kommer dessa strofer sammanfogas till ett väldigt, väldigt högt ode... det är bra att läsa sig lite Karin Boye till sömns!

Oh la-la... dags att ondulera!

Det börjar närma sig ett besök till min älskade frisör Åsa igen... jag går dit alltför sällan och mitt hår växer som vild murgröna... men egentligen så vill jag ha långt hår nu... långt och lockigt... mitt hår är just nu väldigt långt... långt och slitet!

För att skaffa lite längre hår så måste man alltså klippa sig - och det känns alltid lika jobbigt... för när man låter ondulera håret i korkskruvar så äts längden upp av lockarna - ett dilemma alltså, om ej av viktigare sort...

För övrigt så anser jag att ordet ondulera bör användas oftare! Därmed skrivs ordet in i The Honky-Tonkers ordbok och jag känner ett trängande behov av att dricka Absinthe!

Hur ljufvelig är inte denna dag...

... helt jävla skitsnygg!!!

Den vackraste av höstsolar låter sina strålar smeka min bleka nos... träden kämpar med sina oktoberlöv - de förlorar sitt värdefulla och livsgivande vatten! Vissa blad håller krampaktigt i sina fästen... andra skiftar färg mellan limegrönt... över till citrongult... medan de mest blyga löv rodnar... Det är som om trädet självt viskar små oden i lövens små osynliga öron, bara för att få se om de rodnar som de romantiker de är... löven... och till slut rodnar de så mycket att de inte klarar av att hålla fast i sina små grenar...

Ja, det kanske ni inte visste, men löv är bland de största romantiker man kan träffa på i den här världen - det vet jag med säkerhet... romantiker som jag är!

Föds man till romantiker... ja, det tror jag... !

Månadens dialektord!

På SOFI - Institutet för språk och folkminnen, kan man få sig ett månadens dialektord... det är trevligt med dialekter - själv missbrukar jag nästan alla dialekter jag överhuvudtaget inte behärskar!

Snälla söta svara snart!

Ibland kommer jag på att tänka på gamla brevpapper jag haft... jag har haft en hel del brevpapper i mina dagar... och vissa av dem gav jag i princip status som samlarobjekt. Det var på den tiden när jag även skrev ner min namnteckning på ett vackert invitationskort varje nyår... bara för att se om jag ändrade handstil över åren - det gjorde jag kan jag avslöja!

... men det känns inte helt problemfritt att tänka på gamla brevpapper... nej, det gör det inte... och jag har för mig att jag var en usel brevskrivare när jag var liten... !

Kastanjeåret 2007...

Förra året var kastanjerna stora, stoora... men i år är kastanjerna ganska små... däremot finns det en enorm mängd dubbelkastanjer i år... alltså två kastanjer i en...

Ytan där de legat mot varandra är slät och len... med vackra marmoreringar...

Det är synd att kastanjerna börjar torka så fort man plockat ut dem ur sitt taggigt skyddande skal... det är mycket synd... men det är också tjusningen med kastanjer... att de är flyktiga i sin skönhet... man får några timmar på sig att förundras dess skönhet... sen är den borta...

Jag har sett ut en rejäl bad-boy kastanj som jag nu inväntar ska falla... sen är den min, bara min!

Dogstar!

I natt fick jag reda på att jag var utvald... det var jag och ingen annan av alla de hoppande och gläffsande små hundvalpar som blev utvald... ingen annan är just precis lilla jag var ämnad för detta uppdrag - jag!

Jag har fått en guldfiskskål med delar av en elvisp monterad på utsidan att ha på mitt lilla huvud samt en rymdpistol tillstucken i min ena framtass. Mitt uppdrag börjar den 20:e och skalll enligt order vara likviderat den 25:e... mer vet jag inte...

Jag tror att rymden är oändligt stor och kall... och jag är så oändligt väldigt liten... men man säger till mig att mitt uppdrag är stort och viktigt... om än i den stora stora rymden så väldigt futtigt litet...

Min mor har packat ner några kex i en liten plåtask att ta med... men hur länge räcker några kex... hon borde ha lagt ner en liten ost bredvid kexen i plåtasken... jag älskar ost... men hur länge håller sig en liten ynka ost i den stora oändliga rymden...?

Jag känner mig lika liten som den ynka ost jag nu inte fått med mig... jag är blott som en liten, liten ostbit i den enormt stora och kalla rymden... men jag har min guldfiskskål med delar av en elvisp monterad på dess utsida... och jag har min rymdpistol i min ena framtass... mitt uppdrag börjar den 20:e och skall enligt order vara likviderat den 25:e... mer vet jag inte!

Det är farligt i Neapel... därför är det lite hot att vara där!

Min alldeles egna Monica Vitti sade mig följande sanning idag:

- "När man, så där som du och jag, ofta låter tankarna flyga iväg och tillåter fantasin radera ut gränsen mellan fakta och fiction... och när man till slut själv lever i tron att det man fantiserat ihop faktiskt är sant... då kan man ta mig fanken se sig själv som redan utgiven författare!"

Roslin... stoffmåleriets vidunderliga virtuos!

Jo, jag måste nog gå och se den stora Roslinutställningen på Nationalmuseum... ingen kan så som han få fram texturen i måleriet... Det spelar ingen roll om det är siden, sammet, trasa, lump... så trollade han fram det hur levande som helst! Nu blev det mest siden och sammet för Monsieur Roslin... trasan och lumpen lyste dock som oftast med sin frånvaro i de aristrokratiska famliljerna... men hur är det möjligt att få fram lystern i siden och de torra schatteringar som utgör sammet - det är mig en gåta!

Min favorit bland Roslins alla målningar är nog den fantastiska bilden av Gustav III och hans bröder med den otroooligt snygge Hertig Karl i den vackert blå dräkten och Gustav själv i den rödaste av sammet...

Man kan undra varför jag är så förtjust i just denna målning... och det kan jag inte riktigt svara på... men det är något med de tre männen, deras placering i rummet... dräkternas färger... makten, estetiken och flärden på 1700-talet i ett litet nötskal...

... och så ligger namnet Rrrrrråååååsliiiin så underbart gott i munnen...

Bauhaus - Telegram Sam

Det var en kväll... inte så olik den igår... vid närmare eftertanke, om än krank och blek, så var det just i går kväll som jag ramlade ner i det här lilla hålet...

Me I funk
But I don't care
I aint no square with my corkscrew hair

Ett hål som fallit i glömska... dolt i ett skört men ack så stingande törnrossnår... en djup sömn i de svarta gosekuddarnas himmelrike... med slätstruken herrskjorta och kvarglömd sotad kajalpenna i de kvasintellektuella små höstvirvelvindarna. Det var de första fem åren av 1980-talets tio sammanlagda. Man var i tonåren och vi var alla ganska ensamma tillsammans i en liten, liten stad med mycket, mycket skog runtom... det funderades en hel del bakom svarta ögon och vitpudrade kinder. Det var långt bort till världen där allt egentligen hände... världen där alla andra befann sig, ja, förutom de som var kvar omhuldade av den stora skogen och den friska luften. Det var på den tiden när världen alltid var någon annanstans... den var aldrig riktigt där man själv befann sig, så mycket visste man - med säkerhet... !

Det man inte visste var... att alla andra med lika sotad kajal och drömmar om något annat befann sig på samma ställe... några i samma skog... andra satt i andra skogar... med sotad kajal och svarta solglasögon... sippandes på samma gamla kaffe på samma gamla kafé... drömmandes om något annat...

Idag vet man bättre... den där andra världen, där allt händer... det är faktiskt ingen plats... det är något som finns så mycket närmare, men det kan man inte veta när man är ung och sitter på det där kaféet! Den världen finns inne i våra kroppar... det är bara en rätt lång resa dit... ungefär som att sitta på ett tåg i 25-30 år...

.. dessa hål är rätt småtrevliga att ramla ner i idag... och jag är glad över att jag var en av dem som satt där på kaféet och drack surt gammalt kaffe tillsammans med Herr Kafka...

Gentila Gentelmen...

Sebastian med nallen och en "ciggis pysen" och Charles med ett glas champagne i skål... stil och finess!

Jag gick till Nitty Gritty idag efter jobbet för att köpa lite Kusmi-Te... Jag visste att de nyligen fått in en stor skeppning av detta te och därmed hade många smaker att välja på... ibland orkar man liksom inte vänta på andra... så är det!

Väljer ut två smaker denna gång, får mitt kvitto och går till kassan... där står en stilig man i en jäkligt snygg kostym - skulle kunna vara en yngre Bryan Ferry... fast blond... och ung då. Han fixar och grejar, tar mitt kort och tar betalt... bakom disken ligger det otroooligt snygga slipsar som jag tittar på under tiden... det är såna slipsar som Bryan Ferry skulle ha på sig... eller Sebastian i En förlorad värld/Brideshead Revisited... en doft av dekadens, stil och finess... 20-30 tal... i grått, brunt, nougat och ett stänk svart med blom-mönster... mmm I like it, very cool and stylish!

Den gentile mannen bakom disken tar mina teburkar och stoppar ner dem i en påse... och istället för att sträcka sig över disken så kommer han runt, ler och ger mig påsen fint i min ena framtass... han ler bakom den stiligt snedklippta luggen "Varsågod!" och jag svarar "Tack, snälla!"...

De finns där... killarna med stil och finess... dagens Dandys... där det inte är stålarna som ger stil, utan den goda smaken... rätt så diskreta och mycket, mycket ödmjuka och lågmälda... tack och lov för det!

Let me know when we're poor

I wanted to fly
Running a plane
When the sky...

I wanted to be
Wanted to see
Wanted to meet...

Spring is my favourite kind of weather
I like to pick flowers
I like to see the sun...

I like to wear my new dress
I like spring
Because of the birds...

I like summer
Cause I like to go swimming
I'm wearing a swimsuite...

Julia Timosjenko!

Hon är cool den där Julia... det är något med henne som jag gillar... inte minst frisyren och den preussiska ordningen på hela ensemblen och så har hon startat en revolution - vem vill inte göra det... ja, hon är cool... men jag kan ha fel... jag är alltid skeptisk till kvinnor med långa naglar och fransk manikyr! Nu har Julia inte fullt så obehagligt långa naglar... så hon är nog cool... men jag garderar mig och tillägger ett kanske...